Vad snabbt det går!

Allt går så fort i Kina. Det säger alla. Men när Gustav och jag pratade om det för nån vecka sen höll ingen av oss riktigt med. Trafiken och inte minst cykeltrafiken hasar sig fram. Folk går i maklig takt. Ingen stress så långt ögat kan nå.

Sen öppnades en liten kiosk mitt över gatan. En morgon var den bara där. Vi hade inte sett några förberedelser eller tecken på att den gamla kiosken var på väg ut. Trollspö?

Och i fredagsnatt när jag kom hem vid tretiden såg gatan ut precis som den brukar. Morgonen därpå hade de grävt upp halva gatan. Ett trettio meters långt hål grävdes nån gång mellan tre på natten och tio på morgonen. (Och ja, jag hade märkt byggjobbare alternativt ett hål i marken om det funnits där.)

I söndagskväll när vi kom hem vid tiotiden trodde vi först vi löst gåtan. Ett nytt hål höll på att grävas. Kanske tio meter den här gången. Vi räknade antalet hjälmförsedda Byggare bob-kopior som var involverade i grävandet. De var 19. Nitton!!!
- Ah! Tänkte vi - de är så många och kan således jobba så snabbt. Denna idé grusades dock fort när vi studerat arbetsfördelningen. Tre som grävde och 16 som tittade på...

Hemligheten till det kinesiska undret måste vara idogt arbete och möjligheten till avbyte så fort nån av de aktiva arbetarna tröttnar. Att de dessutom jobbar natten igenom borde redan vara bevisat men kan även underbyggas av att vi hört slamrande och bankanden alla tider på dygnet.


Lägger in en bild från skolbarn som gymnastiserade och sjöng ramsor idag när jag gick förbi på People's Square.

Kram!

PS. I morgon börjar jag jobba...!

Möbler möbler

Hösten har kommit till Shanghai. I onsdags kväll kom den ganska exakt. Temperaturen har krupit ner kring 20graders-sträcket och vi har haft silande regn. Men de säger att hösten/sensommaren varit ovanligt varm så vi har ingen anledning att klaga!


Speciellt som vi nu kan njuta av våra möbler som kom i veckan! Sju flyttgubbar kom med våra 58 lådor. Jag fick pricka av från en lista och peka med hela handen vilket rum lådan skulle ställas i. Sen plockade vi och plockade tills vi var alldeles utmattade. Då var det ändå 20 lådor kvar. Men kläder och böcker är det ingen idé att plocka upp då vi inte har några möbler för dem än. Inget verkar ha gått sönder och det känns, trots röran och alla ouppackade kartonger, mycket hemtrevligare redan. Några tavlor och våra bröllopsfåtöljer gör susen.





Vi hade blivit tipsade om ett ställe där man kan beställa riktigt billiga möbler. Tog en taxi till tjotahejti och klev av längs med motorvägen i stort sett. In längs med en skjul-gata där man nog inte vill gå själv när mörkret kommer. Vi fick kliva över en gubbe som slipade på några bockar för att komma in i själva "affären". Men sen! "Skjulet" visade sig vara stor som en hangar och proppad från golv till tak med gamla kinesiska secondhand grejer.

Det regnade på plåttaket ute, vi var de enda kunderna som gick runt bland jättehögarna av dammbeklädda koffertar, byråar, baljor, stolar, gamla knivar, sablar och porslinsfigurer. Hade man tur strilade det in lite ljus från nån av de oftast gömda fönsterrutorna. Detta är entrén...


Efter att gått runt ett tag och fascinerats och även sett att de faktiskt gjorde riktigt snygga nyproducerade grejer insåg vi att här krävs en exakt bild av vad vi vill ha och ett lexikon. Allt detta är nu ordnat och vi ska dit och testa lyckan och vår förhandlingsförmåga så fort jag skrivit klart här.


