Marathon!

Nej nu var det väldigt längesen som det skrevs ett ordentligt inlägg. Det är inte för att det inte har hänt nåt utan beroende på motsatsen - en vanlig stressig vardag har infunnit sig.

Vi har bytt ut dyr yoghurt och bröd mot morgonpannkaka på gatan. Den är varm och god och kostar 1 kuai. Jag får två och Gustav får tre och sen är vi mätta längre än om vi hade ätit havregrynsgröt.

Mina kineskurser har ökat i intensitet och jag pluggar nu fem dar i veckan, tre timmar per dag. Vi gör nu bok två och har på en vecka kommit genom halva boken. Två och en halv vecka kvar på kursen och vår lärare förklarade att den sista en och en halv veckan ska vi göra extramaterial. Jag dunkar glosor dygnets alla timmar.

Borde man kanske skriva "Mind your shoulders för att skylten ska passa Gustav och Bört bättre?

I fredags kom Bört och hälsade på igen. Vi började med en tur till en liten prylmarknad bakom min skola. En Shanghaikarta från 1931 (med alla gator i French Concession på franska), en häst i brons, ett par planscher, och en skoputsning senare och jag tror både jag och Bört var imponerade av mina framsteg i kinesiska. Jag kan nu checka av prutande i mitt kinesvokabulär. Detta var första gången jag verkligen försökte mig på prutandet på kinesiska och det är nog rätt som de säger - ett pris för turister, ett för kineser och nånstans mittemellan för de Lauwais som kan slänga sig med kinesiska fraser.

Jag skulle dessutom fråga om det jag höll i handen verkligen var en häst och fick för första gången använda två likadana ord i samma mening men med olika betydelse beroende på dess ton. Ma ma? (Uttalas Maa ma...)

Moganshan Lu ligger en bit norrut vid Souzhou Creek. Där har de byggt om gamla fabrikslokaler till konstgallerier och där har man möjlighet att köpa orginalen till de tavlor som finns att inhandla på vår gata och som kopieras flitigt över hela stan. Med en prisskillnad på två nollor vet jag inte om det är värt det med originalen men det var roligt att se och området kändes modernt på ett svenskt vis. För en gångs skull har man tagit vara på charmen av något gammalt och gjort det trendigt. Annars är de mest för att riva allt gammalt och bygga upp en ståtlig, men ack så själlös, glasskrapa istället.

Lördagskväll bjöd vi Bört på pasta med köttfärssås och sen var det tidig hemgång. Bört skulle flyga hem tidigt och Gustav skulle ju springa. Kvart över fem gick vi upp i morse och vi träffade de andra kl sex. Det var inte många grader och jag tyckte riktigt synd om de lättklädda maratonlöparna. Att bära plastpåse över sig är tydligen ett populärt sett att hålla sig varm.
Gustav och några kineser i startfållan...

Gustav såg peppad ut när han sprang iväg och det var en fantastisk dag. Krispigt klar höstdag. Så eftersom hela stan sprang bestämde även jag mig för att byta ut gymmet mot en utomhustur. Sprang lite planlöst väster ut med hopp om att träffa på maratonlöparnas bana. Men när jag blev trött hade jag fortfarande inte hittat nåt och bortsprungen som jag var fick jag ta en taxi hem.


Gustav kan få berätta mer om sin upplevelse, men inte helt otippat var han rätt slut när han kom hem. Sedan klockan tolv har vi sen suttit med våra vänner från Moganshantrippen, Banu och Pål, på Sashas och ätit brunch, druckit drinkar och sen ätit middag. Kom hem klockan åtta... Men har man sprungit en halvmara måste man ju fira så Pål och jag fick ju fira våra duktiga springare och dessutom passa på och ha riktigt trevligt!
Banu (Singapore), Pål (Norge) & Gustav

Och om ni vill veta vad Shanghais Halv-Marathon hjälte gör nu så spana nedan. Och nu ska jag göra detsamma. Kram och godnatt!

kylan är här

Hej,

I måndags för 13 dagar sedan kom kylan till Shanghai. Natten till tisdag var första natten under 10 graders sträcket. Sedan dess har jag varit sjuk. Första natten hade vi inte klurat ut hur ACn fungerade för uppvärmning (vi hade inte ens tittat på det då det inte funnits anledning). Det var en kall natt och sedan dess har det varit kallt överallt. Även där luften har varit varm har jag fysit in i benmärgen.

Undrar Hur det kommer att gå att springa 21 km nästa helg...

