Familjebesök

Ja nu var det verkligen alldeles för längesen vi skrev ett inlägg. Men juletid och julefrid gäller i Europa liksom för européer i Kina så om man då slår av lite på bloggandet kanske det är förståeligt. Däremot har vi inte slagit av på takten rent allmänt. Familjen sitter nu på flyget hem och jag har just tittat igenom alla (över 1000) bilder som vi tagit under deras tvåveckors visit i Mittens Rike. Det är nästan så jag måste ge oss alla en eloge! Vi har sett massor! Vi har ätit god och spännande mat. Vi har shoppat som tokar och turistat nästan lika mycket. Och vi har inte ens bråkat! Sjyst semester helt enkelt. 

För även om den första veckan var i Shanghai så känns det som att vara på semester i sin egen stad. I vanliga fall har varken Gustav eller jag haft tid att ägna oss åt marknader, strosande och sevärdheter. Farligt snabbt hamnar man i en lunk och slutar att se och upptäcka. Men då är det bra med hjälp från besökare med nya och nyfikna ögon.  

För att göra det här inlägget, som riskerar att bli rätt långt, lite lättläst har jag delat upp det i underrubriker. Ta en kopp kaffe, sitt ner och njut! (Och kommentera gärna...!) 

Ärenden
Vi hade varit smarta tyckte Gustav och jag, som köpt ett extra mobilabonnemang till familjen. Men det var inte gott nog... Ett kinesiskt mobilnummer var ville de ha och det blev stor uppståndelse på lilla mobilbutiken när en hel familj Lauwais (utlänningar) droppade in. Jag fick presentera min familj för killen i kassan som numera är min Pongyou (vän).  

Att skaffa en extranyckel hade jag däremot inte lyckats med eftersom såna hak finns utspridda på hemliga gränder i stan och därmed inte alltid är enkelt att hitta just när man letar. Men som vi gick och promenerade första dan sprang vi såklart på en. En maskin på gatan och en halvtimme senare hade vi blivit med extranyckel.  

Ungefär lika enkelt hade det varit för mamma att hitta en skomakare. Men med en mammas envishet blev hon till slut ledsagad till skjulet där skomakaren satt. 15 kuai (17 kr) och en dag senare hade hon fått skorna klackade. Bara man hittar är sån här typ av service både snabb och billig!  

Mammas skomaker vid sin affär.

Fabric market
Var ska jag börja? Vet inte hur många timmar vi ägnat i denna trevåningsbyggnad som erbjuder uppsydda skjortor, klänningar, jeans, kappor med mera. Billigt är det men ibland något omständligt. Min kappa i kashmir är jag mycket nöjd med efter att ha ratat den två gånger och sen fått dem att sy om knapparna tiotalet gånger för att äntligen få dem i rätt nivå. Totalt har vi köpt ungefär 20 skjortor, fem kavajer, tio klänningar, fyra kappor samt ett gäng kjolar, byxor och annat. Börjar kännas lite som ett andra hem.  

Nöjd Cissi

Fejk market
Det blev kallt i Shanghai och familjen gick resolut till fejkmarknaden och köpte varsin Peak jacka. Här är buden hårdare och har man otur tröttnar försäljarna på ens velande och ställer sig med armarna i kors och med ryggen mot en i dörröppningen. Man kan öven prova på att bli ordentligt utskälld för att ens prutmetoder inte passar dem i smaken. Inget att rekommendera. Kommersialism i sitt esse. 

Men bredvid ligger pärlmarknaden med vår vän Carol som med flinka fingrar fixar vilka halsband som helst i ett litet kick. Imponerande!  

Min töntiga familj i sina nyinköpta jackor och matchande tofflor.

Yu Yuan Garden (och vägen dit)
En av de attraktioner som vi definitivt ville se var Yu Yuan Garden. En stenträdgård nära gamla stan. Jag hade redan varit på väg flera gånger men av olika anledningar aldrig kommit dit. Senare förstod vi att det måste vara nån slags förbannelse som gör att man måste vara på väg dit många många gånger innan män till slut kommer dit. Flera gånger försökte vi, men hittade mer spännande saker på vägen eller en stängd port när vi kom fram. En liten och genuin matgata leder fram till gamla stan (som är långt från genuin). Här verkade det som att tiden stått stilla och vi kände oss som de första västerlänningar som någonsin kom dit. Storögt tittade vi på deras mat och matvaror och liv och de tittade storögt tillbaka.  

