Klick!

De senaste tre dagarna har jag jobbat i en fotostudio. Spännande ombyte! Vårt nya märkes första kollektion ska fotas och det är golf som gäller! Första dagen fick jag vara byx- och kjolmodell och de resterande två dagarna har jag ångat tröjor, nålat jackor och hållt reda på prover. Nu ska här fotas mössor!

Livet som modell är tröttsamt...

Therese som designat kollektione är lite extra arty farty!

En liten pappersmugg då nöden kräver

I fredags hade vi en elev på kontoret som var arg. Han ville ha pengarna tillbaka på sin kurs. Vanligt i Kina är att det lönar sig att vara högljudd och bråkig om man vill ha sin vilja igenom. Studenten i fråga använde sig av denna teknink. Klockan 23 på fredagen hade han efter flera timmars argumenterande fortfarande inte fått sin vilja igenom. Vid det laget hade han blivit väldigt kissnödig.

Toaletterna på vår våning ligger i anslutning till skolan men man behöver ett passerkort för att komma tillbaka in på kontoret. Eftersom eleven befann sig inne på kontoret gjorde han bedömningen att om han gick ut på toaletten skulle han inte bli insläppt igen. Sannolikt. Så han gjorde vad han tyckte vad den bästa lösningen och ställde sig att kissa i en pappersmugg på golvet.

Detta resulterade i att mina kollegor ringde polisen som eskorterade honom ut från lokalen. Han fick inga pengar tillbaka på sin kurs.

Jag hade en längre harang hur detta relaterar till Edvard Unsgaard och svenskar som jobbar i Norge men det blev så mycket att skriva. Jag kan återkomma med det om det är någon som är intresserad ;)

/Gustav

En helt vanlig anekdot

När det började hända saker på Himmelska Fridens torg för lite drygt 20 år sen bodde min kineslärare i USA. Trots att alla sa att hon inte borde, åkte hon då tillbaka till Kina för att vara nära man och dotter. Det stora passagerarflyget från USA hade 13 passagerare. När de närmade sig Kina sa de att det var dåligt väder i Shanghai och de var tvungna att landa i Peking. Där fick alla passagerare se en två timmar lång film om hur allt de sett i USA var felaktigt. Trots att hjärntvätten antagligen funkade ganska dåligt förstod folk meddelandet: Berätta inte vad du vet. Det gjorde hon inte. När hon äntligen fick ringa sin man i Shanghai var hennes första frråga: Hur är vädret? Det var fint väder. 

Ski resort Shanghai

Det är konstigt men det verkar som att just när man beskriva helgerna så passar bilder väldigt bra. I lördags var det stor happening. Vi får långt ut med tunnelbanan och efter en rask vandring nådde vi en byggnad med ett runt, lutande tak - Shanghais inomhusskidbacke!

Redo att ta sig an backen och med skylten i bakgrunden

15 glada själar med lånad utrustning och i vissa fall till och med lånade skidkläder stormade in till backen. Att säga att utrustningen var 20 år gammal är nog inte att överdriva. Under hela utstyrselsproceduren (skaffa skidor/pjäxor, leta stavar som var åtminstone nästan lika långa) gick jag bara runt och fnissade och var nästan så där pirrig i magen som jag är i liften upp på morgonen efter ett snöfall. Efter att tagit mig med ett rullband och en rekordlångsam knapplift hela vägen till toppen, knäppt pjäxorna så att spännet sprack och sen försökt ta mig ned genom is-snön, var pirret snabbt och effektivt borta. Skidåkning inomhus är liksom mycket annat i Kina just fejk! Dock en riktigt kul och konstig upplevelse. 

Bästa svängen - Hökarängen!

Sara poserar med de smala skidorna

Nina poserar framför backen - tur att vi hade com radio på detta jätteberg!

Efter skidåkningen blev det after ski. Afterskifesten hamnade hemma hos Per, som även kom att stå för delar av kvällens underhållning. Där fanns bra musik, ett stort dansgolv, människor i skidbyxor, goggles och hjälm: Ja en riktigt go afterski helt enkelt!

