Shivers down my spine

En kompis skickade den här länken och undrade lite om det bara var fotoshoppat. Jag kollade och det är det inte! Det är ingen nyhet, jag vet, men det blir liksom så himla in your face när man ser det! 

Det som är så konstigt i Kina är att jag fick upp båda sidorna utan att använda proxy. Det är bara de kinesika sidorna man bryr sig om att redigera och det är väl inte så konstigt - hur ofta går du själv in på google.co.uk istället för den svenska sidan som automatiskt kommer upp när du skriver in google.com?

Ännu en anledning att gilla mitt jobb

I morse stod ett litet luciatåg och lyste glatt mot mig. Jag kan inte påstå att jag fick nån julkänsla (tvivlar på att den kommer infinna sig i år), men hjärtat slog ett extra slag för svenska jultraditioner! På söndag är vi bjudna på adventsfika och snart sätter kören igång med juluppträdandena. Så trots att vi nu har kring 18 grader varmt, kanske, kanske kommer jag i alla fall få ett litet julpirr i magen!

Världens bästa jobb

Det går ju alltid upp och ner såklart men det är ändå så att jag har ett jobb som fantastiskt väl passar mina intressen. Sportkläder, tekniska textilier, produktutveckling å ena sidan och ansvar för miljö och människor (att göra värden till en bättre plats) å andra. Kan det bli bättre? Nej, inte för mig i alla fall!

Ett axplock ur min jobbvardag: (jag har axat bort alla timmar framför stora excelark med outtalbara kemikalier...)

Måndag: VDn för ett av Sveriges största sportföretag förärade oss med tre timmar. Jag presenterade vårt CSRarbete och fick stående ovationer och hejarop både från VDn och min egen chef. Sweet! (Ska komma ihåg detta till en regnig dag!)

Onsdag: Jag och sju kollegor åkte till ett textilt testlabb inte långt härifrån och fick lära oss hur man testar styrka, nötning, färg-, form- och ljusfasthet, vattentäthet etc. Jag vet inte om ni tycker att det låter så spännande men jag blev som ett barn som släpptes in i en godisbutik!

Ska bli spännande att se vad resten av veckan har att erbjuda!

Bra morgon

06:00 Klockan ringer obehagligt

06:32 Har cyklat till yoga-plejset och börja passet. Trött och seg men när man stolpar in på jobbet kl nio och redan har klarat av ett 90 minuters hot yoga pass, då får man klappa sig på ryggen. Så det gör jag nu, skriver om det och lyssnar på musik för att behålla yogalugnet och stänga ut alla skrikande telefonsamtal på kinesiska som annars skulle sabba min morgon.

Har efter en massa hattande och ett litet felköp av Gustav har jag nu blivit med ett årskort på Shanghais bästa yogaställe, Y+ Yoga. Ligger mellan jobbet och hemmet i jättefina lokaler. Här är morgonens sal.

När man yogar måste man le vänt och häsa gulligt på alla. Det känns nästan som i Schweiz. Grüetzi går dock inte hem. Eller, jag har ju inte försökt, får väl göra det först och utvärdera.

Da tiao (lång bro)

När så gästerna lämnat och man inte behövde äta Sichuanmat och dricka drinkar på Meridien hela tidan, blev vi ju tvugna att hitta på nåt att göra. Så vi åkte till Ningbo. Ningbo var dock bara en bisak i sammanhanget. Resans mål var ju egentligen Hagnzhou Bay Bridge, världens längsta interoceaniska bro (3,5 mil). 

Resan över bron var magisk. Det var så grått att man knappt såg vattnet nedanför, bropinnarna såg ut som många andra bro pinnar och bilarna var ungefär desamma som de på den vanliga motorvägen. Efter bron, blev det toa- och kaffestopp och Per utbrister: 

- Det här känns lite som att vi är på väg till Alperna. Ja, med kaffestopp och så. 

Det kanske inte behövs förklaras att Per lider av höga halter skidabstinens. 

Turistattraktionen

Att det ser ut som lite blå himmel högst upp  har enbart att göra med att fotot är taget genom bilrutan som är blåtonad i överkant. 

