Familjen är här!

När jag stod vid Arrivalterminalen på Pudongs flygplats för ganska exakt ett dygn sen och tänkte mig hur familjen snart skulle komma ut genom dörrarna, blev jag så rörd bara av tanken att jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna. När de kom grät jag så det skvalade.

Men tårarna byttes snart mot skratt och kramar och sen var det 430 km/timmen in mot stan med magleven. (Värdens snabbaste magnetiska tåg.) Shanghai uppförde sig väl och bjöd på strålande solsken. Efter att ha tagit det lungt och kommit ordning lite hemma blev det promenad hela vägen från oss till the Bund. Vi gick inte fort men så hann vi se mycket också och träffa Gustav på kontoret. Dagen avslutades med after work med några kompisar på Barbarossa och jag tar av mig hatten för min tappra familj som med knappt nån sömn ändå höll sig uppe ända till tiotiden. Alltid roligt att få blanda vänner och familj. Jag kan nästan bli lite stolt över båda!

Bildbevis

Snapshot of our life

Did you know that up until 1978, when China was opened to the rest of the world, every worker had the same salary and that salary was 36 kuai (today 1 kuai= 1 sek). 36 kuai per month! Of course everything was much cheaper then but still it is no wonder inflation is so high and they think 4000 kuai/month is a descent salary.

I have also learnt that if you study to become a doctor in China the main education is eight years long. After that you need to get out another 2-3 years to work in a hospital (In Swedish: AT). 1500 kuai/month is normal to get when you just graduated as a doctor...

Today has been a weird day. Fiona and I went to IKEA (2nd time this week for me...). On the way there they sold puppies on the street. Tiny white puppies in a box on the street. We decided not to get the puppies today. (Tomorrow, you never know!)

I bought Christmas flowers at IKEA. We jumped in to a taxi from IKEA and sat happily chatting in the back. Suddenly the taxi driver breaks more than usual, and I kept thinking I didn't want my flowers in the boot to fall. But then I slammed my head in to the plastic sheltering thing behind the driver. We had our first Shanghainese car accident!



Nina, badly shocked shows her wounded lip...

We weren't wounded at all (apart from my lip which hurt for five minutes) but a bit shaken up. The flowers however were very badly wounded and looked quite crippled when we left the taxi to leave the driver to the big fight with his fellow street comrades and a policeman. Maybe they should start working with margins when they drive I thought to my self but realized that is just too strange of an idea to suggest to any Shanghainese taxi driver.


Och vad vi vet så står de där än idag.



Later on we went for a little walk on our street and met this little girl standing in a washing machine. Quite surprising even for China But I guess the parents knew where she was...

Att skaffa jobb i Kina måste väl vara enkelt?

Att arbetskraft inte är så dyrt i det här landet blir vi ständigt påminda om. Här en lista över vanliga jobb i Kina som kanske inte finns i så många länder. Så om jag skulle känna mig desperat så finns här ju ett urval...

-Övergångsställesvakt
Varje större övergångsställe har åtminstone två övergångsställesvakter. Det är inte ovanligt med fyra. De har fina reflexvästar och visselpipor och de blir jättearga om en cyklist eller gångtrafikant går mot rött. (Egentligen en omöjlighet. Man behöver inte kunna kinesiska för att förstå hur arga de blir om man försöker och då är det bara att snällt gå tillbaka och vänta på grönt.) De finaste vaktplatserna är de vid tågstationen. Där har vakterna dessutom rep! För att kunna stoppa mängderna av folk som väller ut från stationen måste de stänga in dem varje gång det blir rött!

-Paraplypåse-provider
När det regnar och miljoner kineser tar med sina paraplyer in till nåt av shoppingcentrumen finns det stor risk för halka på de blankpolerade golven. Lösning? Vid varje entré står två paraplypåse-providers och ger ut paraplypåsar. Har man ett långt paraply är det bara att stoppa ner det i en för ändamålet konstruerad paraplypåseapparat som paraplypåseprovidern sköter och som enkelt trär på påsen. Genialt!

-Cykelvakt
Dessa söta människor har jag nämnt tidigare då jag var lite skeptisk till deras rätt att faktiskt ta ut en hel halv kuai för att vakta en cykel några timmar. Men sen de även tog hand om mina nycklar som jag glömde i låset har jag slutat klaga och jag tycker till och med att det är rätt trevligt. Man får en liten hälsning på morgonen och om man har mycket väskor hjälper de gärna till att hålla väskan eller flytta omkring cyklar så jag får plats med min.

Hissoperatör
Återfinnes även på flottare hotell i västvärden. Jag kan inte påstå att det är jättevanligt här, men de finns och de blir jättearga om man själva trycker på knappen! Hade ett stiligt kort på en hissgubbe som verkar ha blivit uppätet av den hemliga fotograftjuven. Postar det om jag hittar...

-Hårklämma
Jag var och klippte mig i förra veckan. Precis som det brukar i alla andra affärer el dyl var där överbelamrat med anställda. Efter att jag fått förklara på engelska för en tolk hur jag ville ha det blev detta översatt till kinesiska och jag hoppades innerligt att det var ungefär samma sak som förmedlas till själva frisören. Fem personer var inblandade i Nina-klipper-håret-processen. Förutom tolken och själva frisören var det hårtvättaren och hon som tog betalt. Dessutom stod det en kille med hunsat uttryck och tittade på när jag blev klippt. Då och då sa frisören till om något och han ilade och hämtade en sax och ställde sig sen hunsat bredvid och fick mig att känna mig väldigt uttittad. Vid föningen fick han äntligen göra nytta - då fick han nämligen hålla upp den delen av mitt hår som inte fönades just då. I Sverige brukar de använda hårklämmor för sånt. Men det är väl en prisfråga såklart...

Tjingeling!

En kort reflektion

Först en liten bild från Carrefour. Det är inte ovanligt att se sköldpaddor som säljs på gatorna. Men en sköldpadda stor på säkert femton kilo och som säkert är 100 år gammal är inte så vanligt att se. Och definitivt inte på Carrefour. Men kan de spela Stilla Natt på repeat under de två timmar som vi var där, ska man kanske inte bli förvånad för andra Carrefour-ska tilltag heller. Mental Note: Åk inte till Carrefour om du inte verkligen måste!

Men vi var där och köpte bland annat en electric blanket. Att få krypa ner i en varm säng när resten av lägenheten är sisådär femton grader är värt många Stilla Natt!

Idag har vi satt upp julstjärnan i ett av våra stora fönster. Det kommer synas riktigt väl från gatan vilket är kul. Så jäg tänkte julpynta bloggen lite också. Vet inte vad ni gillar den nya designen men ni får stå ut med den till tjugondag Knut!
Kram

Marathon!

Nej nu var det väldigt längesen som det skrevs ett ordentligt inlägg. Det är inte för att det inte har hänt nåt utan beroende på motsatsen - en vanlig stressig vardag har infunnit sig.

Vi har bytt ut dyr yoghurt och bröd mot morgonpannkaka på gatan. Den är varm och god och kostar 1 kuai. Jag får två och Gustav får tre och sen är vi mätta längre än om vi hade ätit havregrynsgröt.

Mina kineskurser har ökat i intensitet och jag pluggar nu fem dar i veckan, tre timmar per dag. Vi gör nu bok två och har på en vecka kommit genom halva boken. Två och en halv vecka kvar på kursen och vår lärare förklarade att den sista en och en halv veckan ska vi göra extramaterial. Jag dunkar glosor dygnets alla timmar.

Borde man kanske skriva "Mind your shoulders för att skylten ska passa Gustav och Bört bättre?