Tyvärr censurerades alla bilder från själva afterskin av The Chinese Governmental Association for inappropriate publishing on the Internet. (De har varit rätt upptagna på siståne - men det blir ett annat inlägg!)

Hur visar man respekt?

Jag har alltid tyckt illa om politiskt korrekta omskrivningar. Att kalla invandrare för person med utländsak härkomst eller att kalla en städare för sanitetstekniker. Min tes är att det är bättre att kalla saker för sitt rätta namn och att den inbyggda nedvärderingen i ordet måste arbetas bort på ett annat sätt än att bara hitta på ett finare namn. Det handlar om respekt för sina medmänniskor och att bara döpa om dem visar bara att man inte tar tag i det verkliga problemet.

I Kina kallar man saker för dess rätta namn. Utlänning heter laowai och det är bland de första orden man som utlänning lär sig eftersom småbarn som pekar och skriker laowai efter en är mycket vanligt. En kompis har till och med en brosch på sig där det står laowai. Enligt honom har hans tilltag att föregå småbarnen och märka sig själv lett till oändligt många skratt och leenden från kineser.

En typisk laowai inklusive brosch.

Städare heter Ayi. Det betyder egentligen faster men används för just städare (manlig som kvinnlig). Dessutom tilltalas alla städare kort och gott med Ayi så man behöver inte lära sig vad de faktiskt heter. Vi har försökt klura ut vad vår Ayi heter men än så länge utan lycka. Vad som kan verka som en väldigt repektlös och nedsättande syn på de kinesiska städarna, om man enbart ser till namnet, är långt ifrån det. Åker du med Ayi i hissen småpratar ni, frågar vad hon kommer ifrån eller pratar väder. Det tydliga gapet som jag minns från Sverige – städare och vanliga människor – finns inte i Kina. I Kina må man kalla städare för Ayi och utlänningar för laowai men man ser de som människor. I Sverige är det personer med utländsk härkomst och sanitetstekniker. Och där tar det stopp. Jag hopppas verkligen att jag kommer ta med mig kinesernas respekt för alla människor när jag en dag flyttar tillbaka till Svedala.

Kinesmat

Efter en lång vecka på jobbet drabbades jag av plötslig inspiration på fredagkvällen och tog med mig vår gäst Henrik för att handla mat på marknaden för att sen tillaga. Kl 18 gick vi och handlade och kl 22.15 serverades tre kinesiska rätter med ris - egenhändigt skapade av Henrik och Nina. 

Fläskfilé 250 g 9,50kr

Mannen som hade allt från risvinäger till potatismjöl till en katt bakom disken (som husdjur)

Ingredienser

Henrik fixar

Slutresultat: Sichuan kyckling, tofu med grönsaker och sötsur fläsk

Pepp

Tränade sju dar i rad, men nu har jag paus. Är så otroligt peppad att få till formen ordentligt så att jag slipper stå och flåsa i skidbackarna i Japan. Jag vet hur det var förra året. Sjuk, sjuk, sjuk och sen hade jag en vecka på mig att få fram skidformen. Gick kasst! Fick ägna mina sista krafter i Laub åt att gräva mig upp ur den annars fantastiska nysnön – definitivt  fel sätt att använda sina krafter på i ett av alpernas bästa spår.

 

Har dessutom fått ett sånt där halsband av Gustav som ska göra att man inte får träningsvärk. Dissade det rätt hårt i början måste erkännas, men visst funkar det! Så tack vare det kör jag på – utan träningsvärk och (håll tummarna) utan förkylningar eller annat strunt fram till Japan!

 

PS. Hemligheten är titanium som förenklar för kroppens naturliga elektriska strömmar att röra sig i kroppen och således motverkar när det gör ont. Underligt!

 

Pojkar blir till släktfäder och flickor till... tja?

119 pojkar föds på 100 flickor i Kina. Problemet med alla "försvunna" flickor har blivit större när tillgängligheten till att könsbestämma fostret med ultraljud har ökat. Svd skriver om detta idag men förklara inte orsaken.