Per jobbar på Volvo personbilar

Bilden togs för att få fota vaktens galna gympaskor. Frågan är om vi var färgblinda vid tillfället. 

Efter de dryga tre timmarna i bil gick vi runt i ett jämngrått Ningbo, käkade lite konstig mat och åkte sen hem igen över bron. Jag kan inte låta bli att jämföra med den dagsutflykten vi gjorde från Luzern, där vi  åkte till både Frankrike och Tyskland men ändå var hemma lagom till middagen.  Vojne vojne vad världen är olika. 

 Jag tar det längst ner på menyn, tack!

160-kronorsbrilllorna

För fem rmb fick man 50 kulor att skjuta ner ballonger med från ett pinsamt kort avstånd. Det måste varit första gången i mitt liv som jag höll något som ens kan likna ett skjutbapen mot min axel (leksaksvapen inkluderat). 

Utrymme för förbättringar fanns det gott om både i stil och i resultat. 

Resekontot

中国 Zhōng guó (ordagrant: Mittens rike)

Man har liksom lättare att rättfärdiga excentriskt resande bara fär att man bor långt borta. Tänk vad mycket smidigare det är att ta sig till Filippinerna, Japan, Kina, Australien, Indien, Hawaii etc från Kina än från Sverige. Detta innebär således att vi reser en del. Vi har två resor inplanerade framöver och jag längtar mig grön varje dag efter de båda.

I jul ska vi till Yunnan och vandra. Yunnan är den gröna provinsen på kartan, nordväst om HongKong. Vi ska åka till södra Yunnan och hålla till precis på gränsen till Burma. Där ska vi vandra i berg och skog under en vecka och hänga med alla lokala stammar och dansa soldanser och regndanser dagarna i ända. Om åtta dar sticker vi!

Att vi ska åka till Japan i februari kan väl nästan inte undgått nån. Jag är Reiseleiterin och tar mitt ansvar på stort allvar. Hemligheten är ju att är du Reiseleiter/in får du bestämma allt själv. Det är en gammal klassiker. Det var ju därför man gick med i elevrådet i första klass. För att få vara med där besluten togs (minns dock inte att vi nånsin tog några beslut.) Ja ja, vi blir i a f tio personer (dagens notering) och vi som stannar i två veckor ska först till Niseko och sen till det mindre välkända stället Rusutsu. 51 dar kvar...

Menååå

Ibland blir ju inte alltid saker som man tänkt sig. Som när man går till City shop för att få sig en helt okej spagetti och köttfärsås för 16 rmb till lunch. Köttfärsåsen var slut. Jag ger upp varmmatsalternativet och hittar istället keso på en hylla. Den må kosta 30 kr men jag har inte ätit keso på jäääättelänge. Sjukt taggad! Köper så bröd, en tomat och en italiensk krydda för att få mig en riktigt "svensk"macka. Kalaset går istället på 132 kronor, men bröden blev två stora limpor och jag har tre tomater så kan äta kesomacka i flera dar. Dock är kesoburken lite kladdig så jag springer tillbaka och byter ut. Kommer tillbaka till kontoret och inser att jag har fått med mig en burk mascarpone! Gaaah! Provar alternativet macka+mascarpone+italiensk krydda+tomat och kan inte rekommendera det. Har ätit en närinsfattig macka med tomatlunch och undrar vad jag ska göra med mindyra burk mascarpone? Någon?

På baksidan står det Mascarpone - inte keso!

Syjuntan

I två dagar var det sen alldeles tyst och vanligt. Detta ändrades snabbt när mamma och hennes fyra vänner a k a Syjuntan kom till Shanghai i en vecka. Trots vårt eminenta gästrum med tillhörande uppblåsbara madrass, valde de fem damerna att kvartera in sig på ett vandrarhem.

Det var fantastiskt roligt att ha dem här. De älskade Shanghai, de var effektiva och hann se och göra massor, de uppskattade allt Gustav och jag fixade för dem och mest av allt hade de så himla roligt tillsammans! Jag är verkligen glad att min mamma har en sån härlig grupp vänner; att de är så coola, härliga och omtänksamma.