Efter ytterliggare några möbelaffärer i inspirationssyfte åkte vi till ett massageställe. Med lite träningsvärk i kroppen kändes en timmes helkroppsmassage till en kostnad av två öl på krogen som väl investerade pengar. På med en massagepyjamas och sen satte de igång. Jag misstänker starkt att hon som masserade mig är Hulkens syster alternativt Kinas starkaste kvinna. Trots att jag sa till klämde hon så hårt att jag kved. Ingen avslappnande massage där inte! Ska inspektera blåmärkesskörden ikväll...

I fredags fyllde en kollega till Gustav år. Middag på ett hotpot-ställe med nästan enbart EF-folk. Känns bekant! Hotpot är en gryta nedsänkt i bordet. Man beställer kött och grönsaker och kokar sen själv. Lite som fondue men ändå inte. Det mesta var så starkt att vi svettades! Gäller att vänja sig vid en del mat här... Sen utgång till en bar. Gustav slank hem tidigt och Nina följde med en kinesisk kompis till ett litet salsaställe. Skoj!


Rapport om möbelinhandlandet kommer...
Kram!

Anmälan skickad

Nu har jag anmält mig till halvmaran i Shanghai den 30 november. Hoppas på att springa tre ggr i veckan fram till dess. Målet är att komma under två timmar, vilket inte känns helt omöjligt.

Jag har även fått nys om fabriker man kan gå till och bygga sina egna möbler. Ska bli spännande att se om vi kan slippa ikea den här gången :)

kram
Gustav

Ompysslad helg

Måndag morgon. Solen skiner nog högt där över smoggen men det ger inte ens skuggor på marken. Igår hade vi, vad jag tror, en helt vanlig söndag för Shanghaibor. Jag var på brunch på ett ställe med två tjejer. Kanske skulle bli dags att vi presenterade våra vänner här. Min vän heter Fiona. Hon kom dagen efter mig till Shanghai och jobbar, helt otippat på EF. Scottish by birth, men pratar även ryska och svenska. Bra tjej! Igår tyckte Fiona att det var dags att tota ihop mig med en Schweiziska och det är ju alltid trevligt. Heidi jobbade på EF i Luzern och slutade ungefär på veckan samtidigt som jag började. Pratar flytande kinesiska och har bott här on and off i ett och ett halvt år. Träffade henne för första gången igår men hon verkar jättegullig. När vi brunchat klart knatade vi neråt mina hoods i jakt på en bra manikyr-eria. Det hittade vi och sen fotsatte chitchattet där samtidigt som naglar putsades och målades. Jag vill rapportera att jag inte bara har målade naglar utan även har kvar lacket från när jag var på pedikyr med Linda. Är rätt övertygad om att det aldrig någonsin hänt förut att jag varit så väl-lackad. Har inte bestämt mig om jag gillar det.

Samtidigt var Gustav på fejkmarknaden med en kompis. Han köpte en slips för tio kronor och gick sen på helkroppsmassage.

Den stora frågan är: Kommer jag/vi vänja oss vid detta och börja ta det för givet? Jag som inte ens brukar gilla att gå till frissan för jag har liksom inte så mycket för att bli ompysslad. Här är det ju stora helgnöjet att bli ompysslad.

Nästa helg ska vi nog åka ut lite och kolla på en cykeltävling. Kan inte vara med p g a avsaknad av racercyklar. Tror inte min farmorscykel skulle göra sig så bra... Ser fram emot nåt som kanske i alla fall kan liknas vid utomhussport.

En liten anekdot
Gustav var i affären härom morgonen och skulle köpa youghurt (Ja det finns! I tetrapak literförpackningar!). Kön var rätt lång och när en till tant kom och öppnade även andra kassan så spred sig ju kön över även till den andra kassan. Men tanten motade bort dem och sa: Laowai (=utlänning). Gustav, som stod sist i kön fick gå till sin egen kassa och betala! Till nästa gång ska han ha pluggat in den härligt svenska frasen: Nej, inte ska väl jag!

