Utveckling

Kära vänner!

Tack tack tack för alla kommentarer! Det gör oss så glada att även få höra lite hur ni har det! Bört, vi missade varann i Hong Kong, då vi var där efter dig. Klara & Per, bildbevis på dansen på bardiskan finns men kan tyvärr inte läggas upp på internet p g a Kinas censur... Eller nåt i den stilen.

Apropå Kinas censur, hade jag faktiskt tänkt att dedikera detta blogginlägg till lite mer itchi ämnen än vanligt. Med Kinas fantastiska ekonomiska utveckling kan man lätt luras att tro att utvecklingen och förändringen gäller hela samhället. Speciellt om man lever lite i en bubbla vilket den kinesiska regereingen ser till att både kineser och utlänningar gör. 

När jag fick mitt visum och var färsk i landet träffade jag en amerikansk lärare som förklarade de tre T:na som man ska hålla sig borta från att diskutera i Kina. Det handlar om Himmelska Fridens Torg, som heter nåt på T på engelska samt två atonoma regioner, en på fastlandet och en ö där det råder lite delade meningar om Kinas inflytande. Så därför tänkte jag såklart diskutera just dessa ämnen. Jag vet inte hur hård kontrollen är, men för att hålla mig på den säkra sidan undviker jag att skriva ut en del ord.

Satt i solen och pluggade i en park när en man kom och började prata med mig. Det är vanligt att folk brukar vilja träna sin engelska och vi satt och pratade lite. Han var från Peking, men var i Shanghai för att leta jobb. Det var svårt för honom att få jobb som lärare då han suttit 14 år som politisk fånge efter 1989. Han var med och organiserade studentrevolten och för det fick han betala med 14 år av sitt liv plus en stämpel som inte kommer kunna tvättas bort och som fortfarande gör hans liv svårt, bland annat genom att han inte kan få jobb. Han var nöjd med att inte blivit dödad eller fått livstidsstraff, men tyckte det kändes orättvist att inte ha gjort något fel och ändå fått betala ett så högt pris. De ville få oss att ändra åsikt sa han och visade på sin arm som såg tvinnad och obrukbar ut; ett minne efter tre dagars hängande i bara armarna i fängelset förklarade han. Herregud, tänkte jag. Jag läser precis en bok om en fånge under kultrrevolutionen och vilka hemskheter och tanke-omvändande fysiska aktiviteter som utövades. Men den här manens berättelse handlar om nutid! Medan han satt i fängelse har jag pluggat och rest och haft det gott. Det här mötet gjorde ett väldigt starkt intryck på mig!

I SvD i veckan skrevs om det enorma överskott av pojkar som har uppstått i Kina sedan könsbestämning genom ultraljud har blivit tillgängligt för den stor allmänheten. 

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2721925.svd Och nej, det här är inget som blir bättre - i åldrarna 1-4 år är förhållandet 100 flickor till 124 pojkar!  En kinesisk vän - vi kan kalla henne Anna - har en storasyster. Under vissa förhållanden får en kinesisk familj skaffa två barn, t ex om första barnet är en dotter (gäller i vissa regioner). Så Annas föräldrar skaffade ett till barn med förhoppningen om att det skulle bli en pojke. Det blev en flicka som de adopterade bort och försökte igen. Då kom Anna. Hade Annas föräldrar haft tillgång till könsbestämning via ultraljud för 20 år sedan hade Anna helt enkelt blivit en Anders. Nu har kineserna tillgång till det och plötsligt föds fem pojkar på fyra flickor. Så länge alla går på dagis är det väl ok, men hur blir det om 20 år?

