Filippinerna Del 1: Moalboal

Två fula fiskar...

Efter att jag varit hemma i Shanghai i fyra dar bar det alltså av till Filippinerna och ön Cebu. Det kan låta lite lyxhustru-aktigt att säga, men jag behövde nog den semestern lika mycket som Gustav gjorde. Att komma tillbaka från tre undebara veckor bland släkt, vänner och berg i Europa var det lite tungt att komma tillbaka till ett jämngrått Shnanghai däst av luftföroreningar och där syftet med min vistelse fortfarande är lite oklar.

Vår första anhalt på var Moalboal, en dryga två timmars lång taxiresa från Flygplatsen i öns huvudstad Cebu City (150 kr - Filippinerna är landet där till och med kineser som vi tycker att det är billigt!)

Munstycket var så stort att jag fick hålla i det för att det inte skulle trilla ur munnen!

Redan andra dan började jag ta mitt dykcert. Instrukionsfilmer på förmiddagen och lite eftersnack med ultragöteborgaren Jesper, som ägde dykcentret där vi var. Dyk på eftermiddagen och sen hem och plugga dykbok på kvällen.

De första dyken ska göras i confined waters, det vill säga helst en pool. Men Moalboal är inte direkt stället där man bygger en pool när havet ändå börjar vid farstubron. Så för min del blev det ut i havet med en gång och mitt allra första dyk såg jag en sköldpadda!

Som att åka skidor (tänka säkerhet, respekt för havet/berget, naturupplevevelse, socialt, mycket attiraljer)... Men ändå inte.

Vi hade blivit tipsade om Moalboal, dykcentret och hotellet där vi bodde. Det verkar som att alla utlänninga känner varandra och tipsar om varandra inbördes. Fair enough. Vårt lilla rum hos tysken Jochen var jättetrevligt, inte minst tack vare vår trevliga granne Philip. En liten promenad längs med strandkanten, förbi ett par restauranger och genom ett hem (så kändes det i alla fall)och man var framme vid dykcentret. Moalboal är i min mening den perfekta blandningen av turistigt och genuint. Ingenting är tillrättalagt; barn och hundar leker överallt, till och med bredvid mig när jag gjorde mina "pooldyk". Restaurangerna har sin egen tideräkning och ett tips är att beställa maten långt innan du börjar bli hungrig! Huvudgatan är inte mer än en upptrampad lerstig. Att stämningen är hyfsat avslappnad bejöver jag nog inte ens nämna.

Första kvällen blev vi bjudna på middag hos Jesper. Morgonen därpå var det barnens första dag på sommarlovet och vi blev medbjudna på delfinsafari. (Ja, Filippinerna har bara två årstider - regn och sol och deras skolår är förskjutet så att det inte matchar något annat lands.) Det var fortfarande mörkt när vi möttes på morgonen och vi såg soluppgången från båten. Tyvärr såg vi dock bara en och annan delfin vid horisonten, men det var en härlig utflykt i alla fall.

Hela gänget och alla barn på delfinsafari. Flytväst? Hur stavades det sa du?

Gustav dök med den grupp som redan hade dykcert och de sista dagarna fick jag följa med dem men med min egen dykinstruktör.

Gustav och Philip på väg mot nya äventyr.

Topp 3: Häftiga upplevelser

3. Enorma stim av sardiner såg vi vid ett antal tillfällen. Det är en svindlande känsla när man är i mitten av ett enormt stim och bara ser en vägg av fiskar i alla riktningar!

Philip har tagit bilden med sin undervattenskamera.

2. Vi har sett ganska många sköldpaddor men två tillfällen var speciella. Vid det första dök jag med min instruktör och vi hittade en sködpadda som låg på en liten platå av en rev-vägg. Hanstördes när vi kom och simmade iväg precis under mig så att jag kunde röra längs med hela hans ryggplatta. En annan gång dök Gustav och jag i lite grundare vatten och två sköldpaddor, som inte alls verkade störas av vår närvaro, träffades på botten, verkade hälsa med kindpussar och satt där tillsammans ett tag innan en av dem simmade iväg och den andra simmade med oss. Till slut blev det vi som var tvugna att lämna sköldpaddan och inte tvärtom.

Courtesy of Philip igen.

1. Min coolaste upplevelse var när jag fortfarande inte tagit cert men börjat få dyka på djupare vatten. Plötsligt upptäckte jag en White tip reef shark ett antal meter under mig. Haj är ändå alltid haj och den här var säkert en och en halv meter lång. Jag var väldigt glad att jag lyckades få instruktörens uppmärksamhet och visa hajen som jag "hittat". Dun dun dun dun dun dun dun (Hajen-soundtrack)

Nej, fick ingen bild på hajen, men här är Gustav med en Cessna på 22 meter.