Shanghai

lördag 24 juli 2010

Älvestorp

Vi har paddlat kanot, badat, lagt tusenbitarspussel, läst och sprungit.

Vi har varit på teater på Stadra, på bokloppis och i Filipstad på ett lokalt konstmuseum.

Vi har druckit kaffe, lagat rabarberpaj, grillat och grävt bland gamla minnen på vinden.

Trots det känns det som att vi mest bara latat oss! Härliga semester!

Jag hade nog tänkt att jag skulle fortsätta blogga när jag kom hem. Svenskar är ju också ett skojigt folk som man kan förundras över och blogga om - precis som kineser. Jag tänkte att jag skulle blogga om mina svårigheter att assimileras med Sverige igen och allt det svenska; svenskarna, vädret, hur man jobbar, vad som är dyrt respektive billigt, konstigheter som händer i Sverige och livet i allmänhet.

Men med risk för att jag nu säger Hej redan innan jag hoppat över bäcken, känner jag att de senaste två veckorna har jag blivit så fantastisk mottagen av svenskar och av Sverige, av vädret och av sommaren, att jag har blivit kvitt min oro om att assimilera mig i Sverige. Jag tror det kommer gå bra och jag är nog trots allt mer svensk än kines, eller schweizare och snart till och med mer svensk än utlandssvensk.

Så med risk för att jag återkommer igen i oktober när vindarna och regnet viner så tackar jag nu för mig och hoppas att ni kommer sakna bloggen i alla fall lite! Det kommer jag!

Tak & vägg

På Ingmarsö byggde vi tak i den utbyggda lillstugan och hos Kerstin och Claes i Älvestorp rev Gustav ner en vägg. Det känns så där skönt hemaktigt att bygga – det gör man ju inte om det inte är ens eget. Dock ser vi båda fram emot just det – att få bygga på något eget!

Konstigt det där - det ser ju bara ut som att vi poserar och inte som att vi gör nån nytta alls...

Underbara skärgård!

Innan vi stack ut fick jag hedersuppdraget att sätta tillbaka gennackerfallet som pappa rappat ur inför SM.

Vi skulle ju fixat i stan. Och faktiskt inte åka ut till Ingmarsö alls. Lika osannolikt som det lät – lika snabbt ändrades planerna till det mer sannolika: ganska mycket tid på Ingmarsö. Och trots att det inte blev nån Stockholm-Göteborgs-segling har vi fått vår beskärda del av tid under seglens makt. En vecka på AngöDrommen, Ensamheten, Björkö, Bullerö, Sandhamn, Ingmarsö. Mmm det låter som ljuv musik i min öron!

Tvättar potatis på Ensamheten

Snyggo!

Folkbåt, Sverige och vackert ljus i nedan (Björkö)

Jacob & Karin mönstrade på i Sandhamn och i två nätter sov vi fyra i folkbåten (Bullerö)

Diskpojkar

Badsnyggo!

Sandhamns wärdshus

Kobbning och sillunch sista dagen med familjen

Lillan har mönstrat på!

Djur

I Sverige har vi sett fler djur på två veckor än vi gjort i Kina på två år. Rådjur, fåglar, snok, grodor, fästingar, getingar och bromsar. Jag har blivit smärtsamt påmind om hur ont det gör att trampa på en geting och på Möja Söderfjärd blev Gustav stungen av en broms i storleksklassen gråsparv. Rodnaden på ryggen var proportionsenligt stor som ett kaffefat.

Elaking!

onsdag 21 juli 2010

Puls och flås!

Vi kunde inte vänta så länge så vår första morgon i Stockholm stack vi ut och sprang. En del i att jag inte kunde hålla mig var min födelsedagspresent som jag fått dagen innan: en kick-ass-pulsklocka med GPS. Riddarfjärden runt är exakt sju km kan jag meddela. När vi sen stod på Smedis brygga och pustade ut kom en man fram och frågade vad jag hade runt benet. Modigt med tanke på att det är misstänkt likt en elektronisk fotboja!

Om den här mannen skulle veta vad glad han gjorde mig! Dels för att jag fick berätta om min coola pryl men även därför att han på ett exemplariskt sätt visade att svenskar inte alls måste vara antingen dyngraka eller förståndshandikappade för att börja prata med främmande människor. Trevligt gjort Sverige!