Det underliga är att det är pojkens föräldrar som vid bröllop ska tillhandahålla en jättefest (200 pers är inte ovanligt) och en lägenhet till mannens och hans nya fru. Så fort pojken ligger i magen börjas det sparas. För att bröllopet över huvud taget ska bli av bör dessutom mannen ha högre utbildning än sin fru, vilket ju också kostar slantar.

Men vad man egentligen betalar för är att behålla sonen i släkten. Sonen har ansvaret för att ta hand om sina föräldrar när de blir gamla och den ingifta frun blir helt och hållet en del i sin mans familj, med ansvar för sina svärföräldrars ålderdom snarare än sina egna föräldrars. Detta är ju en procedur som känns igen från flera andra delar av världen. Dock blir ju proportionerna i Kina som alltid hisnande!

Att tilläggas är även att kinesiskor gärna gifter sig med utlänningar, som anses ge dem bättre levnadsförhållanden och jämställdhet - och antagligen även en möjlighet att ta hand om sin gamla mor och far. Blandäktenskap i andra riktningen med kinesiska killar och utländska tjejer är något jag än så länge inte märkt av, vilket ytterliggare spär på snedvridningen.

Detta är en sanning i Kina precis just idag. Även i Shanghai.

Men även Kina utvecklas. Och om 10 år när 24 miljoner män kommer leta flickvän - vad kommer hända då? Det finns väl egentligen två scenarion och de skulle kunna bli verklighet båda två.

1. Det sker ett paradigmskifte (Ååå! Har inte använt det ordet sen på Universitetet!). De små flickebarnens värde ökar genom att fruar blir mer eftertraktade och därför kan ställa högre krav som till exempel att även få ta hand om sina egna föräldrar även efter giftemålet.

2. Alla 24 miljoner killarna blir frustrerade och börjar gå på bordeller och våldta kvinnor på gatorna.

Men varför???

Anledningen till att Kina (rent objektivt för - en västerlänning) är så konstigt, är att man inte förstår och inte kan fråga. När något till synes oförklarigt händer står jag där som ett fån och undrar vad det är som händer. Kinesiskan skulle räcka till att kunna fråga  - men definitivt inte till att bli klok på svaret. 

Gustav och jag har hittat ett nytt hak i vår korsning som det var dags att testa i fredags. Efter att Gustav klurat lite på tecknen på menyn och vi till slut frågat vad de tre tantorna själva rekommenderade, fick vi sätta oss och vänta. Under tiden stolpar två poliser in på den lilla restaurangen och allt vi fattar är att nånting är två gånger... Solklart! 

Poliserna lämnar restarangen och sätter sig i sin bil utanför varvid en av tantorna (chefs-tantan) springer efter och försöker bjuda poliserna på cigeretter. Mutor! Mitt framför ögonen på oss! Oj oj, Gustav och jag känner att vi har hamnat mitt i händelsernas centrum av... ja, just det - lite oklart! 

När poliserna nekat att ta emot cigaretter börjar tantan istället försöka ta ner den stora banderollen som hänger utanför restaurangen. Då Gustav som vanligt är dubbelt så lång som alla andra går han så ut och hjälper till. En av tantorna är till och med så företagsam att hon hoppar upp på polisbilen för att få ner banderollen. (nedan)

Sen fick vi vår mat och tog med den hem. Om vi ändå fattat vad som stod på banderollen så kanske det här inlägget hade haft nån fräck slutkläm och inte bara varit helt meningslöst.

Face goes babyface

Nej, nu är jag faktiskt besviken på Facebook. På nåt underligt vis har gamla härliga Fejjan där man tjuvkikade på vänner och höll koll på gamla bekantas partyutstyrslar, pojkvänner och livs-statusar genomgått en metamorfos. Under det halvåret då jag hade mycket sporadisk koll på Facebook förvandlades den till Babyface-book.