Idag fyller Katharina år. GRATTIS GUMMAN! Saknar dig!

Chinese names and delicacies

Century Park is my new haven! Another nice smogg-free-ish day so I went there in the morning and sat by the little fake lake and studied. Nice!

In class I learnt about chinese names. The first one being "the last name" and the last one being the first name. The middle name is the most interesting one though. Not all families have it but most bigger ones do. The middle names for the generations to come was decided by some man far back in the family history. The name is different for every generation and is listed in a book, which is passed down to the next generation. So if we were a chinese family dad and his brothers would be called Fu and Kalle and Anton Fong for example. All according to the book! Only nowadays when they only get to have one kid each not everyone has a son to pass down the name to (yes, of course it is only to sons), so the whole custom is passing away.

Gustav and I sneaked in to a fancy/chinese looking restarant to be a bit brave for dinner, rice, veggie dumplings, meat dumplings and spring rolls. You might think you have tried this before - and so have we. But this was no western style chinese food. The Veggie dumplings were eatable. The rice had some sort snot/seaweed slimy mix on top and the spring rolls had a similar filling. The meat dumplings were rather a brownish slimecake. I managed to swallow my first bit but that was it. We had planned maybe to take our Christmas visitors there, but I guess we'll keep on looking for the perfect mix of authentic chinese and actually eatable.


A totally unrelated picture but I like it!

Höst med sommartemperatur

Nej hörni!
Nu har vi inte fått en enda kommentar de senast två inläggen. Not ok! Skärp er nu och skriv nåt till oss så vi vet att nån läser!

Annars är livet sådär. Jag är sjuk, men har kravlat mig till lektionen i alla fall. Nu ligger jag o snörvlar i soffan och ska nog för en gångs skull inte skriva ett jättelångt inlägg.

I söndags var Gustav och jag i Century Park. Det är en riktigt stor park med fejksjö och allt. Vi fick oss en egen plätt för oss själva i solen och låg och njöt och läste. Gustav lekte med sin nya mobil som han nu fått efter att min blev stulen. Det fina med att hitta en bra plats i parken är att alla kineser letar efter skugga så alla bra platser enligt oss är lediga. :o) Det var dessutom den finaste dagen by far sen jag kom hit. Smoggen var borta och himlen var blå med puffiga mål och kunde lika gärna varit en svensk midsommarhimmel.

Helgen var helt okej. Hängde med två olika gäng fredag och lördag kväll. Receptet för att bli omtyckt är inte svårt. Le, ställ frågor och var intresserad av vad den andra har att säga och låt denna tala om sig själv. Men det är inte min grej att sitta och charma folk och spela nån jag inte är. Därmed inte sagt att jag är spontant otrevlig! Men lite grann kan jag känna att det faktiskt tar på krafterna att bygga upp en ny vänskapskrets och därför vill jag bara i första hand lägga ner tid på de jag faktiskt tror på. Tror att detta måste vara någon slags expat-relaterad sjukdom...

Lägger upp en bild nedan som egentligen refererar till det tidigare inlägget om Kommunikation. Jämför cykellasset med lastbilen bredvid! (Taget från vardagsrumsfönstret rakt ner på gatan.)


Jag kan inte sluta förundras av vår gata. På en sträcka på femtio meter ligger en hårfrisör, mopedverkstad, sygubbe och svetsare. Samtliga har hela sin service på gatan. Symaskinen sår på trottoaren bredvid han som klipper sig mellan svetsaren och moppeverkstan! Och i vanlig ordning är det nästan omöjligt att cykla på grund av all trängsel.