Bästa kusinen var även snabbaste tjejen i mål. Knappt så pappa hann ta kort på henne!

En dryg vecka senare råkade det sig inte bättre än att det var Ingmarsömaran (vilket är en mil och inget annat.) Så klart vi skulle ställa upp sa Gustav och jag kaxigt. Kusin Klara var lite mer osäker eftersom hon inte sprungit på tre månader på grund av en skada. Men vi stod ändå där på startlinjen kl 12 på dagen i gassande sol med ett mål att ta oss runt på under en timme. Det var Gustav och mitt mål vill säga. Klara såg vi inte röken av och när vi kom inflåsande på 63 snöpliga minuter hade hon nästan hängt i målområdet en kvart. Ja ha. Nu måste man hem och tävla med sin hurtiga släkt också...

Med fotboja i Älvestorp!

Som ett skönt plåster på såren har pulsklockan i veckan klockat Gustav och mig på 57:44 på milen. Nästan lika varmt som på Ingmarsö och ungefär lika kuperat. Första gången ute under timmen på milen. Mer av sånt här!

PS. Och sen sprang vi spontant en halvmara dagen efter. Nu: träningsvärk!

torsdag 8 juli 2010

Nu har jag landat!

Inte på Arlanda, inte i Stockholm. Utan nu har jag verkligen kommit hem.

Hem till Ingmarsö. Där flaggstängerna är krokiga...

Det var tänkt att vi skulle skippa Ingmarsö till fördel för att städa ur vårt överfulla förråd i stan. Dock insåg vi att det var olagligt att ägna svenska underbara, varma sommardagar åt att grotta i ett förråd. Så vi tog det mogna beslutet att skjuta fixandet på framtiden. Det skulle bara bli två dar men har nu förlängts till fem. Detta är ju hem!

Rosé på Ingmarsö stekhus och bryggas' brygga...

med kära Karin som gått och blivit mamma sen vi sågs sist. Mycket att ta igen!

tisdag 6 juli 2010

Att bli svensk igen är ju så lätt!

Det har vi hört från vissa, medan andra har varit mer skeptiska. Vi gick i alla fall till det kombinerade skattekontoret och försäkringskassan på Klara västra kyrkogata och tog en nummerlapp. 110 minuters väntetid. En timme senare möttes vi av massor med poliser och ett tomt skattekontor:

"Kontoret stängt p g a allvarlig incident"

Här fick vi svaret på vad som hänt. Någon var tydligen inte helt nöjd med vad den svenska välfärdsstaten kunde uppbåda och hade tagit saken i egna händer. Så detta är också Sverige?

Medan vi stod där och nyfiket försökte klura ut vad som hänt. Körde en SL-buss in i en av de parkerade piket-bussarna. De verkligen gned sig mot varandra och det tog ett bra tag tills busschaffisen uppmärksammade närkontakten. Oj oj, vad mycket som händer när man bor i Stockholm!

Närkontakt!

Den första morgonen

Vaknade i ottan och kände mig förvirrad och lost. Vad gör jag i den här lilla lägenheten som jag bodde i för fem år sen? Sen hörde jag måsar utifrån och jag mindes.

Trots att jag väntade länge, länge med att köpa frukost hade Vivo ändå inte öppnat när jag kom ner dit klockan tjugo i åtta på morgonen. Så jag gick ner, förbi ryska ambassaden till bryggan vid scouthuset och tittade på Stockholm som redan låg indränkt i sol. Vackra stad!

Vattnet, solen och högalidskyrkans torn i bakgrunden.

Fortsatte längs med vattnet till Smedsuddsbadet. På vägen mötte jag en kinesisk tjej som klappade med händerna framför och bakom ryggen. En rörelse som jag känner så väl igen. Jag kunde inte låta bli att säga Ni Hao när vi möttes.

Smedsuddsbadet

På Smedis var det full aktivitet trots den arla morgonstunden. Städarna som hade ett digert jobb fick sällskap av några väl förfriskade ungdomar som pratade om min morgon som sin kväll. Vid badbryggan tog ett äldre par ett morgondopp och ute på Riddarfjärden gled en kanotist alldeles ljudlöst förbi. Det är det här jag har kommit hem till. Detta och ni som var med och förgyllde vår dag igår. Och några till. Tack Sverige för det fina välkomnandet.