I fredags kom Bört och hälsade på igen. Vi började med en tur till en liten prylmarknad bakom min skola. En Shanghaikarta från 1931 (med alla gator i French Concession på franska), en häst i brons, ett par planscher, och en skoputsning senare och jag tror både jag och Bört var imponerade av mina framsteg i kinesiska. Jag kan nu checka av prutande i mitt kinesvokabulär. Detta var första gången jag verkligen försökte mig på prutandet på kinesiska och det är nog rätt som de säger - ett pris för turister, ett för kineser och nånstans mittemellan för de Lauwais som kan slänga sig med kinesiska fraser.

Jag skulle dessutom fråga om det jag höll i handen verkligen var en häst och fick för första gången använda två likadana ord i samma mening men med olika betydelse beroende på dess ton. Ma ma? (Uttalas Maa ma...)

Moganshan Lu ligger en bit norrut vid Souzhou Creek. Där har de byggt om gamla fabrikslokaler till konstgallerier och där har man möjlighet att köpa orginalen till de tavlor som finns att inhandla på vår gata och som kopieras flitigt över hela stan. Med en prisskillnad på två nollor vet jag inte om det är värt det med originalen men det var roligt att se och området kändes modernt på ett svenskt vis. För en gångs skull har man tagit vara på charmen av något gammalt och gjort det trendigt. Annars är de mest för att riva allt gammalt och bygga upp en ståtlig, men ack så själlös, glasskrapa istället.

Lördagskväll bjöd vi Bört på pasta med köttfärssås och sen var det tidig hemgång. Bört skulle flyga hem tidigt och Gustav skulle ju springa. Kvart över fem gick vi upp i morse och vi träffade de andra kl sex. Det var inte många grader och jag tyckte riktigt synd om de lättklädda maratonlöparna. Att bära plastpåse över sig är tydligen ett populärt sett att hålla sig varm.
Gustav och några kineser i startfållan...

Gustav såg peppad ut när han sprang iväg och det var en fantastisk dag. Krispigt klar höstdag. Så eftersom hela stan sprang bestämde även jag mig för att byta ut gymmet mot en utomhustur. Sprang lite planlöst väster ut med hopp om att träffa på maratonlöparnas bana. Men när jag blev trött hade jag fortfarande inte hittat nåt och bortsprungen som jag var fick jag ta en taxi hem.


Gustav kan få berätta mer om sin upplevelse, men inte helt otippat var han rätt slut när han kom hem. Sedan klockan tolv har vi sen suttit med våra vänner från Moganshantrippen, Banu och Pål, på Sashas och ätit brunch, druckit drinkar och sen ätit middag. Kom hem klockan åtta... Men har man sprungit en halvmara måste man ju fira så Pål och jag fick ju fira våra duktiga springare och dessutom passa på och ha riktigt trevligt!
Banu (Singapore), Pål (Norge) & Gustav

Och om ni vill veta vad Shanghais Halv-Marathon hjälte gör nu så spana nedan. Och nu ska jag göra detsamma. Kram och godnatt!

kylan är här

Hej,

I måndags för 13 dagar sedan kom kylan till Shanghai. Natten till tisdag var första natten under 10 graders sträcket. Sedan dess har jag varit sjuk. Första natten hade vi inte klurat ut hur ACn fungerade för uppvärmning (vi hade inte ens tittat på det då det inte funnits anledning). Det var en kall natt och sedan dess har det varit kallt överallt. Även där luften har varit varm har jag fysit in i benmärgen.

Undrar Hur det kommer att gå att springa 21 km nästa helg...

Kyliga hälsningar
Från andra sidan

Ägg

Vi stod i vår lokala "7-11" och Gustav noterar två papperskoppar på disken med kläckta ägg i. Jo. jo visst, de är till salu förklarade expediten och försökte få oss att köpa: bara 1 yuan för fyra färdigkläckta ägg... Men då omelett faktiskt inte stod på menyn i det Simbergska hemmet just den kvällen tackade vi snällt nej och smet ut. Galet!

Moganshan

Det finns många fler än en Mur i Kina som Gustav så fyndigt uttryckte det. En av dem är muren som finns på internet och som stoppar oss från att läsa vissa saker, koppla upp oss på vissa sidor etcetera. Muren är lite oberäknelig, slår med ojämna mellanrum ner mot Facebook och har nu valt vår blogg som dagens mål. Men men, vad gör väl en ivrig skribent? Så jag skriver i alla fall och hoppas att muren ska snirkla vidare till en annan sida snart.

Helgen har varit ovanlig. Ovanlig i kinesisk standard men mycket vanlig i ett Luzernliv. Vi har hajkat och cyklat! Åkte med en organiserad tour med tolv expats och tre kinesiska guider till en nationalpark tre timmars bilväg inåt landet. På grund av den ganska uppenbara avsaknaden av skyltning, hajkingkartor eller nån slags textning på annat än kinesiska var vi nöjda med att inte ha försökt klara av äventyret på egen hand.



I lördags gick vi upp för ett berg på hela 720 meter! Vi började väl på 3-400 höjdmeter så ingen direkt attackbestigning. Men det var underbart att få komma ut i naturen och vi gick genom böljande bambuskog och bara väntade på att en panda skulle kika fram bakom bambun. Nästan på toppen låg vårt hotell. Stort och ödsligt och med trädgårdar man inte kan nå och övergivna tennisplaner kan det nästan liknas lite vid hotellet i filmen The Shining. Vi lämpade av grejerna på hotellet och fortsatte ytterliggare knappt två timmars vandring upp och runt berget. När vi kom tillbaka var det alldeles bäcksvart.

Middagen som serverades var mycket kinesisk. Bambu stod såklart på menyn, men även kinesisk kål, räkor, helstekt fisk, tofu, ris, nudlar med mera. Det var riktigt gott! När man sätter sig ner på en kinesisk restaurang är borden runda och har en rund snurrplatta i mitten. Rätterna kommer in en och en och man tar av det man vill ha och delar på allt. Så inget snack om att behöva miniräknare för att dela på notan the Swedish way här inte. Bordskick är för övrigt ett helt okänt begrepp i Kina. Och det är ganska skönt, för om man som nykomling undrar om man ska plock över fisken på den djupa eller platta tallriken och om man borde använda skeden eller pinnarna så går det faktiskt precis lika bra hur som! Lite roligt är det att se när kineserna tar sin kultur till de västerländska restaurangerna som finns i Shanghai. De beställer in fler huvudrätter än vad de är gäster och tycker att det är helt okej om förrätt, huvudrätt och efterrätt ställs på bordet ungefär samtidigt.



Idag åkte vi först ner i dalen en bit och stack sen iväg på våra sjysta hyr-mountainbikes. Även om jag egentligen skulle ranka vandring högre än cykling så har cyklingen den fantastiska fördelen att man hinner se så mycket mer. Risfält, teodlingar, byar och skitiga landsvägar. Lastbilarna verkar vara drivna på en kol-dieselblandning och spyr ut tjock svart rök på oss cyklister.



Jag har lagt upp en del bilder på Picasa. Titta gärna in på http://picasaweb.google.se/ninatorlen/HajkingBikingInMoganshan# där det ligger en del riktigt fina bilder från helgen.

A little ditt and a little datt...

Good morning!
I am happy to say that the sun has returned to Shanghai. We had a couple of mornings when we woke up to 15 degrees in the apartment (and 10 outside). These houses aren't made for the chill. Neither is Gustav so he has been sick but is now back to work.

We have started to buy milk. It tastes good and we decided to go for the one without melanin... I am happy to have milk again and I have even had my first porridge with mum's lingonberry jam. Mmmm!