Kyliga hälsningar
Från andra sidan

Ägg

Vi stod i vår lokala "7-11" och Gustav noterar två papperskoppar på disken med kläckta ägg i. Jo. jo visst, de är till salu förklarade expediten och försökte få oss att köpa: bara 1 yuan för fyra färdigkläckta ägg... Men då omelett faktiskt inte stod på menyn i det Simbergska hemmet just den kvällen tackade vi snällt nej och smet ut. Galet!

Moganshan

Det finns många fler än en Mur i Kina som Gustav så fyndigt uttryckte det. En av dem är muren som finns på internet och som stoppar oss från att läsa vissa saker, koppla upp oss på vissa sidor etcetera. Muren är lite oberäknelig, slår med ojämna mellanrum ner mot Facebook och har nu valt vår blogg som dagens mål. Men men, vad gör väl en ivrig skribent? Så jag skriver i alla fall och hoppas att muren ska snirkla vidare till en annan sida snart.

Helgen har varit ovanlig. Ovanlig i kinesisk standard men mycket vanlig i ett Luzernliv. Vi har hajkat och cyklat! Åkte med en organiserad tour med tolv expats och tre kinesiska guider till en nationalpark tre timmars bilväg inåt landet. På grund av den ganska uppenbara avsaknaden av skyltning, hajkingkartor eller nån slags textning på annat än kinesiska var vi nöjda med att inte ha försökt klara av äventyret på egen hand.



I lördags gick vi upp för ett berg på hela 720 meter! Vi började väl på 3-400 höjdmeter så ingen direkt attackbestigning. Men det var underbart att få komma ut i naturen och vi gick genom böljande bambuskog och bara väntade på att en panda skulle kika fram bakom bambun. Nästan på toppen låg vårt hotell. Stort och ödsligt och med trädgårdar man inte kan nå och övergivna tennisplaner kan det nästan liknas lite vid hotellet i filmen The Shining. Vi lämpade av grejerna på hotellet och fortsatte ytterliggare knappt två timmars vandring upp och runt berget. När vi kom tillbaka var det alldeles bäcksvart.

Middagen som serverades var mycket kinesisk. Bambu stod såklart på menyn, men även kinesisk kål, räkor, helstekt fisk, tofu, ris, nudlar med mera. Det var riktigt gott! När man sätter sig ner på en kinesisk restaurang är borden runda och har en rund snurrplatta i mitten. Rätterna kommer in en och en och man tar av det man vill ha och delar på allt. Så inget snack om att behöva miniräknare för att dela på notan the Swedish way här inte. Bordskick är för övrigt ett helt okänt begrepp i Kina. Och det är ganska skönt, för om man som nykomling undrar om man ska plock över fisken på den djupa eller platta tallriken och om man borde använda skeden eller pinnarna så går det faktiskt precis lika bra hur som! Lite roligt är det att se när kineserna tar sin kultur till de västerländska restaurangerna som finns i Shanghai. De beställer in fler huvudrätter än vad de är gäster och tycker att det är helt okej om förrätt, huvudrätt och efterrätt ställs på bordet ungefär samtidigt.



Idag åkte vi först ner i dalen en bit och stack sen iväg på våra sjysta hyr-mountainbikes. Även om jag egentligen skulle ranka vandring högre än cykling så har cyklingen den fantastiska fördelen att man hinner se så mycket mer. Risfält, teodlingar, byar och skitiga landsvägar. Lastbilarna verkar vara drivna på en kol-dieselblandning och spyr ut tjock svart rök på oss cyklister.



Jag har lagt upp en del bilder på Picasa. Titta gärna in på http://picasaweb.google.se/ninatorlen/HajkingBikingInMoganshan# där det ligger en del riktigt fina bilder från helgen.

A little ditt and a little datt...

Good morning!
I am happy to say that the sun has returned to Shanghai. We had a couple of mornings when we woke up to 15 degrees in the apartment (and 10 outside). These houses aren't made for the chill. Neither is Gustav so he has been sick but is now back to work.

We have started to buy milk. It tastes good and we decided to go for the one without melanin... I am happy to have milk again and I have even had my first porridge with mum's lingonberry jam. Mmmm!


In the weekend Gustav and I found a new part of the city. Taikan Lu has small tiny walking streets, fashionable shops and nice cafés but there are still a lot of apartments and houses were people live, which makes it nice and genuine.

(Squeezed in between two fancy shops an alley where someone hung their underwear to dry.)

I was very lucky to get free tickets to the Masters Tennis from a friend. Not that I really care about Tennis but when you get free tickets and your old countryman Federer is playing I guess I just had to go. Fiona came with me as Gustav was sick.