Oj, jag glömde nästan berätta. Där jag ställer cykeln vid gymmet/skolan står det alltid en liten kines och vill att jag ska betala 0,5 yuan (=50 öre) för att han vaktar min cykel. Jag som har investerat i ett fint stort lås och som dessutom sällan ser skymten av de där gubbarna när jag ska åka igen, har haft lite svårt att finna mig i detta. Det är inga pengar såklart, men jag ser inte syftet med det och mig veterligen är det ingen som äger gatan. Men efter att ha fått fenomenet förklarat för mig av min kinesiskalärare har jag förstått att detta är vanligt och att de inte bara lurar utlänningar. Så idag betalade jag mina slantar och gick in och hade lektion i tre timmar. När jag kommer ut och står och rotar i väskan efter mina nycklar kommer mannen fram och pratar med mig på kinesiska. Jag fattar ju inte och rotar vidare smått desperat. Sen fattar jag vad han menar. Jag glömde nycklarna i låset! Han hivar upp dem ur sin väska och jag vill nästan pussa honom som tack. Mental note: Aldrig mer klaga över snälla cykelvaktare!

Och bara en grej till. Idag frågade jag min lärare hur man säger kusin. I mitt liv är det ett väldigt viktigt ord att kunna. Fick lära mig att det finns tolv ord för kusin! För att veta vad man ska säga måste man först klura ut om kusinen i fråga är på mamma eller pappas sida, om kusinen är äldre eller yngre samt om kusinen är tjej eller kille. Om det är på mammas sida måste man sen klura ut om man pratar med nån från norra eller södra Kina för att säga kusin på deras dialekt. Gaah! Jag tar tillbaka allt om att mandarin skulle vara ett hyfsat logiskt språk. (Klara, du är min biao mèi!)

Tjyv!

För första gången träffade jag Sherry (ja, som drycken...) i lördags, min kinesiska vän som Linda och jag träffade på tåget. Vi satt i Shengzhouparken, den största park jag sett här i Shanghai (drygt Humlegården). Jag lade ur telefonen ur bakfickan och lade den snett bakom mig, en decimeter ifrån. Vi satt och tränade uttal på gräsmattan med massor av folk runtomkring som spelade badminton, flög drake, dansade eller bara kollade. Plötsligt ropar människorna mittemot oss på kinesiska och Sherry säger nåt om mobil. Den är borta och en man går långsamt bort från oss. Jag hoppar upp och kutar efter mannen som då snabbt sätter fart han med. Även om jag tappar honom ur sikte hela tiden kineser och pekar åt vilket håll han sprang. Som på film! Till slut pekade de in i ett buskage och väl där inne var det ingen som pekade längre. Jag irrade runt ett tag men fick till slut inse att det var kört. Så jäkla fräckt! Mitt framför ögonen på massor av folk och ändå lyckades han komma undan! Tillfället gör tjuven så klart och jag gav honom ju chansen. Men anar att det inte var första gången han gjorde det där.

Jag går i alla fall till vakterna och lyckas med teckenspråk förklara vad som hänt. Ett kort tag senare kommer två poliser och jag får åka polisbil till stationen. Jag antar att någon där pratar engelska eftersom de tar mig dit. Men icke! Så långt hade de inte tänkt och väl där står vi fortfarande och pratar varsitt språk till varandra. Tack vare en dam som stod i kö klurar vi i alla fall ut att jag bor i Shanghai och därför måste gå till min lokala polisstation. Därefter ber jag dem att skjutsa mig tillbaka eftersom jag anar att Sherry har tröttnat på att sitta i en park med mina grejer och vänta. Men vi kommer bara en gata bort när vi passerar en annan polisbil som stannar och tutar på oss. Sherry, som var orolig att jag klått upp tjuven (eller vice versa kanske det var) har gjort ungefär samma tur som jag och lyckats bli hämtad med en annan polisbil för att hitta mig.