Till slut fick familjen se Yu Yuan Garden och den var kall och stenig... 

- Jo jag tänkte gräva upp gatan här lite medans tvätten torkar. Vill du köpa en lök?

Julafton
Hur skapar men julkänsla på 14e våningen i ett hav av skyskrapor? Ingen snö. Och ingen andra halvan av släkten. Vi gjorde vårt bästa och Gustav och jag hade förberett med att laga lussebullar, knäck och köttbullar, samt inhandlat julpynt, gravlaxsås och sill på IKEA. Tyvärr blev det bara den enda lilla burken senapssill till jul då tullen i Zurich hade plockat sillen som mamma tog i handbagage. Vätska som vätska påstod de.... Morr!! 

Dagen före jul klädde vi traditionsenligt granen (a k a vårt Bonzaiträd med en filtgran i toppen). På julaftonsmorgon gick tomten upp tidigt, tidigt och lagade julgröt som på den gamla goda tiden (julgrötskorvar har inte tillräckligt bra hållbarhet...). Efter frukost hade Gustav och jag ordnat en slags skattjakt. Familjen fick ett brev med en uppgift och vi vinkade av dem hemma. De gick ner till motsvarande 7-11 på hörnan där vi redan instruerat kassörskan. När familjen så köpte sin choklad fick de ytterliggare ett brev av kassörskan – ”Ta er till Plottermarknaden!” Vi var redan där när de kom dit och de fick till uppgift att köpa en liten present var till en av de andra. Sedan bar det av igen till området Taikang Lu som hyser ett antal mysiga kaféer. På kafét fick de det sista kuvertet av servitören och då var det presentutdelning. Det blev en riktigt rolig julaftons-förmiddags-lek! 

Sen bar det av hemåt och julskivorna åkte på liksom glöggen. Ett nytt inslag var skypekonferensen med andra halvan av familjen som vi lagt in strax före Kalle Anka, svensk tid. Härligt att se dem allihopa men lite konstigt kändes det ändå.  

Cissi och Bonzaiträ... JULGRANEN!

Efter middag och julklappsutdelning var vi så trötta att det inte gjorde så mycket att Karl Bertil Johnson som vi laddat hem strulade.  

Hainan
Den 26 december, på kvällen, åkte vi till Hainan. Hainan kallas för Kinas Hawaii. I huvudturiststaden Sanya, där vi bodde, ligger långa beacher (längre än någon beach på Hawaii faktiskt) och palmerna lutar ut över havet. Geografiskt ligger Hainan ganska nära Hong Kong och Vietnam så kring juletid är en bra tid att åka och det är varmt, soligt och inte så mycket turister. I teorin... December ska ha åtta regndagar och vi prickade helt enkelt in dem alla. 

Ninas & Gustavs pappersbröllop
Första hela dan på Hainan var det den 27 december. Gustav och jag firade vår allra första bröllopsdag och detta gjordes i ett spa med varma källor. I regnet gick vi från heta till tokheta bad, till såna med fiskar i som äter på kroppen och såna utan fiskar (det kittlades så mycket med fiskar nafsandes på kroppen att egentligen bara Gustav verkade njuta av det). Spat, som låg utomhus i en enorm trädgård, hade 26 pooler och var riktigt vad man kunde drömma om att göra på sin första bröllopsdag. På kvällen fick vi middag på Fat Daddys, något som kommit att bli lite av ett stammishak och som ligger på hoppavstånd från balkongen (för den som är sugen på ett trettonvånigars fall).  

1 år idag!

Kite
Gustav ville kajta nu är han kom till havet. Alltså surf-kajta. Det fattar dock ingen kines vad det är utan deras kiter är regelrätta drakar som man kan flyga med. Så till slut blev det en sån istället. Själva inköpet tog minst en halvtimme och antalet kineser som nyfiket tittade på kunde enkelt räknas till 30. Festligt.  

Tre personer köpslår och 30 tittar på. 