Ingen i väst har väl undgått att den autonoma regionen i sydvästra Kina har varit kinesisk i 50 år. Det är rätt intressant hur detta rapporteras i västerländsk media och kinesisk dito. I väst berättar man om att D.L varit på landsflykt i 50 år och att ockupationen inte verkar kunna ta slut inom en överskådlig framtid. I kinesisk media refererar man till samma händelse som Befrielsen. På själva årsdagen var det bara en enda artikel i China Daily om händelsen. Det var snarare en insändare som uppmanade invånarna i området att bli lite mer tacksamma till Kina för vad Kina gjort för folket där. Och ja, läser man bara kinesiska medier och undviker att titta på youtubefilmer där männsikor från regionen försöker fly över bergen och kallblodigt skjuts ner av kinesiska gränssoldater, då är det inte så konstigt att man är av den åsikten. (Att undvika just youtube har ju blivit väldigt lätt här i Kina sen ett par tre veckor, då man bara når en sida där det står: This page does not exist.)  De flesta kinesiska vänner som vi har pratar bra engelska och är hyfsat västerländska i sin livsstil. Ändå står de benhårt på Kinas sida i denna fråga. Och ja, det såklart att en befrielse låter attraktivt, och jag förstår att regionen har blivit mer civiliserad sen kineserna tog över. Men befrielse låter ändå som något som jag tvivlar på att de som själva bor där skulle beskriva förändringen som. 

Glad Påsk!

Hong Kong

Man kan ju tycka att vi dels borde fått nog av Hong Kong efter vår ofriviliga natt där för två veckor sen. Eller att vi kanske skulle tycka att det vore trevligt att vara hemma en helg. Och det är möjligt att vi hade tyckt det, men samtidigt får man ju pasa på när man är i den här delen av världen att försöka se så mycket som möjligt av den. Det tyckte i alla fall Gustav och bokade och fixade. Själv fick jag bara veta att vädret skulle ligga kring dryga 20 grader och att vi skulle ta ett flyg kl 9:00 från Pudong på lördagmorgonen. Vart vi skulle visste jag alltså inte.

Hong Kong, nästan som hemma fast ändå inte.

Så vi började med en trevlig hejdånatt i Shanghai med Jeff och Chiuan som ska flytta till Canada. Kom hem vid halv tre och gick upp tre timmar senare. Härlig morgon! När vi kom till flygplatsen och såg avgångstavlan förstod jag att det var Hong Kong som vi var på väg till. Kul!

Gustav var väldigt inriktad på shopping så dag ett och dag två har ägnats åt denna i Hong Kong vanliga hobby. Vi har fått en webbradio så att vi nu kan vakna till p3. Jag har dessutom fått en ny Sigma 80-200lins till kameran! Den var sen länge efterlängtad och priset är bättre i Hong Kong än på många andra ställen.

Första kvällen hade Gustav styrt upp middag med en tidigare kollega till mig som bor i Hong Kong. Stort cred ill Gustav! Jätteroligt att få träffa Marjolein och hon visade oss till ett fantastiskt thaiställe i restaurang och barområdet Sofo. -Här brukade det vara packat med folk förklarade Marjolein, och syftade till hur finanskrisen har slagit hårt i denna finansmetropol. Efter middagen blev det sight seeing till The Escalator - En kilometerlång utomhusrulltrappa som går neråt på morgonen och uppåt på kvällen för att folk ska kunna pendla upp och ner i staden som är lika brant som Monaco.

En del hus är riktigt höga.

I rulltrappan passerar vi en restaurang där någon ropar: -Gustav! Och jajemen, Therese från EFs Hong Kong-kontor satt där med sin man och ytterliggare ett par. Så det kan gå. Så vi hjälpte dem att dricka upp sitt vin och sedan gick vi till Lan Kwai Fong (eller nåt i den stilen). En bargata som väcker minnen från Kos -98. Men vi knatade in på ett av ställena och sedan vidare till ett annat område i Wan Chai där Marjolein och jag i stil avslutade med dans på bardisken. Kvällen därpå blev det lugnare tempo med en före detta kollega till Gustav.