In the weekend Gustav and I found a new part of the city. Taikan Lu has small tiny walking streets, fashionable shops and nice cafés but there are still a lot of apartments and houses were people live, which makes it nice and genuine.

(Squeezed in between two fancy shops an alley where someone hung their underwear to dry.)

I was very lucky to get free tickets to the Masters Tennis from a friend. Not that I really care about Tennis but when you get free tickets and your old countryman Federer is playing I guess I just had to go. Fiona came with me as Gustav was sick.

Murray (Scottish) won the first game over Simon (French). Fiona (Scottish) was happy. The second game was supposed to be Federer playing Roddick. But for some reason Roddick never turned up and Stepanek played instead. Apparently an injury I read in the news today. Anyway, Federer did his homework and won. But it was quite tight and exciting. I almost felt at home with so many swiss flags around everywhere. Hmmm, wherever home is...


In Chinese Roger is Luojie so everyone cries out: Luoijie, Luoijie!!

//Nina & Gustav

Besök

Det är inte så ofta som man får blixtvisiter till den här delen av världen. Men det har vi fått i veckan. Bört gick i min kör i Zurich och är pilot, vilket ju kan förklara det snabba stoppet här.

I onsdags träffades vi på the Bund. Därefter till den amerikanska baren Malones för att se de avslutande rösträknings-minuterna samt segertalet av Obama. Praktiskt nog var det ju lunchtid för oss så "vakan" blev en lunchvaka. Ingen tvekan om vad alla utlandsamerikaner samt övriga nationaliteter hade för ståndpunkt. Och jag tror att jag kommer minnas länge den dagen då vi satt och åt en lunchhamburgare samtidigt som ett historiskt val avgjordes på andra sidan jorden, som med all säkerhet kommer att påverka hela världen hela vägen till Kina.

På eftermiddagen fortsatte Bört och jag vårt turistande. Shanghai Urban Planning Exhibition Center må inte låta så attraktivt. Det hade det kanske inte varit om det varit ett museum som handlade om London eller Stockholm heller. Men det här fokuserade på Shanghais utveckling både i dåtid och framtid. Lika fascinerad som man blir av DÅ och NU bilder (DÅ: 1989, åker - NU: skyskrapor); lika häftigt är det med framtidsplanerna och Expo2010-byggnationerna där man ska bygga en stad lika stor som Sthlm på två år och sen riva 75% av det efteråt.


Har ni vägarna förbi Sthlm så hade Kulturhuset i alla fall för två månader sen en stor skalenlig modell av staden. Om ni har vägarna förbi Shanghai så finns det här samma sak men så sjukt mycket större. Coolt.




(Precis i mitten av den här bilden ligger vårt hus. Inte en av de högsta byggnaderna utan genska ensamt o litet ser det ut.)

Kort reflektion om att bo i en jättestad: Hur känns det att bo i en jättestad? Shanghai har officiellt 18,5 mijoner invånare, men de verkliga siffrorna (då gästarbetare från landet inte får skriva in sig i staden) sägs vara kring 25 miljoner. Det är hisnande siffror och ja, även från 100e våningen kan man inte se slutet på stan - ens en klar dag. Vart vi än går fortsätter staden med sina skyskrapor, låghus och byggarbetsplatser. Ändå är det som att man inte kan ta in det. Gustav och jag går till jobb, kinalektioner, gym och favoritmassagestället. Även om staden är stor så är vi små. Vi kan ju inte vara i hela stan samtidigt i alla fall. De små månniskorna och det lilla livet pågår ju överallt utan att bry sig om att det råkar finnas väldigt många såna små liv runtomkring.

Bört hade kollat ut en sicksackbro som han ansåg var ett riktigt must-see. Så vi åkte dit och spanade. Lika mycket på guldfiskarna som var lika trångbodda som Shanghaiborna i övrigt, som på själva sicksackbron.


(Bört på sicksackbron)

På kvällen kom Gustav och fick vara med och vi åt kanonmat på en fransk restaurang och fick sen 90 minuters fotmassage. Oj oj oj vad skönt det kan vara!

Igår fredag: Regn regn regn. Jag har invigt min knallblåa regncykelcape och dessutom klurat ut syftet med de färgglada caperna som pryder i stort sett varenda cyklist/mopedist! När staden, luften och vägen är grå livar alla caperna upp gatans palett och sätter färg på invånarna.


Fiona, jag och en holländsk tjej Eva gjord en riktig jetsetkväll igår. På med de högsta klackarna! Restaurangöppning här i French concession först. Snittar och bubbel så mycket man ville. Sen vidare över till Pudong, andra sidan floden och Hugo Boss visning på 36e våningen med utsikt bort mot the Bund. Visningen var väl som man kunde tänka sig svart och grå och inte direkt galen. Visningslokalen var en bar och vi var säkert inte mer än 100 pers där. Annorlunda från Paris' upphaussade visningar där man 1. inte kommer in 2. om man kommer in får man stå längst bak och mest se ryggarna av journalister och branschfolk. Men här satt vi på första parkett och kunde röra modellerna om vi nu ville det.

Väl hemma tappade jag ut hela min lilla plånbok när jag steg ur taxin. Kort, pengar, massor av visitkort samt viktiga papper landade snällt i en brun pöl på gatan. Jag förbannade ösregnet och min egen klantighet och har nu tvättat och lagt alltihopa på tork.

Kram

Apartment done and done!

So after a hard night of Gustav-being very-manly using the huge slagborr, we have now finalized, what we beleive, the most important part of the Making a home out of the apartment-mission. Knowing that we don't have an attic or any other storage, the issue of where to keep our skis/snowboard seemed to be a hard nut to crack(!). Until Gustav solved the problem and simply turned our loved ones into art and put them up on the wall. We have had a ski as a lamp in the ceiling before (now in Hugo's apartment) but never on the walls. So storage solved and no need to buy a picture frame.

And a third person in the family to join the ski as art-club would be Klara. But I beleive it is a sligthly older version. Send us pictures!

So now we are just waiting for the rest of the apartment to somehow become nice and organised. I hope you will be just as excited as we will when we get the bathroom cabinet nice and neatly organised!

So long!

IKEA - svenskare än kaviar

Om man bor i en stad som redan från början är smoggig. Utöver det är det dessutom typiskt trista höstdagar som går mellan tonerna ljusgrått och mörkgrått samt våra stora fönster har inte tvättats på länge utan lägger ytterliggare ett lager grått på utsikten. Ja, då behöver man helt enkelt andra saker att glädja sig åt än just vädret.

En sak jag gläder mig åt är alltså mitt jobb. Det är kanske snarare ett "jobb" men jag är glad. Genom kompisars kompisar träffade vi en holländsk tjej för några veckor sen som startat en NGO (välgörenhetsorganisation på svenska...?). Den heter Marinedream/Aqualife och har som mål att utbilda barn om havsliv, vattenföroreningar och vad man kan göra för att inte smutsa ner hav och vattendrag i onödan. Just nu gör jag en feasibility analy om det verkligen skulle kunna gå att genomföra ett paddlingsprojekt längs med hela Yangtzefloden. Yangtze mynnar i Shanghai och är värdens tredje längsta flod - 4000 km! Det är jättespännande och jag grottar ner mig i strömmar, kanotalternativ med mera. Sommaren 2010 ska det bli paddling av och vi ska involvera skolbarn längs med hela floden.

Jag jobbar två dagar i veckan och tjänar inte en krona på det. Men jag får känna mig nyttig och skaffa lite kinesisk arbetlivserfarenhet och kan dessutom sluta med en gång om det skulle dimpa ner ett riktigt jobb.