Apornas ö
Vi gjorde flera utflykter och en av de roligaste var när vi åkte ut till en ö med en massa apor. Höjdpunkten för kineserna verkade vara när aporna gjorde cirkustrix, cyklade och stod på händer. Vi var dock lite skeptiska på grund av den minst sagt kyliga attityden som apförarna hade. Det finns fortfarande mycket mer att önska inom områden som respekt för, och vård av djur. Att vi dessutom sett ett antal apor i koppel på gatorna och gatshower med apor understryker det bara än mer.  

Men några apor fick vara fria och Gustav blev apman eftersom han fick väskan med mat. De är otroligt fascinerande ända tills en av de kissade på min hand (och skvätte på min kamera) från en trätilja ovanför mig. Jag är bara väldigt glad att han i alla fall förvarnade så jag hann flytta på mig innan han började med del två! 

Några andra apor på ön iklädda de för dagen mycket populära regnrockarna.

Öråd
Regnet bara fortsatte och solen var fortfarande ur synhåll. Den 30 hade vi öråd och beslutade att vi, trots att väderutsikterna såg fortsatt mörka ut, minsann tänkte stanna och inte åka hem till Shanghai tidigare än planerat. Alla var nöjda med beslutet.  

Mamma och Kalle i djup kontemplation på balkongen. Stanna eller inte stanna... Life is hard!

Parkdansare
I Sanya, mer än nånsin i Shanghai, har vi sett massor av gymnastik och dans. Antagligen eftersom vi hade balkong mot stranden, där det mesta sådant utspelar sig. Det är riktigt maffigt! De gamla tanterna är vigare än jag och riktigt flinka i sina nätta danssteg. En gammal tradittion som jag hoppas inte kommer glömmas bort bland skyskrapornas väggar.  

Turister
På Hainan finns två typer av turister: Kineser och ryssar. De har både en ganska olika syn på turistande än vad svenskar har. Kineser vill göra allt i grupp och ser gärna på turistmonument som är byggda för att vara turistmonument (t ex en jättestor snäcka som varenda kines var tvungen att fota sig med ute på en vattensportö där vi var). Ryssar som kommer till Kina är per definition rika och vill mest bo på sitt flådiga lyxhotell och inte lämna det. Helst inte röra sig alls.  

Svenskar i gemen vill gärna kliva bort från the Beaten track och se nånting på riktigt. Kalle och jag hade sett fram emot att klättra uppför Hainans högsta berg, men insåg att det var en ren omöjlighet på grund av behov av guide, avsaknad av engelsspråkig guide, väder med mera. Ute på ovan nämnda vattensport-ö tänkte vi i alla fall söka lite natur genom att gå runt den. Men icke. Man fick gå genom en tillrättalagd park tills man nådde en mur. Två vakter såg till att man inte passerade – det fick bara göras sittande på en elekrisk buss. Vi sällade oss och tog en liten buss för att se vad som fanns på andra sidan. Vi blev körda till en klippa som förvisso var riktigt häftig och där vågorna slog upp högt och krabborna var riktigt stora. Men man kunde även se resten av ön och den perfekta lilla landremsan nedanför regnskogen där man kunde vandrat... Jepp! Gör i Kina som kineserna och följ the beaten path helt enkelt! 

Nyår
Nyår firades på Fat Daddy’s. Trevligt och gott och vid tolvslaget gick vi upp på vår balkong och tittade på fyrverkeriena. Fastnade sedan däruppe och löste ett antal världsproblem innan vi kröp till kojs. Gott nytt 2009! 

2009 kunde dock börjat bättre. Både jag och Gustav hade haft magsjukekänningar i ett par dar, men nu slog det verkligen ut för mig och jag fick sällskap i sjuksängen av både mamma och Kalle. Vi hade feber hela gänget men det var åtminstone trevligt att ligga tillsammans och titta på kinesisk TV och hitta på egen dialog. 

Tre Trötta Torlénare i en rosa säng. 

Den 2 januari åkte ett rätt skröpligt gäng tillbaka till Shanghai, men dan därpå var vi alla på benen igen. En sista tur till alla gamla stammisställen och sen middag på en Japansk tepanyakirestaurang där halva vårt bord bestod av ett stekbord och där vi fick vår egen kock som stekte och flamberade nästan i knät på oss. Häftigt!  

Vi det här laget har nog familjen hunnit till Zurich och själva har både jag och Gustav jobbat en dag. Tillbaka till vardagen! Kram från Nina och hela gänget!