Guldet blev till...

sand!

Den må vara helt okej. Men problemet är att den inte är perfekt och att det finns två - en med blommor utanpå och en med blommor inuti. Inte 600. Trots att Dragonboat infaller varje år kom detta som en fullständig överraskning som slungade all tidplanering överbord. Det, plus att förra samplet - det som skulle vara det sista - var det värsta jag sett! Vill inte ens visa upp skraket på bild!

Nu är det bara småjusteringar kvar men på onsdag kommer flyttlasset och tills dess kommer det med säkerhet inte att finnas 600 färdiga kamerafodral. Den nya planen är nu att ta med mig två perfekta sales samples hem till Sverige och där sälja in dem innan jag okejar att produktionen sätter igång.

Sen hur de små fodralen ska ta sig till Sverige och vem som ska betala för kalaset är en hittills olöst fråga. Och att de inte kan lova att få två små fåniga samples klara till på fredag - så det finns en risk att inte ens de får följa med hem till Svedala. Dessutom har jag idag fått kämpa med klor för att få ursprungsdesignen okejad. De vill förenkla och göra räta linjer medan jag förklarar att fodralet är som ett klädesplagg och kameran som en tredimensionell kropp - såklart det ska vara fin passform!

Gran's case för att hedra mina tre grannies: Farmor, Mormor Märtha och Mormor Gulli.

PS. Idag berättade min kontakt förresten att det tillkom skatt på 7% av priset som hon inte nämnt tidigare. Ojdå, glömde visst det.

Sagan om det sjukt snygga kamerafodralet - en produktionshistoria i flera delar

Den 1 juni skrev jag på kontrakt att producera 1000 kamerafodral. Det var då bestämt vika tyger, vilka färger, vilka spännen och accessoarer som kamerafodralet skulle bestå av och vilka som skulle bistå med dessa. Leverantörerna var underrättade, priser och volymer förhandlade, depositionen betald. Om man inte känner till Kina så skulle man nu tro att jobbet var gjort och att jag kunde luta mig tillbaka. Men det här är Kina. Även efter att ha varit här i nästan två år är jag förvånad - smått chockerad över allt som sedan har gått fel! En stor del av problemet är att man i Kina inte säger nej. Således hade tygleverantören sagt att han hade den volym som behövdes och kunde leverera till den dag då det behövdes. Tyvärr hade han inte det. Han hade en tredjedel.

Man skulle då kunna tro att jag alltså bara kunde producera en tredjedel av väskorna. Icke. 600 väskor kunde produceras av en tredjedel av tyget. Jag inser att jag blivit lurad. Antingen överdrev de tygåtgången tidigare eller underdriver de den nu och jag kommer alltså inte att få de 600 väskor som vi nu fått ändra kontraktet till. Det återstår att se.

Sen var det spännena. De är en viktig del av fodralet och de måste vara perfekta! Min kontakt har hela tiden lovat att inget ska produceras förrän jag kunnat godkänna den gröna färgen. När de kom till kritan fanns ingen tid. Ops!

-Så länge leverantören gör exakt den färg jag vill ha så shoot, sa jag. Att pipingen* ska matcha med spännena är en förutsättning! I fredags kväll kom spännet med bud. Det var gult. Jag blev röd! Av ilska. Jag var nu frustrerad ägare till tusen blekgula spännen som jag inte vill ha!

Det gula spännet tillsammans med den färg som jag instruerat att spännet skulle ha.

Dan därpå fick jag således själv åka ut till spännesproducenten och lyckades med konststycket att skälla ut spänne-killen på kinesiska. Naturligtvis tyckte kineserna runtomkring att utlänningen som gormade på knacklig kinesiska var ett intressant fenomen och jag fick en liten hejaklack (doa doa kör?) till min utskällning. Trots kinesiskan gick syftet fram och vi skildes som vänner. Det intressanta är att de sade att min kontakt hade bett dem göra spännena lite gulare. Hade hon? Varför? För att det skulle matcha den gula piping hon hittat? Eller ljög spännekillen? Suck!

På måndag lunch åkte jag tillbaka igen och betalade in ytterliggare slantar för de nya spännena, som nu även skulle bli större. Sen har en nervös väntan infunnit sig. För tio minuter sen kom det gröna spännet med bud till kontoret. Det är grönt! Det är lagom stort! Det är coolt! Jag är så glad att jag vill dansa! Aldrig trodde jag att jag skulle tycka att ett grönt spänne var det vackraste ögat kunde se. Men det här är en fröjd!

Vackra underbara gröna!

Till helgen ska laminering av tyger samt ett slutgiltigt säljprov färdigställas, så att bulk kan sättas i produktion på måndag. Naglarna blir kortare och kortare av denna nervösa väntan på nästa smäll! Jag lovar att hålla er uppdaterade!

* Äversätts av google translate till Spritsad glasyr men kan även betyda en rörliknande tygkonstruktion som t ex återfinns i sömmarna i soffor och fotöljer (och kamerafodral!)

En dröm som jag håller på att uppfylla

Till att börja med stort tack för alla röster på tyger. Tyvärr blev det dock inget av dem. Samtidigt som jag postade inlägget landade ett mejl i min inbox med informationen att jag inte fick köpa alternativ 1 om jag inte köpte 1500 meter. Lite för mycket för min smak... Och när då ingen röstade på det andra blommiga alternativet (förrän senare) lade jag ner båda alternative och stack ut på en sista desperat letatygrunda.

Nu blir det detta tyget! - Rösta gärna men du får bara rösta ja!

I går skrev jag på kontrakt med fabriken och betalade in deposition. Så nu är produktionen igångsparkad. Ska bli otroligt spännande att se om de fixar den tajta deadlajnen! 1000 väskor varav 500 med tyget ovan som yttertyg och svart innertyg och 500 vice versa.

Detta har jag drömt om sen innan jag flyttade till Kina. Känns lite overkligt att det nu blir av och även om jag faktiskt håller på att uppfylla en riktig dröm så känns det nu mest bara lite galet och riskbenäget. Men håll tummarna - det kanske kommer finnas nån som faktiskt kommer vilja köpa mina kamerafodral!

Storångest

Alt 1.

• 
• Alt 2.

Alt 3: Olivgrön (enfärgad) som den gröna i alternativ 2 med mörkblå & ljusgula detaljer.

Inte blivit mycket skrivet under helgen. Kan vara kopplat till att det är hög tid för mig att bestämma om jag ska beställa 1000 kameraväskor eller inte för att produceras i Kina så jag kan ta med dem hem när vi flyttar.

Eftersom väskorna inte är insålda i Sveriga är detta en ren risk-investering. Och även om det är billigt att producera i Kina så är det inte gratis. Hade allting fix och färdigt i slutet av förra veckan. Tyger, spännen, färgställningar. Men sen visade det sig att de som vi skulle köpa yttertyget från inte hade tillräckligt. Så nu står jag på ruta ett vad det gäller materialval.

Så kära läsare - det är inte ofta jag ber er om nåt men nu: Snälla rösta - vilket av tygerna ovan skulle du helst köpa en kameraväska i? (Om du vill vara anomym - skriv i a f om du är tjej eller kille!)