På tredje dagen hade vi planerat att gå upp till Victoria's Peak. Dock satte ostadigt väder stopp för det och vi valde istället inomhusaktiviteten Hong Kong History Museum. Ett riktigt stort och ambitiöst museum med massor av fullskaliga modeller. Hong Kongs historia är imponerande. Speciellt 18- och 1900talen har varit turbulenta med Opiumkriget som resulterade i att Hong Kong blev en brittisk koloni, ockupationen av Japan 1941-1945 och sen den osannolika moderniseringen sen 1970talet och fram till nu.

Papier maché-liknande dockor som ingår i kinesiska traditioner med historia från 900-talet.

Cool fakta 1: Från 1945 till 1950 ökade Hong Kongs invånarantal från 600 000 till 2,4 miljoner!
Cool fakta 2: Hong Kong är den enda koloni som gått om moderlandet i BNP per capita!

Vi fick alternativet att flytta till Hong Kong när det bar iväg österut och visst hade det varit sjyst! Alla pratar engelska. Det är en charmig storstad som ändå känns liten och greppbar med gott om natur och vandringsmöjligheter runtomkring. Det är en häftig mix av nationaliteter där det verkar som att utlänningar är nästan lika vanligt som "honkisar". Ändå är jag väldigt nöjd över att bo i Shanghai. Det är mer Kina och mindre Europa - en större utmaning!

Kram på er!

Filippinerna Del 2: Eden, Santander

Utsikten från vår balkong....

Andra halvan av semestern spenderade vi på Eden resort (www.Eden.ph). Eden är ett litet, charmigt familjeägt hotell. Vid ankomsten bjöds det på välkomst drink i form av mangojuice och vi fick reda på att vi skulle vara de enda gästerna hela veckan. Vi satte båda i halsen vid tanken på att vara de enda gästerna på ett hotell. Att det bara finns fyra rum totalt hjälper inte. Tanken på att bli uppassad varje minut är inte särskilt avslappnande!

- Hmmm... Ska jag dricka paraplydrink före eller efter massagen...?

När vi senare ligger vid polen och gottar oss åt utsikten och solen som håller på att gå ner får vi reda på att vi inte alls kommer vara ensamma; öns borgmästare har nämligen beslutat sig för att komma på besök. Detta innebär att stället snart kommer invaderas av säkerhetspoliser och annan militär. Lyckligtvis sköttes allt väldigt diskret - till och med så diskret att vi inte ens fick en skymt av borgmästaren!

Rolig bild som man kan ta med undervattenskamera.
(Vår får dock bara bada ner till tio meter så den passade bäst i poolen!

Nästa dag lånade vi cyklar och gav oss iväg på upptäcktsfärd i landskapet. Vi tog en skogsslinga på någon knapp mil med en lagom blandning av asfalt och skogsstigar. Det påminde en del om Papua Nya Guinea när skolbarnen skrattande och pekande sprang efter oss långa sträckor.

Ååå! Såg ni vilken lång stilig man som kom cyklande?!!? Stanna!

Filippinarna är kända för att gilla basket och det märks överallt. Tyvärr har de inte de genetiska förutsättningarna för att nå några större framgångar internationellt... Medellängden är nog kortare än i Kina.

De två nästföljande dagarna åkte vi till grannön Negros och dök. (Vi såg delfiner från färjan - många fler än under delfinsafarit!). Dykningen här var lika otrolig som i Moalboal. Vrak, sködpaddor och turkost vatten. Vi träffade en dansk kille som vi sett i Moalboal och fick honom att följa med sista dagen då vi åkte till Apu Island. Vi körde tre dyk där och även om första blev lite oorganiserat med väldigt strömt vatten och Nina som inte lyckades tryckutjämna och var tvungen att stanna långt över oss andra; så var det ett fantastiskt rev och en varm och solig dag. Ett perfekt avslut på semestern!

Trafiken är kaosartad men ändå oftast långsam. Här tutar man mycket gladare (Tu tut!) än kinesernas vanliga tutningar (TÖÖUUUT!).