Tillsammans ska vi nu spärra kortet samt gå till polisen och göra en anmälan. Till detta krävs mitt pass och kvittot på telefonen. Passet lämnade jag i fredags in för att få mitt residence visa och det kommer tillbaka om två veckor. Kvittot ligger säkert i Shanghais hamn tillsammans med alla våra andra grejer och kommer få flytta in på Yong Jia Lu den 27 oktober. Mörker! Tack vare att Sherry var med och kunde tolka lyckas vi i alla fall spärra mitt kort och klura ut att en kopia av passet är good enough. Kopia finns på Gustavs jobb så det är rätt okej ändå. Polisanmälan är svårare. Vi går till polisen som lojt sitter och röker och verkar som att han aldrig någonsin lyft ett finger. Polisanmälan ska du göra hos Shengzhoupolisen om stölden hände där orkar han berätta. Menååå! Vi blev ju just skickade hit! Ja ja, men du kan inte göra ett skvatt innan du har kvittot i alla fall. Suck! Får väl göra ett till försök i november…

Vardag

Sakta börjar vardagen smyga sig på. Ett par förändringar har den dock mot tidigare vardagar.

1. Vi har börjat gymma båda två. Även om vi tidigare periodvis varit duktiga motionerare så har i alla fall jag inte tränat så här regelbundet under så här lång tid sedan jag bodde i USA (96-97) Det känns skönt!
2. Vi har skaffat hemhjälp som kommer två gånger i veckan. Hon tvättar städar och stryker. Hon har inget namn utan tilltalas Ayi, vilket ordagrant översätts till faster. Att inte tilltala folk vid namn utan med titel är vanligt i Kina och inte alls förknippat med samma dryghet som hemma i Sverige.
3. Det totala antalet måltider lagade hemma kan fortfarande räknas på en hand trotts att jag bott i lägenheten i nästan 3 månader och Nina i tre veckor. Frukost borträknat. (igår åt vi hämtmat för 35 kr sammanslaget).
4. Även om temperaturen sjunkit till något behagligare nu (~25C) nu så är det fortfarande inget kul att gå ut och gå. Det känns att luften är smutsig. Jag har fått finnar i pannan som jag skyller på föroreningarna. Vi tvättar oss så ofta vi kommer åt.

Riktig vardag har det inte blivit riktigt än. Fick reda på idag att våra möbler kommer den 27de. Längtar verkligen efter en mjuk säng och ett tjockt täcke.

mei venti

Att ta sig framåt

Vi har nu jobbat oss igenom ganska många kommunikationsmedel i Kina de senaste veckorna och jag tänkte att jag skulle ägna det lite tid. Vi har åkt tåg i liggvagn, första klass, andra klass och stående. Vi har flugit inrikes och åkt långfärdsbuss (hem från Hangzhou). Vi har åkt tuktuk (cykel/moppe-taxi), cyklat, åkt tunnelbana och åkt vansinningt mycket taxi. Här följer en snabb ordlista:

Tågbiljett: Krävs för att åka tåg. Man kan bara köpa tågbiljetter från den stad som man befinner sig i. Returbiljetter är alltså ett icke existerande begrepp. Om man således vill åka tåg till och från Hangzhou får man ägna första timmen väl framme i Hangzhou åt att köa för biljetter. Inser man då att första biljetten går nästa dag kan man köpa det för säkerhets skull och sen sälja på svarta marknaden. Enkelresa Shanghai-Hangzhou stående kostar 54 kronor.

Tågtidtabell: Förvirrande. (Se bild.)

Elevated road: I Shanghai är de största vägarna upphöjda över normal marknivå. Vanligen ligger de på motsvarande 4e våningen i ett hus. Detta är ett ganska smart sett att undvika att motorvägar och cykelbanor ska behöva samsas på samma nivå. Som mest har vi sett fem våningar väg ovanför varandra. Längs med stora delar av de upphöjda motorvägarna hänger prunkande blomlådor!

Filer: Detta är ett väldigt ospecifikt begrepp. På motorvägen kan man helt plötsligt upptäcka att, trots att bilarna ligger fyra i bredd finns det bara tre filer enligt vägens uppdelning.