En aktiv första dag

Efter spontas släktfrukost hos Anton o Ida vankades det födelsedagslunch. Sverige hälsade oss välkomna med att bjuda på årets varmaste dag.

Ida & Helmer

Mmm, mammas lunchbuffé med massor av svenska, goda rätter!

Allan & Helmer var till god hjälp när det var paketöppning

Vid kl fem gick vi ner till Boule och Berså och fortsatte att fira vårt hemvändande i glada vänners lag! Kul att så många kom!

Emma ska också flytta till Järla sjö och då agera kattvakt åt vår katt. Inflyttning och kattinköp ännu oklart.

Härliga vänner

Det var gott om barnvagnar men bara en tjock mage - den stod Johanna för. Nedkomst i september!

Kl 23 stängde Boule och Berså och tur var väl det. Alldeles utmattade åkte vi kommunalt (vi måste nu vänja oss ifrån att åka taxi!) hem till Kungsholmen och vår nygamla lägenhet, som snarare känns som ett hotellrum än ett hem.

Välkommen till Sverige

Vi landade i tid och innan en hel komitté av glada släktingar mötte oss i ankomsthallen blev vi hälsade välkomna av dessa kloka ord.

Kapas paradise island

Hitta rutorna! Tips: de är blekvita!

Jag fyllde år! Trea nolla! Oj oj oj! Gustav fixade med fin candle light dinner by the pool side på resorten på ön bredvid. Att äta kycklinglindad korv och sparrissoppa kändes dock något malplacé när man sitter vid ett hav som dignar av fisk och skaldjur. Detta åthjälptes sista kvällen när vi bjöds på fantastisk chilikrabba och kolgrillad firre på vårt chalet. Avrundades dessutom med födelsedagssång och fruktbricka. Gulligt!

Påminner lite om den turkosa flodhästen jag fick i födelsedagspresent. Frustande liksom!

Så ska en undervettensbild tas!

Nin(j)a dykare som är i full färd att ta Advanced Diver'c cert.

Blev en hel del tid i hängmattan. Livet på en pinnne!

Lärdom1 från Kapas

Om du har en undervattenskamera som klarar 10 meters djup, ta den inte 14 meter ner!

Lärdom 2 från Kapas:

Om du har ett antal flygbiljetter för att ta dig t ex hem från en paradisö. Se till att alla biljetterna är på samma dag! Om en av biljetterna är den 2 juni och du hart tänkt att flyga den 2 juli kommer det att bli dyrt när flygbolaget inte går med på att du vill åka på en en månad gammal biljett. Om du redan har en en månaders gammal biljett - kom på det i tid! Det gjorde i alla fall vi!

Så var fotosekvensen fullbordad!

måndag 5 juli 2010

Ett värdigt hejdå

Söndag morgon. Kl 8:30 ringer klockan och Gustav och jag släpar oss upp efter ytterliggare en hejdåfirande kväll dagen innan. Mindre än en timme senare kommer landlorden och lägenheten är fortfarande katastrof! (Hur det nu är möjligt med tanke på att det enda vi hade i hela lägenheten var två stora resväskor, handbagage och en luftmadrass...) Tiny översätter, vi får deposition och ringer sen och väcker våra kära grannar för att få bärhjälp. Hepp! Då var man hemlös igen då!

Förutom det brutala uppvaknandet och den dito baksmällan sen gårdagen har dagen varit fantastisk. Brunch på Le Meridien gick inte av för hackor. Vis av Sunes pappas lärdomar (ät inte potatis när du går på julbord) fokuserade jag på kaviaren, gåslevern, champagnen och efterättsbuffén. Mmm!

I god Shanghainesisk ordning tågade vi sedan mot karaoken! Underbara, härliga vänner och karaoke är ett fantastiskt framgångsrecept!

Sen sa vi hejdå. Mitt i den fantastiskt roliga dagen, och bara sådär. Hejdå. När jag skriver detta sitter jag på flygplatsen (dock utan nät så vi får se när det publiceras) och det känns fortfarande bara som att vi åker på semester.

Underbara vänner, vad jag kommer sakna er!