Det är Alfred, Sebastian, Elliot, Wiggo, Adrian, Alma, Nils, Rambo, Tage med flera. Helt plötsligt och under samma sex månader verkar de flesta jag känner ha fått barn som de pryder sina profilbilder, foton och statusar med. Det öppnar för helt nya frågeställningar:

- När lanseras det riktiga babyfacebook (med en övre åldersgräns på 4år)?

- Vid vilken ålder kommer Alfred och hans vänner att skaffa sig egna facebook-konton?

- Skulle man kanske kunna effektivisera det hela och ge barnet ett eget facebook-konto i samband med att det får sitt personnummer?

- Finns det nån automatisk funktion som märker av när en bild har postats på en bebis och får det att se ut som att jag har kommenterat: Ååå vad söt han är! Så lik pappa!

Bilder!

Pictures from Yunnan are now available here. Till er i Kina som sitter utan proxy, så kan ni kanske inte läsa detta in the first place, men om ni kan följer här några tips:

www.freedur.com

www.hotspotshield.com

www.tor.com

Bryt er genom muren!

Jungle

Just like I assumed it took a while between the posts. We have been on a six days jungle trek far away from civilization so no opportunitiy to write anything! But I will make up for it! Right here and now!

 

We're back from the trek and Im currently sitting by the pool at our hotel. Perfect time to recap the last six days! Pictures are plenty as always but I will post them on Picasa and put up the link here. It will have to wait until were back in Shanghai though.

 

In the southern part of Yunnnan there are lots of different tribes. Our trek has consisted of three to six hours of hiking every day. We stayed in Aini and Dai villages and also invited ourselves to have lunch with an Ake-family. We have walked through dense rainforest, rubber and pinapple plantations and rivers. All in all it has been wonderful! Getting out  in the nature, seeing that also China can be beautful, breath air that you actually do want to fill up your lungs with. It has been a very un-Chinese tour with few things planned and a lot of ad hoc solutions by our guide Sara. The group changed throughaut the route but all in all weve been Gustav and I, one American girl, one Canadian guy, on American guy, one French couple and one German couple.

 

So here are some highlights:

 

Caving

In he rainforest Jona and I found a cave that you could actually climb down into. It was about four meters deep and pretty big and was inhabited by a lonely lizard. Jona and I decided that we were the firat human beings who had ever set foot in the cave.

 

Mekong by boat

On the third day, we took a short busride to nowhere. We put our packs on our backs and sneaked through plantations downhill untill the Mekong opened for our eyes! Wow! Totally untouched and stunning views from the riverbed. We heard the noise of the boat coming upstreams while we were busy taking pictures. The boat took us 40 minutes downhill untill we reached the starting point of the days trek. I love going by boat. And with a totally unspoiled Mekong and surrounding jungle. Wow!

 

Fresh Baijiu

After the Wonderful Mekong boat tour, we walked up to the village. We went to have a look around. After a while I started to also look for Gustav who seemed to have disappeared. But the village was small and we soon found him and Jona having fresh Baijiu with the old men of the town. The Baijiu was cooking so it came out warm from the home made distillery and they poured it up in a wash basin,  from which they filled up their (and our) glasses. We were all invited and Gustav and I singing We gingo ner till Röda havet for them, was vert appreciated.

 

Weddings

It seems there has been a wedding in every village we stayed! But then again a wedding lasts for three days so I guess that gave us better odds. The house next to ours in an Aini village were celebrating a wedding so we decided to go over and crash it. Sara gave us a word of warning before we left though. Aini customs are to drink too much baijiu and as a foreginger youre bound to be the one everyone will want to drink with. To say no is very impolite so can not be done. This doesnt sound so bad but even though Swedes have pretty heavy drinking habits, at least we sing between the drinks. The Chines only drink. Glasses of baijiu and then Gambei (bottoms up). On top of this, the Aini hav a tendency to start fist fighting when they get drunk. We hung out with the younger crowd who only drank ber and that was great. They were already so drunk it was hard to have any kind of conversation with them. But they were at least steady enough to dance! After an hour or so someone nice told us it would probably be best if we left. So we did.