Murray (Scottish) won the first game over Simon (French). Fiona (Scottish) was happy. The second game was supposed to be Federer playing Roddick. But for some reason Roddick never turned up and Stepanek played instead. Apparently an injury I read in the news today. Anyway, Federer did his homework and won. But it was quite tight and exciting. I almost felt at home with so many swiss flags around everywhere. Hmmm, wherever home is...


In Chinese Roger is Luojie so everyone cries out: Luoijie, Luoijie!!

//Nina & Gustav

Besök

Det är inte så ofta som man får blixtvisiter till den här delen av världen. Men det har vi fått i veckan. Bört gick i min kör i Zurich och är pilot, vilket ju kan förklara det snabba stoppet här.

I onsdags träffades vi på the Bund. Därefter till den amerikanska baren Malones för att se de avslutande rösträknings-minuterna samt segertalet av Obama. Praktiskt nog var det ju lunchtid för oss så "vakan" blev en lunchvaka. Ingen tvekan om vad alla utlandsamerikaner samt övriga nationaliteter hade för ståndpunkt. Och jag tror att jag kommer minnas länge den dagen då vi satt och åt en lunchhamburgare samtidigt som ett historiskt val avgjordes på andra sidan jorden, som med all säkerhet kommer att påverka hela världen hela vägen till Kina.

På eftermiddagen fortsatte Bört och jag vårt turistande. Shanghai Urban Planning Exhibition Center må inte låta så attraktivt. Det hade det kanske inte varit om det varit ett museum som handlade om London eller Stockholm heller. Men det här fokuserade på Shanghais utveckling både i dåtid och framtid. Lika fascinerad som man blir av DÅ och NU bilder (DÅ: 1989, åker - NU: skyskrapor); lika häftigt är det med framtidsplanerna och Expo2010-byggnationerna där man ska bygga en stad lika stor som Sthlm på två år och sen riva 75% av det efteråt.


Har ni vägarna förbi Sthlm så hade Kulturhuset i alla fall för två månader sen en stor skalenlig modell av staden. Om ni har vägarna förbi Shanghai så finns det här samma sak men så sjukt mycket större. Coolt.




(Precis i mitten av den här bilden ligger vårt hus. Inte en av de högsta byggnaderna utan genska ensamt o litet ser det ut.)

Kort reflektion om att bo i en jättestad: Hur känns det att bo i en jättestad? Shanghai har officiellt 18,5 mijoner invånare, men de verkliga siffrorna (då gästarbetare från landet inte får skriva in sig i staden) sägs vara kring 25 miljoner. Det är hisnande siffror och ja, även från 100e våningen kan man inte se slutet på stan - ens en klar dag. Vart vi än går fortsätter staden med sina skyskrapor, låghus och byggarbetsplatser. Ändå är det som att man inte kan ta in det. Gustav och jag går till jobb, kinalektioner, gym och favoritmassagestället. Även om staden är stor så är vi små. Vi kan ju inte vara i hela stan samtidigt i alla fall. De små månniskorna och det lilla livet pågår ju överallt utan att bry sig om att det råkar finnas väldigt många såna små liv runtomkring.

Bört hade kollat ut en sicksackbro som han ansåg var ett riktigt must-see. Så vi åkte dit och spanade. Lika mycket på guldfiskarna som var lika trångbodda som Shanghaiborna i övrigt, som på själva sicksackbron.


(Bört på sicksackbron)

På kvällen kom Gustav och fick vara med och vi åt kanonmat på en fransk restaurang och fick sen 90 minuters fotmassage. Oj oj oj vad skönt det kan vara!

Igår fredag: Regn regn regn. Jag har invigt min knallblåa regncykelcape och dessutom klurat ut syftet med de färgglada caperna som pryder i stort sett varenda cyklist/mopedist! När staden, luften och vägen är grå livar alla caperna upp gatans palett och sätter färg på invånarna.


Fiona, jag och en holländsk tjej Eva gjord en riktig jetsetkväll igår. På med de högsta klackarna! Restaurangöppning här i French concession först. Snittar och bubbel så mycket man ville. Sen vidare över till Pudong, andra sidan floden och Hugo Boss visning på 36e våningen med utsikt bort mot the Bund. Visningen var väl som man kunde tänka sig svart och grå och inte direkt galen. Visningslokalen var en bar och vi var säkert inte mer än 100 pers där. Annorlunda från Paris' upphaussade visningar där man 1. inte kommer in 2. om man kommer in får man stå längst bak och mest se ryggarna av journalister och branschfolk. Men här satt vi på första parkett och kunde röra modellerna om vi nu ville det.

