Vet inte om Gustav skrivit som jag bad honom eftersom jag inte kan komma in på bloggen själv. Det är en del av problemet. Det som började efter oroligheterna i Urumuqi som ett pittoreskt litet staket kring vissa sajter har nu blivit mer och mer oigenomträngligt. I början var det bara att söka efter proxyservrar och plocka en i mängden. Men nu har internetpolisen hunnit ikapp. De proxys som vi tidigare använde funkar inte och till och med när man googlar på "proxy" är muren redan där och sidan "är tyvärr inte tillgänglig för tillfället".
Sen har jag fått en insikt. Jag är utless på att hela tiden söka olikheter och bevisa hur olik jag är kineserna. Det är jag inte. Vi äter, pratar och gråter. Vi blir irriterade, glada, saknar, drömmer och pillar oss i naveln. Jag är tött på att hela tiden se mig som en apa som inte hör hit. Och jag är trött på att hela tiden generalisera. -Oj, titta, där står en kille och borstar tänderna i ett gathörn. = Kineser borstar tänder i gathörn.
Det är säkerligen kopplat till vår sverigevistelse. Svenskar är också konstiga! Jag lovar! Dessutom förstår man ju vad de säger så de kommer inte undan!
Samma dag som vi landat på kinesisk mark satt jag i en taxi på väg från jobbet. Tittade ut på cyklister i tokiga hjälmar, krabbförsäljare och helt vanliga tråkiga vardagskineser och kunde bara tänka: Åååå vad skönt att vara hemma.
Men oroa er inte, att jag nu officiellt blivit kines betyder ju inte att jag inte fortsätter skriva på bloggen!
Inlägg
Visst skulle vi väl ha en fredligare värld om många fler reste och såg andra länder och träffade andra människor. Upptäckte, precis som du skriver, att de där annorlunda typerna blir glada, arga, irriterade precis som vi.
SvaraRaderaSes snart
Mamma Karin
Alltså... jag är lugn så länge du inte SKRIVER PÅ KINESISKA!
SvaraRaderaEn motivationsdipp kräver ett kurerande heja-på-rop. Jag tycker det är trevligt att läsa er blogg. Tur att ni kan konsten att ta er över staket! Jag läste just om en Montesori(?stavning)skola som har lektioner i kinesiska för alla förskolebarn. Jag funderar på om jag obemärkt kan sätta mig i bakgrunden och lära mig lite svängiga fraser, in case. Känner att jag skulle kunna passa in i den miljön utan problem. Igår var vi på fin-fin-middag hos Lillan. Champagne till förätt och huvudrätt (alltså inte enbart champagne då), gigantisk prinsesstårta till efterrätt. Och så klart, kokos-toppar! För att riktit fylla ut varenda hörn av magsäcken rundades det hela av med en magnumglass modell mini. Vilken fest! Hon fick din kram och blev glad. Puss! ,K
SvaraRadera