En annan sak man kan glädja sig åt är IKEA. På fredagen var vi ute och dansade så jag vaknade med ömma fotsulor. Gustav vaknade med ömt huvud. Det var den stora IKEA-dagen. Gustav har en starkt skeptisk inställning mot IKEA som jag tror grundar sig i studentårens boende där vi, liksom alla våra vänner hade skolböckerna i en Billy, åt med IKEAs startpaket av trista knivar och tallrikar och lämnade ytterskorna på hallmattan Mandö. Han anser att inget ska inhandlas på IKEA om det finns möjlighet att köpa det nån annanstans. Jag anser att jag hellre har ett ordnat IKEAhem än att jag bor i flyttkartonger ytterliggare ett halvår. I alla fall... Kombinationen IKEA en gråmulen löningshelg och en bakfull och lite skeptiskt inställd Gustav och en ettrig Nina som vill ge IKEA tid och ta lite tid att strosa runt och spana är alltså ingen ren framgångsraket. Men efter förutsättningarna måste jag säga att vi klarade det galant. Fick i oss köttbullar med potatismos och sen högg oss in bland havet av vagnförsedda kineser.

Som utlänning är kanske det viktigaste syftet med ett IKEAbesök IKEAs mataffär för svenskar långt hemifrån. Vi laddade upp med hårt bröd, kaviar, skorpor och svenskt godis och spenderade där en fjärdedel av dagens totala inköp. Innan jag sliter mig från favoritämnet IKEA vill jag bara påpeka att det kostade oss 60 kronor att få grejerna hemkörda. Lite skillnad från Schweiz...

Söndagen var vi upptagna med annat och kom hem efter träning och middag vid halvåttatiden. Så det var försent att borra och vi bor just nu i vad som mest kan liknas vid ett slagfält. Så idag tänker jag inte posta en bild men hoppas snart att få vis upp lite bilder från ett fint och ordnat hem.

Nu ska jag cykla till jobbet!
Kram!

Vad snabbt det går!

Allt går så fort i Kina. Det säger alla. Men när Gustav och jag pratade om det för nån vecka sen höll ingen av oss riktigt med. Trafiken och inte minst cykeltrafiken hasar sig fram. Folk går i maklig takt. Ingen stress så långt ögat kan nå.

Sen öppnades en liten kiosk mitt över gatan. En morgon var den bara där. Vi hade inte sett några förberedelser eller tecken på att den gamla kiosken var på väg ut. Trollspö?

Och i fredagsnatt när jag kom hem vid tretiden såg gatan ut precis som den brukar. Morgonen därpå hade de grävt upp halva gatan. Ett trettio meters långt hål grävdes nån gång mellan tre på natten och tio på morgonen. (Och ja, jag hade märkt byggjobbare alternativt ett hål i marken om det funnits där.)

I söndagskväll när vi kom hem vid tiotiden trodde vi först vi löst gåtan. Ett nytt hål höll på att grävas. Kanske tio meter den här gången. Vi räknade antalet hjälmförsedda Byggare bob-kopior som var involverade i grävandet. De var 19. Nitton!!!
- Ah! Tänkte vi - de är så många och kan således jobba så snabbt. Denna idé grusades dock fort när vi studerat arbetsfördelningen. Tre som grävde och 16 som tittade på...

Hemligheten till det kinesiska undret måste vara idogt arbete och möjligheten till avbyte så fort nån av de aktiva arbetarna tröttnar. Att de dessutom jobbar natten igenom borde redan vara bevisat men kan även underbyggas av att vi hört slamrande och bankanden alla tider på dygnet.


Lägger in en bild från skolbarn som gymnastiserade och sjöng ramsor idag när jag gick förbi på People's Square.

Kram!

PS. I morgon börjar jag jobba...!

Möbler möbler

Hösten har kommit till Shanghai. I onsdags kväll kom den ganska exakt. Temperaturen har krupit ner kring 20graders-sträcket och vi har haft silande regn. Men de säger att hösten/sensommaren varit ovanligt varm så vi har ingen anledning att klaga!


Speciellt som vi nu kan njuta av våra möbler som kom i veckan! Sju flyttgubbar kom med våra 58 lådor. Jag fick pricka av från en lista och peka med hela handen vilket rum lådan skulle ställas i. Sen plockade vi och plockade tills vi var alldeles utmattade. Då var det ändå 20 lådor kvar. Men kläder och böcker är det ingen idé att plocka upp då vi inte har några möbler för dem än. Inget verkar ha gått sönder och det känns, trots röran och alla ouppackade kartonger, mycket hemtrevligare redan. Några tavlor och våra bröllopsfåtöljer gör susen.





Vi hade blivit tipsade om ett ställe där man kan beställa riktigt billiga möbler. Tog en taxi till tjotahejti och klev av längs med motorvägen i stort sett. In längs med en skjul-gata där man nog inte vill gå själv när mörkret kommer. Vi fick kliva över en gubbe som slipade på några bockar för att komma in i själva "affären". Men sen! "Skjulet" visade sig vara stor som en hangar och proppad från golv till tak med gamla kinesiska secondhand grejer.

Det regnade på plåttaket ute, vi var de enda kunderna som gick runt bland jättehögarna av dammbeklädda koffertar, byråar, baljor, stolar, gamla knivar, sablar och porslinsfigurer. Hade man tur strilade det in lite ljus från nån av de oftast gömda fönsterrutorna. Detta är entrén...


Efter att gått runt ett tag och fascinerats och även sett att de faktiskt gjorde riktigt snygga nyproducerade grejer insåg vi att här krävs en exakt bild av vad vi vill ha och ett lexikon. Allt detta är nu ordnat och vi ska dit och testa lyckan och vår förhandlingsförmåga så fort jag skrivit klart här.


Efter ytterliggare några möbelaffärer i inspirationssyfte åkte vi till ett massageställe. Med lite träningsvärk i kroppen kändes en timmes helkroppsmassage till en kostnad av två öl på krogen som väl investerade pengar. På med en massagepyjamas och sen satte de igång. Jag misstänker starkt att hon som masserade mig är Hulkens syster alternativt Kinas starkaste kvinna. Trots att jag sa till klämde hon så hårt att jag kved. Ingen avslappnande massage där inte! Ska inspektera blåmärkesskörden ikväll...

I fredags fyllde en kollega till Gustav år. Middag på ett hotpot-ställe med nästan enbart EF-folk. Känns bekant! Hotpot är en gryta nedsänkt i bordet. Man beställer kött och grönsaker och kokar sen själv. Lite som fondue men ändå inte. Det mesta var så starkt att vi svettades! Gäller att vänja sig vid en del mat här... Sen utgång till en bar. Gustav slank hem tidigt och Nina följde med en kinesisk kompis till ett litet salsaställe. Skoj!


Rapport om möbelinhandlandet kommer...
Kram!

Anmälan skickad

Nu har jag anmält mig till halvmaran i Shanghai den 30 november. Hoppas på att springa tre ggr i veckan fram till dess. Målet är att komma under två timmar, vilket inte känns helt omöjligt.

