Lavinen på antågande

Det har varit lite tyst härifrån ett tag. Först inget internet i lägenheten sen flyttgubbarna kom och tog allt. Sen inget internet på Kapas - den där härliga ön med palmer och vita stränder. Sen inget internet på flyget och sen tog det ett tag att klura ut koden till routern i vårt nya hem. Men nu är vi har och inläggen blev skrivna - bara aldrig upplagda. Så varning för lavin - här kommer de!

Rapport från Doha

Doha. Klockan är halv fem, Shanghaitid. Uppenbarligen ska ett stort plan ta med sig semesterfirare från KL, via Doha till Stockholm. Det är underbart att beskåda shejker och burkaklädda kvinnor mixas hejvilt med blonda lintottar och deras solbrända, lättklädda föräldrar med Everestryggsäckar. Båda parter stirrar ogenerat och nyfiket på varann. Man riktigt ser hur alla inblandade tänker: Men hu! Hur kan de?

Bredvid oss sitter några äldre japaner och delar på en flaska whiskey och säger simbassäng. Det betyder ursäkta.

Jag gillar flygplatser!

En konstig midsommar del 3

Young Professionals fixade midsommar i en jättefin trädgård på Anfu Lu. Gräsmattan hade varit perfekt att ha middagen eller dansa runt midsommarstången på. Dock satt vi inomhus med vita dukar och kände oss snarare som på en finsittning. (Denna känsla gick dock snabbt över när free flow snapsen kom in i pappglas.) Bättre att sammanfatta midsommar med bilder.

I taxin på vägen dit.

Per visade sig bland folk för en gång skull. (Dock med jobb-sms under halva middagen. Stackarn!)

Zuz i finaste sommarklänningen

Marie & Magnus

Just det, bilderna... For langsam mottagning. Nu checkar jag ut helt!

Uppdaterad: Nu även med bilder!

Checking out

Som ni markt har inlaggen kommit lite hipp som happ pa sistone. Det ar sa mycket som hant samtidigt som vi varken haft Internet eller tid hemma. Har en del fardiga inlagg men ingen batteritid pa datorn. Nu tar vi en kaffe pa kuala lumpurs flygplats o det kan vara det sista av civilisation som vi ser pa ett tag. Sa vi checkar ut fran verkligheten o gar under jord, eller snarare under havsytan. So long!

En konstig midsomar del 2

Så vad gör man en regnig dag i Shanghai när ens hem är alldeles tomt, alla andra jobbar och man redan har varit och yogat?

Facial! Jag har aldrig gjort en ansiktsbehandling och har aldrig haft nån speciell längtan att få göra en. Men med tanke på prisskillnaden mellan Kina och Sverige att göra en och att det på nåt vis är typiskt expat-kinesiskt så tog jag mig till ett spa på Dong Ping Lu 6 och fick ansiktsbehandling 1A. Det tog 75 miuter och ärligt talat verkade hon bara kleta på en kräm, massera lite och sen ta bort. Och så gjorde hon den rutinen en hel massa gånger. Ja, det kanske är det som är ansiktsbehandling?

Tjejen var i alla fall jättegullig och vi pratade på bäst vi (jag) kunde. Hennes engelska sträckte sig till: skin, men det var jag som lärde henne. Jag fick veta att jag hade dålig hud jämfört med kineser. Varför? Jag har ju fräknar. Det är inte fint!

Efteråt fick jag ris-gröt-vatten. Det vände sig i magen bara av att ta en pytte-sipp. Men det kanske är bra mot fräknar...?

Leaving

Haft en fantastisk dag m de narmsta vannerna. Tack for att ni finns! Aaa vad vi kommer sakna er! Kanns surrealistiskt att bara ga fran ett riktigt bra party direkt till den vantande bilen som nu tar oss till flygplatsen.
Vi kommer sakna Shanghai och dess invanare mycket!
/N&G

En konstig midsomar del 1

Man kan nog säga att det minst konstiga med midsommar i år var vädret. Det var hällregn. Hela dan. Och alla våra paraplyer har åkt med båt till Sverige.

