Tredje ronden

Att stänga konton är alltid ett spännande företag. I Grenoble väntade jag med flit till sista dagen för att sen gå in och säga: Hej, ni måste lösa det här på en dag trots er evinnerliga byråkrati. Det funkade.

Igår tyckte jag att jag var tidigt ute med en knapp vecka kvar till avfärd.

Bank of China: Bananskal. Fjorton signaturer och 32 choppar senare var det klart och jag fick ut slantarna i handen. Hepp!

ICBC: Detta kortet hade jag innan jag fick BoC-kortet. Jag har således inte använt kortstackarn på drygt ett halvår och har under tiden låtit glömskans korridorer sluka all erinran om en eventuell kod. Inte bananskal.

Efter mycket väntande fick jag reda på att det tar sju dar att få koden. Policy. Kineser älskar policy. Zhengce. Om man inte vet varför kan man svara policy och då biter inga motargument. Med hjälp av en vänlig besökare som översatte fick jag veta att det var för min egen säkerhets skull och jag borde vara glad. Det var jag inte. Gav upp.

Tillbaka på kontoret sliter jag mitt hår, försöker ringa ICBC och komma på smarta planer. Det funkar inte.

Går tillbaka en timme senare: I want to talk to the laoban! Aaaah! Sweet, beatiful words! Ojdå laowaien vill prata med chefen! Fick förvisso inte prata med någon boss men efter mycket ältande och många involverade samt chefen över telefon lovade de att jag skulle få ut min kod i dag under förutsättning att jag tar med mig:

- Pass

- Alien work permit (Ja, det heter så! Betyder inte att jag är en utomjording, utan bara att jag ska behandlas väl och är lite konstig!)

- En kopia på flygbiljetten som visar att jag flyger hem på söndag och därför inte kan vänta till på tisdag med att få min kod.

Tes: Det enda som biter på zhengce är laoban! Snart ska jag till banken och se om tesen stämmer. Önska mig lycka!