Jag har även fått nys om fabriker man kan gå till och bygga sina egna möbler. Ska bli spännande att se om vi kan slippa ikea den här gången :)

kram
Gustav

Ompysslad helg

Måndag morgon. Solen skiner nog högt där över smoggen men det ger inte ens skuggor på marken. Igår hade vi, vad jag tror, en helt vanlig söndag för Shanghaibor. Jag var på brunch på ett ställe med två tjejer. Kanske skulle bli dags att vi presenterade våra vänner här. Min vän heter Fiona. Hon kom dagen efter mig till Shanghai och jobbar, helt otippat på EF. Scottish by birth, men pratar även ryska och svenska. Bra tjej! Igår tyckte Fiona att det var dags att tota ihop mig med en Schweiziska och det är ju alltid trevligt. Heidi jobbade på EF i Luzern och slutade ungefär på veckan samtidigt som jag började. Pratar flytande kinesiska och har bott här on and off i ett och ett halvt år. Träffade henne för första gången igår men hon verkar jättegullig. När vi brunchat klart knatade vi neråt mina hoods i jakt på en bra manikyr-eria. Det hittade vi och sen fotsatte chitchattet där samtidigt som naglar putsades och målades. Jag vill rapportera att jag inte bara har målade naglar utan även har kvar lacket från när jag var på pedikyr med Linda. Är rätt övertygad om att det aldrig någonsin hänt förut att jag varit så väl-lackad. Har inte bestämt mig om jag gillar det.

Samtidigt var Gustav på fejkmarknaden med en kompis. Han köpte en slips för tio kronor och gick sen på helkroppsmassage.

Den stora frågan är: Kommer jag/vi vänja oss vid detta och börja ta det för givet? Jag som inte ens brukar gilla att gå till frissan för jag har liksom inte så mycket för att bli ompysslad. Här är det ju stora helgnöjet att bli ompysslad.

Nästa helg ska vi nog åka ut lite och kolla på en cykeltävling. Kan inte vara med p g a avsaknad av racercyklar. Tror inte min farmorscykel skulle göra sig så bra... Ser fram emot nåt som kanske i alla fall kan liknas vid utomhussport.

En liten anekdot
Gustav var i affären härom morgonen och skulle köpa youghurt (Ja det finns! I tetrapak literförpackningar!). Kön var rätt lång och när en till tant kom och öppnade även andra kassan så spred sig ju kön över även till den andra kassan. Men tanten motade bort dem och sa: Laowai (=utlänning). Gustav, som stod sist i kön fick gå till sin egen kassa och betala! Till nästa gång ska han ha pluggat in den härligt svenska frasen: Nej, inte ska väl jag!

Idag fyller Katharina år. GRATTIS GUMMAN! Saknar dig!

Chinese names and delicacies

Century Park is my new haven! Another nice smogg-free-ish day so I went there in the morning and sat by the little fake lake and studied. Nice!

In class I learnt about chinese names. The first one being "the last name" and the last one being the first name. The middle name is the most interesting one though. Not all families have it but most bigger ones do. The middle names for the generations to come was decided by some man far back in the family history. The name is different for every generation and is listed in a book, which is passed down to the next generation. So if we were a chinese family dad and his brothers would be called Fu and Kalle and Anton Fong for example. All according to the book! Only nowadays when they only get to have one kid each not everyone has a son to pass down the name to (yes, of course it is only to sons), so the whole custom is passing away.

Gustav and I sneaked in to a fancy/chinese looking restarant to be a bit brave for dinner, rice, veggie dumplings, meat dumplings and spring rolls. You might think you have tried this before - and so have we. But this was no western style chinese food. The Veggie dumplings were eatable. The rice had some sort snot/seaweed slimy mix on top and the spring rolls had a similar filling. The meat dumplings were rather a brownish slimecake. I managed to swallow my first bit but that was it. We had planned maybe to take our Christmas visitors there, but I guess we'll keep on looking for the perfect mix of authentic chinese and actually eatable.


A totally unrelated picture but I like it!

Höst med sommartemperatur

Nej hörni!
Nu har vi inte fått en enda kommentar de senast två inläggen. Not ok! Skärp er nu och skriv nåt till oss så vi vet att nån läser!

Annars är livet sådär. Jag är sjuk, men har kravlat mig till lektionen i alla fall. Nu ligger jag o snörvlar i soffan och ska nog för en gångs skull inte skriva ett jättelångt inlägg.

I söndags var Gustav och jag i Century Park. Det är en riktigt stor park med fejksjö och allt. Vi fick oss en egen plätt för oss själva i solen och låg och njöt och läste. Gustav lekte med sin nya mobil som han nu fått efter att min blev stulen. Det fina med att hitta en bra plats i parken är att alla kineser letar efter skugga så alla bra platser enligt oss är lediga. :o) Det var dessutom den finaste dagen by far sen jag kom hit. Smoggen var borta och himlen var blå med puffiga mål och kunde lika gärna varit en svensk midsommarhimmel.

Helgen var helt okej. Hängde med två olika gäng fredag och lördag kväll. Receptet för att bli omtyckt är inte svårt. Le, ställ frågor och var intresserad av vad den andra har att säga och låt denna tala om sig själv. Men det är inte min grej att sitta och charma folk och spela nån jag inte är. Därmed inte sagt att jag är spontant otrevlig! Men lite grann kan jag känna att det faktiskt tar på krafterna att bygga upp en ny vänskapskrets och därför vill jag bara i första hand lägga ner tid på de jag faktiskt tror på. Tror att detta måste vara någon slags expat-relaterad sjukdom...

Lägger upp en bild nedan som egentligen refererar till det tidigare inlägget om Kommunikation. Jämför cykellasset med lastbilen bredvid! (Taget från vardagsrumsfönstret rakt ner på gatan.)


Jag kan inte sluta förundras av vår gata. På en sträcka på femtio meter ligger en hårfrisör, mopedverkstad, sygubbe och svetsare. Samtliga har hela sin service på gatan. Symaskinen sår på trottoaren bredvid han som klipper sig mellan svetsaren och moppeverkstan! Och i vanlig ordning är det nästan omöjligt att cykla på grund av all trängsel.

Oj, jag glömde nästan berätta. Där jag ställer cykeln vid gymmet/skolan står det alltid en liten kines och vill att jag ska betala 0,5 yuan (=50 öre) för att han vaktar min cykel. Jag som har investerat i ett fint stort lås och som dessutom sällan ser skymten av de där gubbarna när jag ska åka igen, har haft lite svårt att finna mig i detta. Det är inga pengar såklart, men jag ser inte syftet med det och mig veterligen är det ingen som äger gatan. Men efter att ha fått fenomenet förklarat för mig av min kinesiskalärare har jag förstått att detta är vanligt och att de inte bara lurar utlänningar. Så idag betalade jag mina slantar och gick in och hade lektion i tre timmar. När jag kommer ut och står och rotar i väskan efter mina nycklar kommer mannen fram och pratar med mig på kinesiska. Jag fattar ju inte och rotar vidare smått desperat. Sen fattar jag vad han menar. Jag glömde nycklarna i låset! Han hivar upp dem ur sin väska och jag vill nästan pussa honom som tack. Mental note: Aldrig mer klaga över snälla cykelvaktare!

Och bara en grej till. Idag frågade jag min lärare hur man säger kusin. I mitt liv är det ett väldigt viktigt ord att kunna. Fick lära mig att det finns tolv ord för kusin! För att veta vad man ska säga måste man först klura ut om kusinen i fråga är på mamma eller pappas sida, om kusinen är äldre eller yngre samt om kusinen är tjej eller kille. Om det är på mammas sida måste man sen klura ut om man pratar med nån från norra eller södra Kina för att säga kusin på deras dialekt. Gaah! Jag tar tillbaka allt om att mandarin skulle vara ett hyfsat logiskt språk. (Klara, du är min biao mèi!)

Tjyv!

