Filippinerna Del 2: Eden, Santander

Utsikten från vår balkong....

Andra halvan av semestern spenderade vi på Eden resort (www.Eden.ph). Eden är ett litet, charmigt familjeägt hotell. Vid ankomsten bjöds det på välkomst drink i form av mangojuice och vi fick reda på att vi skulle vara de enda gästerna hela veckan. Vi satte båda i halsen vid tanken på att vara de enda gästerna på ett hotell. Att det bara finns fyra rum totalt hjälper inte. Tanken på att bli uppassad varje minut är inte särskilt avslappnande!

- Hmmm... Ska jag dricka paraplydrink före eller efter massagen...?

När vi senare ligger vid polen och gottar oss åt utsikten och solen som håller på att gå ner får vi reda på att vi inte alls kommer vara ensamma; öns borgmästare har nämligen beslutat sig för att komma på besök. Detta innebär att stället snart kommer invaderas av säkerhetspoliser och annan militär. Lyckligtvis sköttes allt väldigt diskret - till och med så diskret att vi inte ens fick en skymt av borgmästaren!

Rolig bild som man kan ta med undervattenskamera.
(Vår får dock bara bada ner till tio meter så den passade bäst i poolen!

Nästa dag lånade vi cyklar och gav oss iväg på upptäcktsfärd i landskapet. Vi tog en skogsslinga på någon knapp mil med en lagom blandning av asfalt och skogsstigar. Det påminde en del om Papua Nya Guinea när skolbarnen skrattande och pekande sprang efter oss långa sträckor.

Ååå! Såg ni vilken lång stilig man som kom cyklande?!!? Stanna!

Filippinarna är kända för att gilla basket och det märks överallt. Tyvärr har de inte de genetiska förutsättningarna för att nå några större framgångar internationellt... Medellängden är nog kortare än i Kina.

De två nästföljande dagarna åkte vi till grannön Negros och dök. (Vi såg delfiner från färjan - många fler än under delfinsafarit!). Dykningen här var lika otrolig som i Moalboal. Vrak, sködpaddor och turkost vatten. Vi träffade en dansk kille som vi sett i Moalboal och fick honom att följa med sista dagen då vi åkte till Apu Island. Vi körde tre dyk där och även om första blev lite oorganiserat med väldigt strömt vatten och Nina som inte lyckades tryckutjämna och var tvungen att stanna långt över oss andra; så var det ett fantastiskt rev och en varm och solig dag. Ett perfekt avslut på semestern!

Trafiken är kaosartad men ändå oftast långsam. Här tutar man mycket gladare (Tu tut!) än kinesernas vanliga tutningar (TÖÖUUUT!).

(Att det egentliga avslutet innebar ett försenat flyg, ombokning till Hong Kong med övernattning och nya biljetter som vi fick betala själva vill vi gärna förtränga... Vi träffade åtminstone Philip på flygplatsen vilket var en positiv överraskning!)

Vår väska står sist i kön...