 

Mekong revisited

The next morning I almost ran down to the river to give myself some time for a morning swim before the start of the trek. Yes, the water was cold but it was great to feel clean (although it lased for approx 15 minutes as we started to climb uphill in the unforgiving sun.)

 

Hiking through the river

One part of the hike was easier done through the river rather than along it. So shoes off and we walked downstreams for more than an hour. The foot massage we had all been longing for was right there and our feet were soft as a baby bum when we were finished.

 

Pinapples and pomelo

Seriously, is there any better than cutting a pinapple from its plant and eat it fresh right there? Or to pick a pomelo from a tree and share it with your trekking buddies between two really rough uphill hikes?

 

"Only a little illegal"

Sara has a way of solving any problem that comes up! Going through a rainforest nature reserve without paying for it is only a little illegal. So is taking the boat down the Mekong river (reason why we had to sneak through a banana plantation to come down to the beach were we were picked up.) When we took a minibus back and suddenly had to swap seats and hide in the back (because the driver was not actually really a bus driver), we were not even surprised!

 

I think it is thanks to these half illegal things that Sara's treks are so good. You really actually go outside of the beaten path beause if you were to follow the rules it would have to follow the set out path which the Chinese Tourism Board likes you to take.

Kunming

Nu kommer bloggen bli en riktig resedagbok ett tag. Vi har den lilla kycklinggula datorn med så jag kommer skriva, frågan är bara hur mycket jag kommer kunna komma åt internet och faktiskt kunna posta det jag skriver. Framtiden får utvisa.

 

I morse, juldagen, flög vi söderut till Kunming, huvudstad i Yunnan. Vi hade fem timmar att döda i Kunming så vi gjorde det bästa av det och slängde oss i en taxi och åkte in till staden. Och det blev definitivt inte några döda timmar! Kunming är en jättehärlig stad, den första kinesiska stad som jag sagt det om faktiskt! Stor stad såklart men med rätt långsam puls, helt okej luft och jättespännande människor. Vi har sett fler etniska grupper, klädstilar och nyfikna människor på våra två timmar i staden än vad man ser på en månad i Shanghai.

 

Dagens upplevelse: Vi såg en kvinna som måste haft lindade fötter. Hon var gammal och hade sina pyttefötter nedstoppade i klassiska kinesiska, spetsiga tygskor. Hon hade svårt att gå och en kvinna på var sida hjälpte henne att gå. Tänk vad Kina är spännande! Utvecklingen har gått så snabbt att det fortfarande finns levande bevis på en helt annan era. En era som känns ljusår bort, men som ju uppenbarligen är mindre än två generationer bort.

 

Dagens mat: Det blev två olika varianter av dumplings. I Kunming blandar de ut vinägern, som man doppar dumplingarna i, med starka kryddor och finhackade örter. Jättegott! Flygplansmaten bestod dock av nån urvattnad variant på julgröt. Vi båda öppnade och kollade och stängde igen utan att ens ha provat. Uttrycket Att äta med ögonen finns inte i Kina. Tror jag vet varför!

 

Just nu sitter vi på flygplatsen och nästa flyg är försenat med en timme än så länge. Gustav leker med sin 4x4 rubiks kub och gör sudoko.

Julafton

Jo, vi firade faktiskt julafton. Blev inbjudna genom vännen Ellinor till riktig julmiddag med sillsallad,  lax och ägghalvor. Värdparet var bekanta med Ellinors föräldrar och ytterliggare ett par var där i våra föräldrars ålder. De saknade sina barn och vi våra föräldrar så då firade vi tillsammans trots att i alla fall jag och Gustav inte hade träffat nån av dem tidigare. Riktigt trevligt blev det med glögg, julklappslek och snapssånger. Vi hade till och med laddat hem Karl Bertil Jonssons jul vilken introducerades för första gången till många i sällskapet. Mycket uppskattat tror jag minnsann det var. Dock fick jag bita mig i tungan för att inte hojta (strax innan H. H. K Bergdahl gör det): Vill du ha ett fikon?