Helstreckad linje: Betyder faktiskt ingenting. Enligt kinesiska taxibilsförare skulle det kanske definieras som nåt slags försök från trafikverket till att piffa upp vägen med en annan färg.

Cykelbana: Upptar ofta en stor del av gatan. Här trängs cyklar, tuktuks, eldrivna moppar och ibland även taxibilar och gångtrafikanter.

Hjälm: Okänt begrepp. Inte ens barn använder det, de är ju så små.

Jag har nu börjat cykla och njuter av det i fulla drag. Smutsigt, rörigt, tutande bilar, klingande moppar (de använder nån slags motsvarighet till de schweiziska koskällorna och istället för att klinga på klockan när det är nån i vägen gör de det hela tiden för säkerhets skull), cykelkärror som är så där fullpackade att det skickas runt bilder på dem som massmejl i Europa. Och mitt i allt åker jag på min fina cykel och får känna mig som en del av allting! Galet! Vägen mellan skolan/gymmet och hem är i stort sett bara en lång väg och sen svängar man och åker ytterliggare två kvarter och sen är man framme. Tvärs igenom French concession passerar man massor av hippa butiker men även hål i väggen där man säljer mat som jag aldrig skulle våga äta, skrothandlare, baljfösäljare, fruktstånd som sträcker sig över hela trottoaren och massor av hem med tvätten hängande för att torka ut på gatan. Undrar lite om det verkligen är nån idé att tvätta kläderna överhuvudtaget om de sen låter dem hänga att torka ute på en avgasig och dammig gata...

Golden week

Söndag. Linda åkte igårkväll och Gustav och jag har lagt in lågväxeln. Jag har suttit i flera timmar och försökt att traggla in räkneord på kinesiska. Yì, Èr, San... 1, 2, 3 och tillhörande tecken. Det som är sjyst är att om man kan räkna, kan man sen enkelt göra veckodagar, månader etc eftersom måndag heter ”dag ett” och januari ”månad ett”. I morgon börjar min intensivkurs i mandarin och nån slags vardag även för mig.

I tisdags åkte vi till Zuzhou. Jag hade krampont-i-magen på vägen dit så att hela kroppen bara drog sig ihop i fosterställning när kramperna kom. Men det blev bättre under dagen och vi njöt av att komma till en ”liten” stad (bara ett par tre miljoner...) Vi gick i de vackra parkerna och gick på Zoo till Gustavs stora lycka. Panda... check!

Vi hittade även en liten avkrok med en inomhusmarknad. Det var instängt, mörkt och luktade konstigt. Ur vattenbehållare kunde man köpa levande och döda fiskar och allt där emellan (halvdöd, strax död, antagligen död), kött från alla tänkbara djur inklusive de flugor som just då satt på köttet. På ett fat erbjöds ett stort utbud av hjärnor som måste kommit från ganska stora djur. Kanske överflödigt att säga att vi inte stannade alltför länge. Ibland behöver man inte ens äta maten för att må dåligt av den!

I onsdags - fredag hade vi planerat att åka till Hangshou (känt för sina sjöar) och sen vidare inåt landet för att vandra i berg. Dock satte magsjuka stopp för idéerna och den här gången var det Lindas tur. Hon var helt sänkt och låg och sov i ett dygn. Hur spännande alla konstiga nya rätter än må vara så gör man klokt i att vara töntigt försiktig och satsa på ganska mycket västerländsk mat i alla fall i början. Och att inte lämna lägenheten utan lite toapapper i fickan!