För första gången träffade jag Sherry (ja, som drycken...) i lördags, min kinesiska vän som Linda och jag träffade på tåget. Vi satt i Shengzhouparken, den största park jag sett här i Shanghai (drygt Humlegården). Jag lade ur telefonen ur bakfickan och lade den snett bakom mig, en decimeter ifrån. Vi satt och tränade uttal på gräsmattan med massor av folk runtomkring som spelade badminton, flög drake, dansade eller bara kollade. Plötsligt ropar människorna mittemot oss på kinesiska och Sherry säger nåt om mobil. Den är borta och en man går långsamt bort från oss. Jag hoppar upp och kutar efter mannen som då snabbt sätter fart han med. Även om jag tappar honom ur sikte hela tiden kineser och pekar åt vilket håll han sprang. Som på film! Till slut pekade de in i ett buskage och väl där inne var det ingen som pekade längre. Jag irrade runt ett tag men fick till slut inse att det var kört. Så jäkla fräckt! Mitt framför ögonen på massor av folk och ändå lyckades han komma undan! Tillfället gör tjuven så klart och jag gav honom ju chansen. Men anar att det inte var första gången han gjorde det där.

Jag går i alla fall till vakterna och lyckas med teckenspråk förklara vad som hänt. Ett kort tag senare kommer två poliser och jag får åka polisbil till stationen. Jag antar att någon där pratar engelska eftersom de tar mig dit. Men icke! Så långt hade de inte tänkt och väl där står vi fortfarande och pratar varsitt språk till varandra. Tack vare en dam som stod i kö klurar vi i alla fall ut att jag bor i Shanghai och därför måste gå till min lokala polisstation. Därefter ber jag dem att skjutsa mig tillbaka eftersom jag anar att Sherry har tröttnat på att sitta i en park med mina grejer och vänta. Men vi kommer bara en gata bort när vi passerar en annan polisbil som stannar och tutar på oss. Sherry, som var orolig att jag klått upp tjuven (eller vice versa kanske det var) har gjort ungefär samma tur som jag och lyckats bli hämtad med en annan polisbil för att hitta mig.

Tillsammans ska vi nu spärra kortet samt gå till polisen och göra en anmälan. Till detta krävs mitt pass och kvittot på telefonen. Passet lämnade jag i fredags in för att få mitt residence visa och det kommer tillbaka om två veckor. Kvittot ligger säkert i Shanghais hamn tillsammans med alla våra andra grejer och kommer få flytta in på Yong Jia Lu den 27 oktober. Mörker! Tack vare att Sherry var med och kunde tolka lyckas vi i alla fall spärra mitt kort och klura ut att en kopia av passet är good enough. Kopia finns på Gustavs jobb så det är rätt okej ändå. Polisanmälan är svårare. Vi går till polisen som lojt sitter och röker och verkar som att han aldrig någonsin lyft ett finger. Polisanmälan ska du göra hos Shengzhoupolisen om stölden hände där orkar han berätta. Menååå! Vi blev ju just skickade hit! Ja ja, men du kan inte göra ett skvatt innan du har kvittot i alla fall. Suck! Får väl göra ett till försök i november…

Vardag

Sakta börjar vardagen smyga sig på. Ett par förändringar har den dock mot tidigare vardagar.

1. Vi har börjat gymma båda två. Även om vi tidigare periodvis varit duktiga motionerare så har i alla fall jag inte tränat så här regelbundet under så här lång tid sedan jag bodde i USA (96-97) Det känns skönt!
2. Vi har skaffat hemhjälp som kommer två gånger i veckan. Hon tvättar städar och stryker. Hon har inget namn utan tilltalas Ayi, vilket ordagrant översätts till faster. Att inte tilltala folk vid namn utan med titel är vanligt i Kina och inte alls förknippat med samma dryghet som hemma i Sverige.
3. Det totala antalet måltider lagade hemma kan fortfarande räknas på en hand trotts att jag bott i lägenheten i nästan 3 månader och Nina i tre veckor. Frukost borträknat. (igår åt vi hämtmat för 35 kr sammanslaget).
4. Även om temperaturen sjunkit till något behagligare nu (~25C) nu så är det fortfarande inget kul att gå ut och gå. Det känns att luften är smutsig. Jag har fått finnar i pannan som jag skyller på föroreningarna. Vi tvättar oss så ofta vi kommer åt.

Riktig vardag har det inte blivit riktigt än. Fick reda på idag att våra möbler kommer den 27de. Längtar verkligen efter en mjuk säng och ett tjockt täcke.

mei venti

Att ta sig framåt

Vi har nu jobbat oss igenom ganska många kommunikationsmedel i Kina de senaste veckorna och jag tänkte att jag skulle ägna det lite tid. Vi har åkt tåg i liggvagn, första klass, andra klass och stående. Vi har flugit inrikes och åkt långfärdsbuss (hem från Hangzhou). Vi har åkt tuktuk (cykel/moppe-taxi), cyklat, åkt tunnelbana och åkt vansinningt mycket taxi. Här följer en snabb ordlista:

Tågbiljett: Krävs för att åka tåg. Man kan bara köpa tågbiljetter från den stad som man befinner sig i. Returbiljetter är alltså ett icke existerande begrepp. Om man således vill åka tåg till och från Hangzhou får man ägna första timmen väl framme i Hangzhou åt att köa för biljetter. Inser man då att första biljetten går nästa dag kan man köpa det för säkerhets skull och sen sälja på svarta marknaden. Enkelresa Shanghai-Hangzhou stående kostar 54 kronor.

Tågtidtabell: Förvirrande. (Se bild.)

Elevated road: I Shanghai är de största vägarna upphöjda över normal marknivå. Vanligen ligger de på motsvarande 4e våningen i ett hus. Detta är ett ganska smart sett att undvika att motorvägar och cykelbanor ska behöva samsas på samma nivå. Som mest har vi sett fem våningar väg ovanför varandra. Längs med stora delar av de upphöjda motorvägarna hänger prunkande blomlådor!

Filer: Detta är ett väldigt ospecifikt begrepp. På motorvägen kan man helt plötsligt upptäcka att, trots att bilarna ligger fyra i bredd finns det bara tre filer enligt vägens uppdelning.

Helstreckad linje: Betyder faktiskt ingenting. Enligt kinesiska taxibilsförare skulle det kanske definieras som nåt slags försök från trafikverket till att piffa upp vägen med en annan färg.

Cykelbana: Upptar ofta en stor del av gatan. Här trängs cyklar, tuktuks, eldrivna moppar och ibland även taxibilar och gångtrafikanter.

Hjälm: Okänt begrepp. Inte ens barn använder det, de är ju så små.

Jag har nu börjat cykla och njuter av det i fulla drag. Smutsigt, rörigt, tutande bilar, klingande moppar (de använder nån slags motsvarighet till de schweiziska koskällorna och istället för att klinga på klockan när det är nån i vägen gör de det hela tiden för säkerhets skull), cykelkärror som är så där fullpackade att det skickas runt bilder på dem som massmejl i Europa. Och mitt i allt åker jag på min fina cykel och får känna mig som en del av allting! Galet! Vägen mellan skolan/gymmet och hem är i stort sett bara en lång väg och sen svängar man och åker ytterliggare två kvarter och sen är man framme. Tvärs igenom French concession passerar man massor av hippa butiker men även hål i väggen där man säljer mat som jag aldrig skulle våga äta, skrothandlare, baljfösäljare, fruktstånd som sträcker sig över hela trottoaren och massor av hem med tvätten hängande för att torka ut på gatan. Undrar lite om det verkligen är nån idé att tvätta kläderna överhuvudtaget om de sen låter dem hänga att torka ute på en avgasig och dammig gata...