Det blåste också. Gustav tar skydd från regnet bakom en elbox.

Och jag vid ett hustak.

Precis som förra året. (Ingmarsö 2009)

Två tårtor på en dag!

Sista dagen på jobbet. Hastigt. Lustigt. Och lite otippat. Men så är väl livet mest hela tiden? Snälla Gustav fixade så att jag fick bjuda på tårta på min sista dag. Fick en kram när jag gick.

Det fina är att jag gick till the Apartment där jag träffade Gustav för ett glas rosé. Underbar terrass, underbart sällskap. Svettig dag så där så man längtar tills solen ska gå ner. Gustav gick till en annan afterwork och då var det dags för tjejerna att dyka upp. Ellinor, Sara och hennes syster Nina, Zuzana, Helen, Alice, Therese & Yifang som kom med tårta. Tack!!

Ninas öga, Zuz & tårtan

Alice and...

Therese - my wonderful friends and colleagues!

Jag är väldigt glad för de fina vänner jag har. Kommer sakna er mycket!

Tredje ronden

Att stänga konton är alltid ett spännande företag. I Grenoble väntade jag med flit till sista dagen för att sen gå in och säga: Hej, ni måste lösa det här på en dag trots er evinnerliga byråkrati. Det funkade.

Igår tyckte jag att jag var tidigt ute med en knapp vecka kvar till avfärd.

Bank of China: Bananskal. Fjorton signaturer och 32 choppar senare var det klart och jag fick ut slantarna i handen. Hepp!

ICBC: Detta kortet hade jag innan jag fick BoC-kortet. Jag har således inte använt kortstackarn på drygt ett halvår och har under tiden låtit glömskans korridorer sluka all erinran om en eventuell kod. Inte bananskal.

Efter mycket väntande fick jag reda på att det tar sju dar att få koden. Policy. Kineser älskar policy. Zhengce. Om man inte vet varför kan man svara policy och då biter inga motargument. Med hjälp av en vänlig besökare som översatte fick jag veta att det var för min egen säkerhets skull och jag borde vara glad. Det var jag inte. Gav upp.

Tillbaka på kontoret sliter jag mitt hår, försöker ringa ICBC och komma på smarta planer. Det funkar inte.

Går tillbaka en timme senare: I want to talk to the laoban! Aaaah! Sweet, beatiful words! Ojdå laowaien vill prata med chefen! Fick förvisso inte prata med någon boss men efter mycket ältande och många involverade samt chefen över telefon lovade de att jag skulle få ut min kod i dag under förutsättning att jag tar med mig:

- Pass

- Alien work permit (Ja, det heter så! Betyder inte att jag är en utomjording, utan bara att jag ska behandlas väl och är lite konstig!)

- En kopia på flygbiljetten som visar att jag flyger hem på söndag och därför inte kan vänta till på tisdag med att få min kod.

Tes: Det enda som biter på zhengce är laoban! Snart ska jag till banken och se om tesen stämmer. Önska mig lycka!

The final count down!

Idag är det:

Sista dagen med cykel till jobbet.

Den stora pack-kvällen - i morgon kommer flyttgubbarna.

4 dagar kvar på jobbet.

6 dagar kvar i Shanghai.

8 dagar kvar tills jag fyller 30.

12 dagar kvar tills vi landar i Hufvudstaden.

Guldet blev till...

sand!

Den må vara helt okej. Men problemet är att den inte är perfekt och att det finns två - en med blommor utanpå och en med blommor inuti. Inte 600. Trots att Dragonboat infaller varje år kom detta som en fullständig överraskning som slungade all tidplanering överbord. Det, plus att förra samplet - det som skulle vara det sista - var det värsta jag sett! Vill inte ens visa upp skraket på bild!

Nu är det bara småjusteringar kvar men på onsdag kommer flyttlasset och tills dess kommer det med säkerhet inte att finnas 600 färdiga kamerafodral. Den nya planen är nu att ta med mig två perfekta sales samples hem till Sverige och där sälja in dem innan jag okejar att produktionen sätter igång.