(Att det egentliga avslutet innebar ett försenat flyg, ombokning till Hong Kong med övernattning och nya biljetter som vi fick betala själva vill vi gärna förtränga... Vi träffade åtminstone Philip på flygplatsen vilket var en positiv överraskning!)

Vår väska står sist i kön...

Filippinerna Del 1: Moalboal

Två fula fiskar...

Efter att jag varit hemma i Shanghai i fyra dar bar det alltså av till Filippinerna och ön Cebu. Det kan låta lite lyxhustru-aktigt att säga, men jag behövde nog den semestern lika mycket som Gustav gjorde. Att komma tillbaka från tre undebara veckor bland släkt, vänner och berg i Europa var det lite tungt att komma tillbaka till ett jämngrått Shnanghai däst av luftföroreningar och där syftet med min vistelse fortfarande är lite oklar.

Vår första anhalt på var Moalboal, en dryga två timmars lång taxiresa från Flygplatsen i öns huvudstad Cebu City (150 kr - Filippinerna är landet där till och med kineser som vi tycker att det är billigt!)

Munstycket var så stort att jag fick hålla i det för att det inte skulle trilla ur munnen!

Redan andra dan började jag ta mitt dykcert. Instrukionsfilmer på förmiddagen och lite eftersnack med ultragöteborgaren Jesper, som ägde dykcentret där vi var. Dyk på eftermiddagen och sen hem och plugga dykbok på kvällen.

De första dyken ska göras i confined waters, det vill säga helst en pool. Men Moalboal är inte direkt stället där man bygger en pool när havet ändå börjar vid farstubron. Så för min del blev det ut i havet med en gång och mitt allra första dyk såg jag en sköldpadda!

Som att åka skidor (tänka säkerhet, respekt för havet/berget, naturupplevevelse, socialt, mycket attiraljer)... Men ändå inte.

Vi hade blivit tipsade om Moalboal, dykcentret och hotellet där vi bodde. Det verkar som att alla utlänninga känner varandra och tipsar om varandra inbördes. Fair enough. Vårt lilla rum hos tysken Jochen var jättetrevligt, inte minst tack vare vår trevliga granne Philip. En liten promenad längs med strandkanten, förbi ett par restauranger och genom ett hem (så kändes det i alla fall)och man var framme vid dykcentret. Moalboal är i min mening den perfekta blandningen av turistigt och genuint. Ingenting är tillrättalagt; barn och hundar leker överallt, till och med bredvid mig när jag gjorde mina "pooldyk". Restaurangerna har sin egen tideräkning och ett tips är att beställa maten långt innan du börjar bli hungrig! Huvudgatan är inte mer än en upptrampad lerstig. Att stämningen är hyfsat avslappnad bejöver jag nog inte ens nämna.

Första kvällen blev vi bjudna på middag hos Jesper. Morgonen därpå var det barnens första dag på sommarlovet och vi blev medbjudna på delfinsafari. (Ja, Filippinerna har bara två årstider - regn och sol och deras skolår är förskjutet så att det inte matchar något annat lands.) Det var fortfarande mörkt när vi möttes på morgonen och vi såg soluppgången från båten. Tyvärr såg vi dock bara en och annan delfin vid horisonten, men det var en härlig utflykt i alla fall.

Hela gänget och alla barn på delfinsafari. Flytväst? Hur stavades det sa du?

Gustav dök med den grupp som redan hade dykcert och de sista dagarna fick jag följa med dem men med min egen dykinstruktör.

Gustav och Philip på väg mot nya äventyr.

Topp 3: Häftiga upplevelser

3. Enorma stim av sardiner såg vi vid ett antal tillfällen. Det är en svindlande känsla när man är i mitten av ett enormt stim och bara ser en vägg av fiskar i alla riktningar!

Philip har tagit bilden med sin undervattenskamera.