Golden week

Söndag. Linda åkte igårkväll och Gustav och jag har lagt in lågväxeln. Jag har suttit i flera timmar och försökt att traggla in räkneord på kinesiska. Yì, Èr, San... 1, 2, 3 och tillhörande tecken. Det som är sjyst är att om man kan räkna, kan man sen enkelt göra veckodagar, månader etc eftersom måndag heter ”dag ett” och januari ”månad ett”. I morgon börjar min intensivkurs i mandarin och nån slags vardag även för mig.

I tisdags åkte vi till Zuzhou. Jag hade krampont-i-magen på vägen dit så att hela kroppen bara drog sig ihop i fosterställning när kramperna kom. Men det blev bättre under dagen och vi njöt av att komma till en ”liten” stad (bara ett par tre miljoner...) Vi gick i de vackra parkerna och gick på Zoo till Gustavs stora lycka. Panda... check!

Vi hittade även en liten avkrok med en inomhusmarknad. Det var instängt, mörkt och luktade konstigt. Ur vattenbehållare kunde man köpa levande och döda fiskar och allt där emellan (halvdöd, strax död, antagligen död), kött från alla tänkbara djur inklusive de flugor som just då satt på köttet. På ett fat erbjöds ett stort utbud av hjärnor som måste kommit från ganska stora djur. Kanske överflödigt att säga att vi inte stannade alltför länge. Ibland behöver man inte ens äta maten för att må dåligt av den!

I onsdags - fredag hade vi planerat att åka till Hangshou (känt för sina sjöar) och sen vidare inåt landet för att vandra i berg. Dock satte magsjuka stopp för idéerna och den här gången var det Lindas tur. Hon var helt sänkt och låg och sov i ett dygn. Hur spännande alla konstiga nya rätter än må vara så gör man klokt i att vara töntigt försiktig och satsa på ganska mycket västerländsk mat i alla fall i början. Och att inte lämna lägenheten utan lite toapapper i fickan!

När Linda var sjuk passade Gustav och jag på att göra lite nytta. Efter en lååång morgonkaffe på ett franskt hak, då vi även budgeterade närmaste halvåret och klurade ut om bestick och tallrikar ska prioriteras före Gustavs portabla playstation, hade vi i alla fall bestämt oss för att en cykel till Nina har hög prioritet. Mindre än ett dygn senare är jag nu lycklig ägare till en cykel av det kinesiska märket Giant. Jag dissade den coola cykeln med pyttedäck för 340 kr som en man på vår gata sålde och satsade i stället på lite mer kvalitet (hoppas jag...). Det är en riktig innerstadscykel och prio var att jag ska kunna ha god uppsikt och lätt kunna hoppa av. Kanske skulle kunna ge en hint om cyklandet i den här stan... Den har inga växlar men en ordentlig cykelkorg! Jag var lycklig som ett barn när jag stolt cyklade iväg från affären. Kanske märks på smajlet...

Not till mamma:
Eftersom jag vet att frågan kommer komma upp... Nej, jag har inte sett nån cyklist med hjälm, däremot några få mopedister. Ja, jag tänker i alla fall ha hjälm, men den kommer med flyttlasset så inte än.

I fredags kom vi i alla fall iväg till Hangshou på en dagsutflykt. Ditvägen spenderades på tåg med ståplats i 2 timmar och 45 minuter. Kanske inte mitt favoritsätt att resa. Speciellt som vi inte hade ätit frukost eller tagit med oss nånting att äta.

Väl framme i Hangshou ville vi ta en taxi in till staden. Men alla taxibilar vägrade att plocka upp oss. Med vår rätt begränsade kinesiska lyckades vi aldrig klura ut varför. De bara vägrade. Vi till och med försökte att hi-jacka en taxi och slängde oss in i den innan han hann stoppa oss. Men inte hjälpte det – han körde oss inte en meter i alla fall och vi blev snällt tvugna att stiga ur. Så mycket små incidenter ter sig så mystiska när men aldrig kan få en förklaring till nånting. Till slut fick vi tag på en svarttaxi som körde oss.

I går lördag hämtade vi upp Lindas sista grejer som hon låtit sy upp på silkesmaknaden. Sen var det dags för henne att packa. När hon kom för två veckor sen hade hon med sig en kabinväska. Det var allt. Trots resväskan av storlek Större som hon köpt för 190 kr i Peking hade hon ett jättemeck att få ner allt. Och vikten var ju inte heller nåt att skryta om. Vi inhandlade en våg för ändamålet. Planen var att kabinväskan skulle bli handbaggage och att allt tungt således skulle läggas där. Gustav och jag fick följa med till flygplatsen för att vakta kabinväskan när hon checkade in så att den skulle undgå att vägas. Det gick bra trodde vi och sa hejdå vid säkerhetskontrollen. Två minuter senare kommer Linda springande efter oss. De har vägt handbagaget vid security istället! Hon har tolv kg men måste ned till sju! Linda klär på sig en kofta, en kavaj och en rock och stoppar fickorna fulla av böcker och laddare. Tar ytterliggare en rock över armen och traskar bort med sin väska igen. Denna gången klarar hon sig igenom! Vi hoppas att hon inte fastnade fler gånger på vägen.

Till sist vill jag säga ett stort tack till alla er som skrivit kommentarer! Kanske inte en drös just här men har även fått via mejl, facebook och telefon. Vi är glada att ni uppskatttar att vi skriver och vi är jätteglada att få höra hur ni har det och få kommentarer till vad vi skrivit!

Som svar på senaste inlägget från Kimmo kan jag rapportera att våra grejer förväntas anlända till Shanghais hamn den 9 oktober. Nästa vecka alltså! Dock får man räkna med att det kommer ta två veckor innan grejerna passerat tullen och får flytta hem till oss. Inte vet jag hur våra grejer kan vara så intressanta för tulltjänstemännen men det är väl bara att gilla läget och hoppas att det går fort!

Nu lagar Gustav mat! Det ska bli pasta med tomatsås och den första riktigt hemlagade maten sen jag kom hit!

Kram Nina & Gustav

Att köa för utveckling

Finanstornet var jättehäftigt. Överst utsikten och nedan själva tornet. Skojigt var det också när Linda och jag fick gå på vårt allra första toalettbesök med vattenrumptvätt! Bara att trycka på knappen och välja framsprut, baksprut och styrka. Spex!

I går shoppade Linda och jag. Hon skulle prova ett par skor och bad om sin storlek. Killen pratade lite i sin walkie talkie och tre minuter senare kommer en man ute på gatan cyklandes med Lindas skor på pakethållaren! Åååå vad allt är konstigt!

På kvällen gick vi på cirkus. Kinesisk cirkus utan djur men med mycket akrobatik med mera. Kan inte säga nån favoritdel - vi satt hela gänget med hakorna vid knäna hela föreställningen! Det var det mest fantastiska jag sett! Det enda riktiga obligatoriska när ni kommer hit är cirkusen! Ni får inte missa den!

Kineser & köer
Häromdan skulle jag fylla på pengar på mobilen. Så man måste in på China Mobile och stå i kö. Efter lite förvirrat tittande på alla kinesiska tecken insåg jag attt jag behövde en kölapp. Tryckte på knappen, men innan jag hann ta kölappen var det en tjej som stack fram handen och tog min lapp! Jag blev så paff att jag tänkte att det nåste varit jag som gjort fel. I efterhand inser jag att så icke var fallet. Att tränga sig i köer är mer regel än undantag i det här landet! I morse skulle vi köpa tågbiljetter på stationen. Vi ställer oss i kön märkt "English speaking". Fler än vanligt tränger sig i just den här kön. När vi kommer längre fram inser vi att det är därför att det även står "army/officials". Det var ju inte så att vi tyckte att vi fick ställa oss först i kön bara för att det stod "English speaking", men det tyckte uppenbarligen alla militärer!

