Muren del 2

5:00 ringde klockan och det var ännu en gång dags för mat. Frukosten intogs i sängen och sen kunde vi sova lite till.

6:00 ringde klockan igen och det var dags att stiga upp. På med kläder, klippa tånaglar och på med compeedplåster.

Hyfat imponerande backdrop! Tornet uppe på berget hör till muren och passerades en dryg timme senare.

7:05 var vi nere vid startområdet. Mycket pepp, glada miner och seriösa till oseriösa uppvärmningar. Madde och jag körde efter devisen Det är onödigt att göra av med energi redan innan maran. Så vi svängde och stretchade lite och ansåg oss vara nöjda med det.

Jag brukar älska att titta på berg - men när man vet att man ska springa upp til topparna i bakgrunden smolkas lyckan en aning...

Först i startfållan! 1 minut kvar till start!

7:40 Startskottet gick!

Maran börjar med en skön uppförsbacke på fem km. Jag hade gett mig tusan på att spinga upp vilket jag gjorde. Inte fort men jag knotade på hela vägen!

Här börjar muren!

Muren består ju som bekant mest av trappor. Så efter uppförsbacken kom trapporna.

Muren hade ändå sin charm - på vissa delar var muren så smal att man inte själv kunde bestämma takten utan fick röra sig framåt i samma fart som massan. Folk snackade lite skit, fotade och drack vatten. Och flåsade!

Det var riktigt coolt att springa/gå på Muren och vädret var finare än när jag var där sist.

Vi var på väg ner till torget där vi hade startat och som ses efter bron med ett litet blåaktigt gytter på bilden.

Efter åtta kilometer lämnade vi muren bakom oss och med darriga lår och ömma knän började det riktiga nötandet. Vi sprang längs en landsväg och fick ibland en pust av förbipasserande lastbiilar och dess svarta avgaser. Sen sprang vi genom en liten by vilket jag verkligen gillade. Massor av gamla och unga supporters och intressant att se hur de bodde - bara tre timmar från Peking! Dock började tröttheten så sakta komma och det enda kort jag tog på alla supportrar blev suddigt.

Det blev ett kort med mina nagel-supporters istället!

De dryga tre kilometerna tillbaka på landsvägen var den delen av loppet som jag skulle kategorisera som inte särskilt njutbar. Tunt med hejande människor och stumma skor och ben. Vid upploppet var det dock bortglömt och jag fick mig en spurt in mot mål!

Jag var jäkligt trött men var fantastiskt nöjd över att compeedplåstrena hjälpt, att jag inte gjort illa mig, fått kramp, behövt springa på toa och allt sånt där som jag oroat mig för. Jag tog mig i mål och jag hade trevligt nästan hela tiden!

Resultat:

Tid: 2:46:42

Placering: 67a av 351 tjejer eller 10a av 67 tjejer i åldersspannet 20-29 år.

Lite tröttare än förre team-bilden

Madde och jag hade bestämt oss för att inte bry oss om den andra under loppet utan springa i vår egen takt. Trots det höll vi i stort sett jämna steg, även om hon låg snäppet före nästan hela tiden. Hon sprang in 30 sekunder före mig vilket kändes helt rättvist.