Sen hur de små fodralen ska ta sig till Sverige och vem som ska betala för kalaset är en hittills olöst fråga. Och att de inte kan lova att få två små fåniga samples klara till på fredag - så det finns en risk att inte ens de får följa med hem till Svedala. Dessutom har jag idag fått kämpa med klor för att få ursprungsdesignen okejad. De vill förenkla och göra räta linjer medan jag förklarar att fodralet är som ett klädesplagg och kameran som en tredimensionell kropp - såklart det ska vara fin passform!

Gran's case för att hedra mina tre grannies: Farmor, Mormor Märtha och Mormor Gulli.

PS. Idag berättade min kontakt förresten att det tillkom skatt på 7% av priset som hon inte nämnt tidigare. Ojdå, glömde visst det.

Vickan hjärta Daniel

Saras syster och farmor hälsade på. Bilden lånad från Saras blogg.

Och så var det ju bröllop! Vi var alla mycket taggade men SVT Play/kinesisk internetuppkoppling som enbart erbjöd 3/3 visning (d v s tre sekunder film, tre sekunder ladda) gjorde att det var svårt att hinna bli rörd mellan stillbildssekvenserna. Vi hörde att Daniel sade ja men lever fortfarande i ovisshet om Vickan också gjorde det!

I morse lyssnade vi på Olle Westlings tal till brudparet och jag måste bara säga: Wow! Jättefint tal, lagom personligt och framfört med större säkerhet och pondus än det tal som Kungen höll. Och unge herr Westling, numer prins/riddare/hertig Daniel var inte mycket sämre än far sin helller! Känns betryggande för framtida monarki-tvivlare att framtiden är säkrad med två till synes mycket kloka och trevliga människor! Grattis!

Packa pappas kappsäck

Helgen blev inte riktigt som planerat. Efter en trevlig fredagkväll under temat På cykel till franska koncessionens uteterraser, började lördagen som vanligt med frukost inklusive en (tvättad!) persika. Persikan hade dock den fantastiska egenskapen att vara giftig och både Gustav och jag kände av dess effekter. Sammanfattningsvis kan man säga att jag idag på söndag eftermiddag fått äta mitt första mål som jag fått behålla sen i fredags kväll. Lite matt.

Spara plats genom att tömma dvd-er ur sina fodral!

Ok, vad vill jag nu ha med mig de närmsta åtta veckorna? Pust!

Trots detta har vi hunnit med att sätta igång ordentligt med packningen , hämtat ut det sista från fabric market och sagt hejdå till min väsktjej på fejkmarket. Hon kommer sakna mig och all mina shoppande bekanta!

Dagens skörd: fyra klänningar, en kostym, en sidentopp och en kavaj. Hoppas klänningen sitter bra även då jag inte haft 1 1/2 dygns fasta innan...

Gustav ska bli pappa.

Efter flera års tjatande på kommer jag äntligen bli far. Inte är det tack vara Nina men i alla fall. Jag ska bli gudfar till Tiny och Sols barn med nedkommst i början av september.

Gravid Tiny på kontoret

//gustav

Dragonboat II

När vi var klara i museumet gick vi och åt en snabblunch på Starbucks. Inte värdens mest kulinariska upplevelse men vi hade bråttom så det fick bli det i alla fall. Cafeet ligger precis intill vattnet på Pudongsidan och vi fick finfin utsikt över Shanghais mindre kända skyline. Vanligen är vi på andra sidan och tittar ut mot Pudong men här nedan ser man Puxis inte riktigt lika imponerande skyline. (Bakom Nina och Gustav vill säga.)

Vi hade bråttom med lunchen för att det vankades Teppanyaki till middag. Middagen har Nina redan skrivit om lite så jag nöjer mig med en bild.

På besök var även Magnus Nilsson, min klasskamrat från grundskolan. Han jobbar numera på Scania och var i Shanghai en vecka för att titta på lastbilsfabriker.

//gustav