Vi var även i gamla staden igår. Då taxin bara kröp fram klev vi av och gick sista biten. Genom smågator och gränder där folk levde riktigt gammeldags. Men ändå mitt i city ett stenkast från flådiga skyskrapor. Sen kom vi fran till "The old town". I varenda guidebok jag läst står det att man inte får missa det. Vilket scam! Ett par tillrättalagda kvarter med uppbyggda nya hus i gammal kinesisk stil. Mc Donalds, Starbucks och massor av souvenirbutiker. Om ni kommer hit så gå ett par kvarter därifrån istället så får ni se nåt mycket mer spännande!

Paradoxal utveckling
Vi såg på filmen Den sista kejsaren häromdan och det var väldigt kul att se eftersom vi varit i både Sommarpalatset och Förbjudna staden precis. Men man slås av hur utvecklingen gått i Kina jämfört med i Sverige. I Sverige har vi gått långsamt fram i samma riktning de senaste hundra åren. Steget från t ex gammal TV till flat screen tas ungefär samtidigt av alla och politiskt har vi hållit oss neutralt socialt hela tiden. I Kina har de gått från kejsardöme till fight om makten efter kejsardömets fall, Mao med allt vad det hade med sig och sen nån typ av enpartirepublik. Den utvecklingen som tagit oss hundra år tog Kina 30 år, eftersom de inte kunde sätta igång förrän efter Mao. Men det gör också att mycket av det gamla finns kvar och att landet blir en galen blandning av gammalt och nytt. Ett tydligt exempel är taxibilarna; ofta lite småskruttiga med skrikande bromsar, nött klädsel och utan katalysator. Ändå är alla utrustade med touch screen som man kan sitta o leka med om man sitter i baksätet och har tråkigt.

Kram Nina, Gustav & Linda

Blå himmel

Nej vi kanske inte är så bortskämda med en o-smoggig himmel. Men idag! Jag tror jag kan se hur långt som helst! Det är så himla läckert. Lägger upp två bilder så ni får se. Den övre är från balkongen och den andra är från vardagsrumsfönstret. Längst till höger på den nedre ser ni Shanghai Finance Center som är den högsta byggnaden i Shanghai (och väl var tänkt att bli världens högsta byggnad, men nån annan kom före.) Dit ska jag ta med mig Linda nu så ska vi spana utsikt!

Tjingeling!

Beijing

Hej!
Three days in Beijing and I could almost write a book. But I promise to keep to the best bits and not bore you out with details...

MONDAY NIGHT - Train ride
Taking the train in this country is not like in Europe. To even be able to enter the train station building you need a ticket and have to go through airport like-security. Once in the building they use the sheep-hearding method and put the human-sheep in different waiting rooms. When it is time for the train to depart they open the gates and all Chinese want to leave the building first! Chaos!

Luckily Linda and I found our sleeping-wagon and there we were accompanied by two Chinese sisters. As they both spoke a little English, (and I had just received my pack of vocabulary cards Eng/Chinese and considered myself to speak decent mandarin), we spent the rest of the night chatting about China, Sweden, Switzerland, Germany (where Linda lives) and of course to learn a few chinese words and expressions. By the end of the night Sherry, the younger sister, and I decided to start Chinese/English-conversation-"fika" when we get back to Shanghai! We were both superexcited and I am surprised to say that I got my first Chinese friend much faster than I got a Swiss one!

TUESDAY - Tianamen Square (Himmelska Fridens torg), The Forbidden city, Silk and Pearl market
After a good night's sleep on the train we started up fairly early. Sitting down in the middle of Tianamen Square just to relax we were suddenly surrounded by a big group of older Chinese men. They asked politely to take pictures of us and five minutes later when we had posed with all of them individually a group of older chinese women came and wanted the same thing. This was the first time it happened but definitely not the last. We are happy to be in lots of chinese photo albums!

Entering the Forbidden city, we got a chinese man to guide us. Not that he knew so much of the place but he was quite nice and fun anyway. His English name was Bob(!). After a lot of walking we sat down in some below the ground-silk market where we found a wonderful little coffee shop. Really good coffee and a chair was exactly what we needed, before we headed off for some haggling for clothes. I must say that shopping with a set price is a bit more efficient than this forevergoing haggling about coins...

WEDNESDAY - The Great Wall, The Summer Palace, Beijing Roasted Duck (Pekinganka)
It rained when the driver picked us up. After a short walk we came up on the wall and it was nothing like I expected. We were alone! So cool! And just being there only Linda and I and the Wall was quite a feeling! I had heard about big crowds and people selling souvenirs... Nothing! I guess I should thank the weather (which cleared up in the end) and also maybe our choice of venue - Mutan Yi and not Badaling.

After a couple of hours on the wall we took the cab back to the Summer Palace. The entrance fees, we have learnt, work this way: You pay to get in, if you want to see more, enter a building walk along the lake etc, you must pay extra. Strange! Good thing nothing is expensive - I feel fooled all the time! Or maybe just like a fool cos I don't understand anything people say... :o) The Summer palace was for the Emperor and his family when they didn't want to stay in the forbidden city. Same style but more nature and lovelier. If I were the emperor I would stay at the Summer palace all year around!

Linda has walked around with her Lonely Planet the whole time and yes, I must say it has helped. Now she had found The Roasted Duck Restaurant which claims to have been the first and the best and all that. Anyway, as always, we jumped in to the cab and pointed on the map. We were dropped off almost at Tianaman Square and the driver pointed us in the direction in line with Tianamen Square but opposite to the Forbidden City. The street was all empty - like a ghost street! All the houses really fancy and recently built in old chinese style but all empty. Anyone who knows what this street has been/will be?? Please let us know!

The Duck place was full and she told us to leave. As all the other houses on the street were empty we didn't have so many options so decided to go back again and ask for suggestions. This time she let us in with a waiting number for the table and 15 minutes later we were seated. The Duck was good and it was great to have been just there.

THURSDAY - The Lama Temple, Olympic village, Hutongs
It is strange to be a tourist in a Lama temple. Here I am taking photos of buildings, buddha statues and people but for the buddhist they have come to a wholy place and they pray and burn essence in front of every Buddha. I feel like I'm destroying their experience just by being there. I probably was... The temple was impressive and it hosted an 18 meter high Buddha statue. Unfortunately they had put him in a hall 19 meters high and not much bigger that the statue itself. So you had to crack your neck to be able to see him.

Outside of the Lama Temple we decided we had seen enough of old stuff and were ready for something newer. As Linda's Lonely Planet didnät have "Olympic village" in Chinese we tried to communicate with three guards sitting in some little "hut" covered with maps of the Olympic stadium. After 15 minutes of trying to make them write "Olympic village" in chinese on a piece of paper we were saved by a Dutch couple with a good map. We borrowed it to show the taxi driver and then we were off. The Dutch couple had told us that you could enter but you needed tickets. The tickets were free of charge but noone had been able to tell them where to get them. When we asked a man he told us you needed to haggle about the tickets and they were most likely at least 100-200 RNB each. Too much, we thought and strolled around outside instead. Until we found an entrance were we sneaked in. No ticket or anything! The village was quite impressive and of course I thought extra much of my brother (Not only Olympic athlete - it was also his birthday!).

Some hutongs later we sat in the cab heading towards the airport and realised we were unable to point out where our hotel was located on a map. When you take a cab everywhere, you only need the hotel name and adress on a piece of paper. Tourism the Chinese way... ;o)

PS. Oh yes, the sky in Beijing was as blue as it looks!