2. Vi har sett ganska många sköldpaddor men två tillfällen var speciella. Vid det första dök jag med min instruktör och vi hittade en sködpadda som låg på en liten platå av en rev-vägg. Hanstördes när vi kom och simmade iväg precis under mig så att jag kunde röra längs med hela hans ryggplatta. En annan gång dök Gustav och jag i lite grundare vatten och två sköldpaddor, som inte alls verkade störas av vår närvaro, träffades på botten, verkade hälsa med kindpussar och satt där tillsammans ett tag innan en av dem simmade iväg och den andra simmade med oss. Till slut blev det vi som var tvugna att lämna sköldpaddan och inte tvärtom.

Courtesy of Philip igen.

1. Min coolaste upplevelse var när jag fortfarande inte tagit cert men börjat få dyka på djupare vatten. Plötsligt upptäckte jag en White tip reef shark ett antal meter under mig. Haj är ändå alltid haj och den här var säkert en och en halv meter lång. Jag var väldigt glad att jag lyckades få instruktörens uppmärksamhet och visa hajen som jag "hittat". Dun dun dun dun dun dun dun (Hajen-soundtrack)

Nej, fick ingen bild på hajen, men här är Gustav med en Cessna på 22 meter.

Back to the hoods

It all started off with Gustav having a three week long business trip to Europe in February. It wasn't really certain but I slowly started to plan to join. He would work, I would ski and then we would still be together for most of the time. After a lot of back an forth, Gustav went for two weeks, I went for three and we spent a total of three days together and didn't have one single flight in common . But then again, we have plenty of time to see each other in China and less time to meet up with all friends and family in Sweden and Switzerland.

Gustav left first. Celebrated his birthday in Sweden and then worked in Stockholm for a few days. I had an interview in Shanghai and then came after, but only to Switzerland and Geneva, where I spent a few days with brother Kalle, Långa farbrorn and Kalle's girlfriend Cissi. While I was there, Gustav came to Lucerne where we met up for a couple of days and celebrated Fastnacht. Then I went to Sweden and on the weekend Gustav joined and left again back to Shanghai. I went back to Switzerland and Andermatt, did a tour back to Lucerne and then again back to Andermatt...

And as I assume this resumé only made you more confused, we have focused on pictures this time. So please just check the link and you will get the whole story in a much nicer way...

Europa tour

Now we are off to the Philippines for a week... Update to come!

Cheers!
Nina & Gustav

Pictures from the 7th

So, here are the pics.

First birthdaypresent in red. Under is the dresser we had made.

Birthday presents in two shades of blue

David, Sol, Paul, Gustav and Tiny.

Sol and Tiny are married and Tiny, David and Paul all work at EF.

Johan, Cherry and Berry. 

Berry is our agent and helps us comunicate with our chinese landlord. Berry brought her friend Cherry along. Johan is just a "regular" nice swede we met in a bar somewhere.

Eva, Maria, Fredrik and Fiona

Eva and Nina are no longer starting a business together. Marie and Fredrik are married and have lived for a long time in India (Fredrik even has an Indian accent when he speaks English if you listen closely). Fiona is a scottish swede-wannabe who is a very good friend to both of us.

I got a bike and a helmet from my friends. :)

happy 30ties

So, I turned 30 this weekend. Big deal?

There are a few birthdays in my life I remember as if they happened yesterday but most I have forgotten or at least forgotten the details about. And it is the details that make the difference. When I turned 10 we were at my uncle Mats' house. I went to bed early because I wanted the presents as soon as possible. The rest of the family stayed up late to talk to Mats, I think he lived in Borlänge at the time (I might be wrong). Anyway, what makes me remember this birthday is that I had to wait until 10 the next morning until the rest of my family bothered to get up and come and sing for me while I was still in bed (this is tradition in most Swedish homes). It was very annoying waiting 4 hours in bed before anyone came; yes I did wake up at 6. I got a red radio controlled car that year so they were soon forgiven.