När Linda var sjuk passade Gustav och jag på att göra lite nytta. Efter en lååång morgonkaffe på ett franskt hak, då vi även budgeterade närmaste halvåret och klurade ut om bestick och tallrikar ska prioriteras före Gustavs portabla playstation, hade vi i alla fall bestämt oss för att en cykel till Nina har hög prioritet. Mindre än ett dygn senare är jag nu lycklig ägare till en cykel av det kinesiska märket Giant. Jag dissade den coola cykeln med pyttedäck för 340 kr som en man på vår gata sålde och satsade i stället på lite mer kvalitet (hoppas jag...). Det är en riktig innerstadscykel och prio var att jag ska kunna ha god uppsikt och lätt kunna hoppa av. Kanske skulle kunna ge en hint om cyklandet i den här stan... Den har inga växlar men en ordentlig cykelkorg! Jag var lycklig som ett barn när jag stolt cyklade iväg från affären. Kanske märks på smajlet...

Not till mamma:
Eftersom jag vet att frågan kommer komma upp... Nej, jag har inte sett nån cyklist med hjälm, däremot några få mopedister. Ja, jag tänker i alla fall ha hjälm, men den kommer med flyttlasset så inte än.

I fredags kom vi i alla fall iväg till Hangshou på en dagsutflykt. Ditvägen spenderades på tåg med ståplats i 2 timmar och 45 minuter. Kanske inte mitt favoritsätt att resa. Speciellt som vi inte hade ätit frukost eller tagit med oss nånting att äta.

Väl framme i Hangshou ville vi ta en taxi in till staden. Men alla taxibilar vägrade att plocka upp oss. Med vår rätt begränsade kinesiska lyckades vi aldrig klura ut varför. De bara vägrade. Vi till och med försökte att hi-jacka en taxi och slängde oss in i den innan han hann stoppa oss. Men inte hjälpte det – han körde oss inte en meter i alla fall och vi blev snällt tvugna att stiga ur. Så mycket små incidenter ter sig så mystiska när men aldrig kan få en förklaring till nånting. Till slut fick vi tag på en svarttaxi som körde oss.

I går lördag hämtade vi upp Lindas sista grejer som hon låtit sy upp på silkesmaknaden. Sen var det dags för henne att packa. När hon kom för två veckor sen hade hon med sig en kabinväska. Det var allt. Trots resväskan av storlek Större som hon köpt för 190 kr i Peking hade hon ett jättemeck att få ner allt. Och vikten var ju inte heller nåt att skryta om. Vi inhandlade en våg för ändamålet. Planen var att kabinväskan skulle bli handbaggage och att allt tungt således skulle läggas där. Gustav och jag fick följa med till flygplatsen för att vakta kabinväskan när hon checkade in så att den skulle undgå att vägas. Det gick bra trodde vi och sa hejdå vid säkerhetskontrollen. Två minuter senare kommer Linda springande efter oss. De har vägt handbagaget vid security istället! Hon har tolv kg men måste ned till sju! Linda klär på sig en kofta, en kavaj och en rock och stoppar fickorna fulla av böcker och laddare. Tar ytterliggare en rock över armen och traskar bort med sin väska igen. Denna gången klarar hon sig igenom! Vi hoppas att hon inte fastnade fler gånger på vägen.

Till sist vill jag säga ett stort tack till alla er som skrivit kommentarer! Kanske inte en drös just här men har även fått via mejl, facebook och telefon. Vi är glada att ni uppskatttar att vi skriver och vi är jätteglada att få höra hur ni har det och få kommentarer till vad vi skrivit!

Som svar på senaste inlägget från Kimmo kan jag rapportera att våra grejer förväntas anlända till Shanghais hamn den 9 oktober. Nästa vecka alltså! Dock får man räkna med att det kommer ta två veckor innan grejerna passerat tullen och får flytta hem till oss. Inte vet jag hur våra grejer kan vara så intressanta för tulltjänstemännen men det är väl bara att gilla läget och hoppas att det går fort!

Nu lagar Gustav mat! Det ska bli pasta med tomatsås och den första riktigt hemlagade maten sen jag kom hit!

Kram Nina & Gustav