Väl hemma tappade jag ut hela min lilla plånbok när jag steg ur taxin. Kort, pengar, massor av visitkort samt viktiga papper landade snällt i en brun pöl på gatan. Jag förbannade ösregnet och min egen klantighet och har nu tvättat och lagt alltihopa på tork.

Kram

Apartment done and done!

So after a hard night of Gustav-being very-manly using the huge slagborr, we have now finalized, what we beleive, the most important part of the Making a home out of the apartment-mission. Knowing that we don't have an attic or any other storage, the issue of where to keep our skis/snowboard seemed to be a hard nut to crack(!). Until Gustav solved the problem and simply turned our loved ones into art and put them up on the wall. We have had a ski as a lamp in the ceiling before (now in Hugo's apartment) but never on the walls. So storage solved and no need to buy a picture frame.

And a third person in the family to join the ski as art-club would be Klara. But I beleive it is a sligthly older version. Send us pictures!

So now we are just waiting for the rest of the apartment to somehow become nice and organised. I hope you will be just as excited as we will when we get the bathroom cabinet nice and neatly organised!

So long!

IKEA - svenskare än kaviar

Om man bor i en stad som redan från början är smoggig. Utöver det är det dessutom typiskt trista höstdagar som går mellan tonerna ljusgrått och mörkgrått samt våra stora fönster har inte tvättats på länge utan lägger ytterliggare ett lager grått på utsikten. Ja, då behöver man helt enkelt andra saker att glädja sig åt än just vädret.

En sak jag gläder mig åt är alltså mitt jobb. Det är kanske snarare ett "jobb" men jag är glad. Genom kompisars kompisar träffade vi en holländsk tjej för några veckor sen som startat en NGO (välgörenhetsorganisation på svenska...?). Den heter Marinedream/Aqualife och har som mål att utbilda barn om havsliv, vattenföroreningar och vad man kan göra för att inte smutsa ner hav och vattendrag i onödan. Just nu gör jag en feasibility analy om det verkligen skulle kunna gå att genomföra ett paddlingsprojekt längs med hela Yangtzefloden. Yangtze mynnar i Shanghai och är värdens tredje längsta flod - 4000 km! Det är jättespännande och jag grottar ner mig i strömmar, kanotalternativ med mera. Sommaren 2010 ska det bli paddling av och vi ska involvera skolbarn längs med hela floden.

Jag jobbar två dagar i veckan och tjänar inte en krona på det. Men jag får känna mig nyttig och skaffa lite kinesisk arbetlivserfarenhet och kan dessutom sluta med en gång om det skulle dimpa ner ett riktigt jobb.

En annan sak man kan glädja sig åt är IKEA. På fredagen var vi ute och dansade så jag vaknade med ömma fotsulor. Gustav vaknade med ömt huvud. Det var den stora IKEA-dagen. Gustav har en starkt skeptisk inställning mot IKEA som jag tror grundar sig i studentårens boende där vi, liksom alla våra vänner hade skolböckerna i en Billy, åt med IKEAs startpaket av trista knivar och tallrikar och lämnade ytterskorna på hallmattan Mandö. Han anser att inget ska inhandlas på IKEA om det finns möjlighet att köpa det nån annanstans. Jag anser att jag hellre har ett ordnat IKEAhem än att jag bor i flyttkartonger ytterliggare ett halvår. I alla fall... Kombinationen IKEA en gråmulen löningshelg och en bakfull och lite skeptiskt inställd Gustav och en ettrig Nina som vill ge IKEA tid och ta lite tid att strosa runt och spana är alltså ingen ren framgångsraket. Men efter förutsättningarna måste jag säga att vi klarade det galant. Fick i oss köttbullar med potatismos och sen högg oss in bland havet av vagnförsedda kineser.

Som utlänning är kanske det viktigaste syftet med ett IKEAbesök IKEAs mataffär för svenskar långt hemifrån. Vi laddade upp med hårt bröd, kaviar, skorpor och svenskt godis och spenderade där en fjärdedel av dagens totala inköp. Innan jag sliter mig från favoritämnet IKEA vill jag bara påpeka att det kostade oss 60 kronor att få grejerna hemkörda. Lite skillnad från Schweiz...

Söndagen var vi upptagna med annat och kom hem efter träning och middag vid halvåttatiden. Så det var försent att borra och vi bor just nu i vad som mest kan liknas vid ett slagfält. Så idag tänker jag inte posta en bild men hoppas snart att få vis upp lite bilder från ett fint och ordnat hem.

Nu ska jag cykla till jobbet!
Kram!