Mobiler
Gustav och jag hade köpt kontankort som vi delade ut till alla damerna. Nedan sitter mamma, Lena och Kicki och byter nummer.

Glasögonmarknaden
Ett väldigt populärt tillhåll för våra lite äldre gäster. Ett par slipade glasögon kostade allt mellan 160 och 1300 rmb beroende på hur avancerade glas man har. Även Kjelle fick sig ett par nya glasögon. Anna hade klippt små hål vid öronen så det var bara att sätta på glajjerna och sen gå runt och visa upp Kjelle och så fick damerna rösta.

Alla brudarna med väskorna fyllda av nyköpta glasögon.

Dumplings

På måndagen bjöd vi hem på överraskningsmiddag. Jag hade även bjudit in min kinesiskalärare Long Mei som tillfärordnad kock. Hon visade hur man gör dumplings och vi fick alla prova. Damerna fann varandra snabbt och snackade om hur jobbigt det var att sakna sina döttrar och sånt där annat mammigt. Long Meis dotter är jämnårig med mig och bor i Australien. Syjuntan tokgillade att få laga dumplings och var väldigt glada över att fått träffa en riktig kines. :o)

Long Mei instruerar...

... både teoretiskt och pratiskt.

Stolt Anna med fin dumpling

Kerstin

Hemlagat är altid bäst!

Sen for dem hem och nu har vi inte ett enda besök inplanerat. Smart av er att inte komma över kalla vintern men till vår förväntar vi oss mer besök. Ni som påstår att ni ska komma, boka nu!

Gäster potpurri

Moa & Johan gjorde först Peking i en vecka och kom sen och förgyllde vårt gästrum med sin närvaro en vecka. Oscar jobbade i Shanghai och hann med att förgylla två kvällar med sin närvaro. Kusin Hanna var i Shanghai en dryg vecka men bodde hos en kompis familj. Dock hann både hon och hennes vänner förgylla bland annat Mesas dansgolv med sin moves. Allt detta inom loppet av två veckor.

Moa & Johan på vår gata

Moa & Johan fick träffa Oscar och tävla om vem som kännt mig längst. (Moa vann med högstadiet mot Oscar som bara lärde känna mig i gymnasiet.)

Just den här mannen gästade faktiskt inte just oss. 

Sichuan mat är starkt och gott! (Hanna & Gustav)

Hanna och hennes crew

Tack allihopa för att ni kommer och hälsar på oss! Det är så roligt att ha er här och att få visa upp vårt liv och vår vardag. 

Erkänn att ni är nyfikna!

Ok, ok jag ska stilla er nyfikenhet med en gång! Jag har grävt en gång, eller kanske har jag skaffat en stege eller helt enkelt brutit mig rakt igenom. Muren alltså. Jag är på andra sidan! På samma sida som ni! Jag kan se min egen blogg, smygtitta på mina vänner på fejjan och jag kan till och med kolla på youtube (med liten reservation för att uppkpopplingen fortfarande är rätt långsam). Sweeet!

En hairy crab som, liksom jag, tagit sig ut på andra sidan inhägnaden.

Här kan ni läsa om huruvida den fysiska Kinesiska Muren verkligen kan bli sedd från månen eller inte. Härligt besserwissrig!

En otippad kväll - 2a kvällen

Middag med kinesisk opera var konceptet för fredagkvällen. 

Kinesisk opera låter hemskt men de har coola kostymer. Vi ägnade därför ungefär så här mycket intresse åt Operan (titta noggrannt i mitten av bilden, mellan Ellinor & Zuzanna!) men var alla glada över att vi kunde ticka av denna kulturella djupdykning på våra listor över vad man bör ha gjort i Kina. 

Efter middagen bestämde vi oss för att gå till Peninsula hotell som öppnade nyligen. Vår vän Daniel jobbar där och vi tänkte att vi skulle dyka upp och överraska. Men precis när vi står och vinkar in en taxi ringer Daniel och berättar att de har smyg-invigningsfest av nattklubben och han undrar om vi skulle vara sugna på att komma och dricka gratis champagne och förgylla dansgolvet. Så vi slänger vi oss in i taxin och slirar in vid Peninsulas ståtliga uppfart. 