 

When I turned 18 I lived as an exchange student in a town in Idaho with 160 inhabitants. This birthday I also remember very well. Mostly because it was VERY different from any other birthday I have had and very different from a regular Swedish boy's 18th birthday. I could write a book about why and how but I won't. The point is that I remember it.

 

The rest of my birthdays have been fun and eventful but for some reason or another they do not stand out.

 

I can not say for sure, only time will tell, but I believe that this birthday will be one of those that will stand out as one of those I will remember. In contrary to when I was 10 I stayed up late the night before. Nina went to bed around 10 but I could not sleep, so I waited till she had fallen asleep and then I went up again. I have never been worried about my age or given it much thought but there and then I had my moment of reflection. 4 hours later I went back to bed and fell asleep. 

 

The morning started with me waking up 30 min before Nina. When I got tired of waiting for her to get up I tried to move around as much as possible without being obvious that I was trying to wake her up. She got the hint. She had had three beautiful pictures painted of herself. Or rather, she took three pictures of herself (naked) and played around with them in photoshop so they looked like oil paintings. Then she had them printed on regular A4 and gave them to one of the numerous painters in Shanghai. He (or she) made 3 beautiful 60*90 pictures with a naked Nina :) What more could one ask for?

 

The day continued and we ran some errands and started to prepare for the party. Around 5.30 I went down to the local Chinese restaurant and for the first time I made a complete order in Chinese not using English at all. When I am all set and about to leave the waiter turns to me and says, in good English, "You are beautiful". Slightly surprised and a little flattered I leave. It is nice to know that even if I am getting older I am still considered beautiful by some. :)

 

Later that night we had around 20 guests at home with a good mixture of people. I got lots of other presents, one of them a bike and a helmet. Extra thanks to Fiona and Eva who helped prepare the food before everybody came.

 

Now I am really looking forward to go home to Stockholm on Friday and see my nieces.

Kriget har kommit a k a Happy Niu Year!

Precis som när vi var nya till Schweiz och folk pratade om Fastnacht tyckte vi att alla historier måste vara överdrivna. Tills vi upplevde det själva och blev en av dem som berättade om Fastnacht för nykomlingarna. Samma sak kändes det med det kinesiska nyåret. 

- Det kommer att smällas så mycket smällare att du aldrig nånsin kommer att ha sett nåt liknande, sa de som varit med förr. Med kineserna slutar dock inget att förvåna och de kanske är lite mer svårförutsägbara än Schweizarna. 

Bevis kom i söndags - sista dagen på råttans år. Det är bara att avgöra själva!

För er som ännu inte är övertygade kan jag berätta att vi de senaste nätterna har vi vaknat mitt i natten på grund av allt oväsen. När de tröttnat på de fina fyrverkerierna tar smällarna över coh det låter som att man blivit beamad till en mycket osäkrare plats i världen. Så här kommer det nu att hålla på en vecka säger de som vet. Likheterna med Fastnacht är svåra att ignorera!

Nu är det således Oxens år. Oxe/ko skrivs Niu på pinyin-kinesiska.

Veckan som gått har varit lite omvälvande. Vi har haft besök av Kimmo och Bört och vi försöker planera resan till Europa utan nån vidare framgång. Väntar fortfarande på lite pusselbitar som ska på plats innan allt kan ticketeras. 

Då både Gustav och jag har jobbat har Bört fått vara Kimmos guide de första dagarna. När Bört åkte hem fick Kimmo leka lite själv och sen tog jag fredagen ledig och hängde med Kimmo. Det har varit jätteroligt med besök och vi har arbetat oss igenom både kinesiska och västerländska middagar. Lite otur hade dock Kimmo med tygmarknaden eftersom den, liksom mycket annat håller stängt kring nyår. Men han fick i alla fall åka business class och sitta med Bört i cockpit på vägen hit!

Clockwise: Kimmo, Jin Mao tower, Nina, World Financial Tower

Bakläxa

I had a network problem last time hence I only managed to upload one picture. So bare with me - here are some more!

