Mina homies

I förra veckan var det middag med mina närmsta vänner I Shanghai. I deras sällskap känner jag mig uppskattad och avslappnad. De är en ganska viktig del av det som utgör den lilla fasta punkt som jag för närvarande står på. Det festliga är att den som jag känt längst har jag känt i 15 månader. Många av dem har jag bara umgåtts aktivt med i ett halvår. Vi har ingen historia, vet inte vad våra föräldrar eller syskon heter utan vi känner bara varandra just här och nu.

 

På sätt och vis är det rätt behagligt. Och det funkar i en stad där ingen har sitt gamla gäng utan alla ständigt är öppna för nya bekanstskaper. Även om det är fantstiskt att ständigt få träffa nya människor, behöver man ha sina nära vänner. Så därför blir man väldigt goda vänner väldigt snabbt. För alla behöver nära vänner. Så krasst är det. Men det gör dem inte till sämre vänner för det!