Daniel, Sara & undertecknad

Då vi alla kom direkt från jobbet till operamiddagen och vädret på siståne varit riktigt kallt, nådde vi inte riktigt kom upp till samma standard av snofsighet som de andra gästerna när vi stolpade in med stora väskor, lågklackade vinterstövlar och polotröjor. 

Zuzanna & skumpan

Efter lite betänketid kom även pojkarna. Här sitter de i uppochner-rummet. Kolla fotoramarna som står på (under) bokhyllan!

Det känns skönt att Peninsulas nattklubb äntligen öppnat och jag känner att om det skulle bli mitt andra vardagsrum så skulle ingen större skada vara skedd.

En otippad kväll - 1a kvällen

Torsdag. Går till jobbet efter gymmet och stannar där ett par timmar. Samtidigt: Gustav spelar dodgeball (Man måste säga det på engelska för spökboll låter så larvigt.). Dodgeballgänget bestämmer sig för att gå till en bar och ta en burgare och jag kommer också dit. 

Det råkar vara quiz night och det är lite taskigt med bord så när vi står och velar frågar en amerikan vid ett bord bredvid om vi vet vad katten på bilden heter. Bagheera svarar vi och blir då erbjudna att sitta ner och vara med och göra quizet tillsammans med dem. Trevligt sällskap, mat och öl visar sig inte helt otippat vara ett vinnande koncept. 

Quiz kvällen går ut på att en kille suttit och fixat ihop en massa frågar ibland ackompanjerade av musik eller bilder. Det är två omgångar och sen får man satsa sina poäng på ett speciellt ämne. Gustav och jag var definitivt inte de snabbaste indianerna på stäppen. Vi löste en flygplatskod (YVR) och en låt (Enya) men det var väl i stort sett allt på de första två omgångarna. De andra var däremot imponerande duktiga och vi höll oss i övre halvan av de 15talet lagen. 

När vi skulle satsa våra poäng på ämnet Alkohol blev det dock vår tur att briljera. Vad innehåller en Kalimotxo? Med lite hjälp av livlinan Hugo över telefon löste vi det och helt plötsligt slutade vi som tvåa och fick en flaska champagne att dela på för besväret. Hepp! Inte riktigt vad jag förväntat mig av min burgare efter gymmet men detta är definitivt en del av det sköna med Shanghai!

Quiz

1. Vart flyger man om man landar på YVR?

2. Vad innehåller en Calimotxo?

Nu är det slut!

Ja, nu är det slut på en insomnad blogg och en insomnad Nina som inte skriver. Inser att jag jag aldrig kommer bli nån dunderbloggare som kommer få femhundra läsare om dagen. Men det gör inte så mycket. Jag skriver ju för er, den trogna skaran av släkt och vänner som tycker att det är trevligt att få läsa om hur vi har det. Vi känns närmare då, har jag fått kommenterat. Och det är ju faktiskt så att ni känns också närmare när jag vet att ni läser och när ni kommenterar!

Så om ni ursäktar att jag felar på just den punkten som är en bloggares ledstjärna: Consistency! (Sorry svengelskan men google translate verkar ha fått en bugg - vad heter det då?) Jag gör på mitt sätt: Rapar blogginlägg när jag har inspiration och struntar i det om jag har skrivkramp. I dag har jag inpiration...!

Tåg på väg!

Mycket ska man se innan ögonen trillar ur sägs det. När jag hoppade bungee-jump vad den värsta känslan just att det kändes som att ögonen var på väg ut ur sina hålor. Det kanske tyder på dåliga gener för urtrillande ögon. Att dessutom bo i Kina gör att jag känner att jag med stormsteg närmar mig dagen då mina ögon kommer trilla ur.

 

Jag har ju nämnt tidigare att det blivit poppis att jogga bland kineserna. I morse cyklade jag vid två olika tillfällen förbi en man som var ute och joggade iklädd kostym. Konstig ja, men har man sett folk både ute och på springbandet iklädda klänning som joggat då behövs det mer för att man ska börja oroa sig för ögonen. Och den här kosytmmannen rökte! När han sprang! Cigaretten mestadels fastkilad i mungipan så att han bolmade som ett tåg på sin morgonjogg!