Mumin and Nina likes snow!

Siberian tiger!

Siberian tiger and alive chicken (not for so much longer...)

Nina does the mandatory headstand.

Disneyworld in Harbin... Kitschigt värre men rätt häftigt!

Dave, Nina & Paul seen through ice

Dubbelexponerad bild på lauwais som dricker gratis drinkar.

Harbin

Harbin ligger jättelångt norrut och är känt för sina galet kalla vintrar. Ändå valde, liksom flockvis med andra turister, att åka dit just nu när det är som kallast. Hemligheten stavas Snö och isfestival.

Friday afternoon we packed four people into a taxi to the airport. Apart from Gustav and I, it was Paul and David; both working for EF, both British and both having lived in Shanghai for a good number of years. We landed in Harbin around 9pm and they announced before landing that the outside temperature was -21 degrees. Welcome to Harbin! 10 million people live in Harbin. It is known for being rough with loads of fights, drugs and very cheap vodka. During the wintermonths temperatures down to -30 are common. Harbin lies far up north, north of Korea and fairly close to the Russian border. 

The 45 minutes taxi ride in to Harbin was spent in a taxi without any heating and where the windows froze on the inside making it impossible to see anything at all. The driver had a 10x10cm lookout through the front window which he swiped with the back of his hand. All in all it felt like we had arrived to Harbin.

There are a few must dos and we realized that we could squeeze them all in to a day if we just had a driver. So after the “western breakfast” (including 20 different Chinese meals and white square toast – but no toaster) we jumped in to the taxi and went to see the snow sculptures. It was joint ventured with Finland so F1 cars, saunas and Mumintrollet were all depicted.

The next stop for the day was the Siberian tigers. As we already know, the Chinese aren’t the best when it comes to respect and/or care for animals. This could be proved by the tiny cages that some of the tigers sat in and the fact that they could be fed by live chickens if anyone wanted to pay for the chicken. After a bus tour through different cages where the animals ran “free”, Paul got the chance to get himself a chicken. The tigers went crazy and so did some of the young girls when he fed the tigers with the chicken who was literally scared to death…

After a busy morning, we went to a really nice Russian restaurant and had sausages, cabbage, mashed potatoes and Harbin beer. As the sun sets at 4 pm already, by the time we had eaten it was time to go to the ice sculpture city and see it as it got dark. The place was huge and the buildings were full size; castles, houses, churches. Everything in ice! I will let the pictures speak for themselves but as David so nicely put it, the place would break a tacky-ometer with all the brightly colored, blinking lights.

For dinner, our driver had recommended “The good harvest restaurant”. When we arrived there was a show on with songs, Mao costumes and the little red one. Despite the very kitsch setting, the food was excellent and the place was definitely charming. The bar hopping afterwards is a bit messy to describe here but to sum it up, the driver who ripped us off on the taxi bill, at least showed us to the place where foreigners drink for free. Yes, for free! The whole night, any night! China is probably the only country in the world where they use foreigners as a marketing tool, let them drink for free, attract more foreigners and hence attract more (classy/rich?) Chinese.

Sunday, we started off with another ice sculpture park. Their slide was huge and they even had a built in elevator in one of the ice castles! But the best thing was probably the “permobiler”. (How do you say that in English? Electric wheelchair?) The point was that the lazy Chinese and Russians wouldn’t have to walk around the park. But we decided to use them for racing in the snow instead. Hilarious with wheelchair racing in slow motion!

After lunch we decided to heat up ourselves in a spa/sauna/massage place. I went for oil massage, Paul got a Chinese massage and Gustav and David tried the Korean massage as neither of them had tried it before. We got small prison cell sized rooms next to each other. After a while I could hear a lot of chatting and laughing from the others. Apparently Korean massage includes a happy ending. David was the first to realize and as his masseuse actually couldn’t massage, he had to swop masseuses. Gustav had been talking with his masseuse and told her that his wife was in the room next door. She had been a bit surprised and made a sign that they would be silent. Not until David stormed in and explained what the Korean massage meant, he understood what she had meant…!

The more you see of China, the more you realize how civilized Shanghai actually is.

Familjebesök

Ja nu var det verkligen alldeles för längesen vi skrev ett inlägg. Men juletid och julefrid gäller i Europa liksom för européer i Kina så om man då slår av lite på bloggandet kanske det är förståeligt. Däremot har vi inte slagit av på takten rent allmänt. Familjen sitter nu på flyget hem och jag har just tittat igenom alla (över 1000) bilder som vi tagit under deras tvåveckors visit i Mittens Rike. Det är nästan så jag måste ge oss alla en eloge! Vi har sett massor! Vi har ätit god och spännande mat. Vi har shoppat som tokar och turistat nästan lika mycket. Och vi har inte ens bråkat! Sjyst semester helt enkelt. 

För även om den första veckan var i Shanghai så känns det som att vara på semester i sin egen stad. I vanliga fall har varken Gustav eller jag haft tid att ägna oss åt marknader, strosande och sevärdheter. Farligt snabbt hamnar man i en lunk och slutar att se och upptäcka. Men då är det bra med hjälp från besökare med nya och nyfikna ögon.  

För att göra det här inlägget, som riskerar att bli rätt långt, lite lättläst har jag delat upp det i underrubriker. Ta en kopp kaffe, sitt ner och njut! (Och kommentera gärna...!) 

Ärenden
Vi hade varit smarta tyckte Gustav och jag, som köpt ett extra mobilabonnemang till familjen. Men det var inte gott nog... Ett kinesiskt mobilnummer var ville de ha och det blev stor uppståndelse på lilla mobilbutiken när en hel familj Lauwais (utlänningar) droppade in. Jag fick presentera min familj för killen i kassan som numera är min Pongyou (vän).  

Att skaffa en extranyckel hade jag däremot inte lyckats med eftersom såna hak finns utspridda på hemliga gränder i stan och därmed inte alltid är enkelt att hitta just när man letar. Men som vi gick och promenerade första dan sprang vi såklart på en. En maskin på gatan och en halvtimme senare hade vi blivit med extranyckel.  

Ungefär lika enkelt hade det varit för mamma att hitta en skomakare. Men med en mammas envishet blev hon till slut ledsagad till skjulet där skomakaren satt. 15 kuai (17 kr) och en dag senare hade hon fått skorna klackade. Bara man hittar är sån här typ av service både snabb och billig!  

Mammas skomaker vid sin affär.

Fabric market
Var ska jag börja? Vet inte hur många timmar vi ägnat i denna trevåningsbyggnad som erbjuder uppsydda skjortor, klänningar, jeans, kappor med mera. Billigt är det men ibland något omständligt. Min kappa i kashmir är jag mycket nöjd med efter att ha ratat den två gånger och sen fått dem att sy om knapparna tiotalet gånger för att äntligen få dem i rätt nivå. Totalt har vi köpt ungefär 20 skjortor, fem kavajer, tio klänningar, fyra kappor samt ett gäng kjolar, byxor och annat. Börjar kännas lite som ett andra hem.  

Nöjd Cissi

Fejk market
Det blev kallt i Shanghai och familjen gick resolut till fejkmarknaden och köpte varsin Peak jacka. Här är buden hårdare och har man otur tröttnar försäljarna på ens velande och ställer sig med armarna i kors och med ryggen mot en i dörröppningen. Man kan öven prova på att bli ordentligt utskälld för att ens prutmetoder inte passar dem i smaken. Inget att rekommendera. Kommersialism i sitt esse. 

Men bredvid ligger pärlmarknaden med vår vän Carol som med flinka fingrar fixar vilka halsband som helst i ett litet kick. Imponerande!  

Min töntiga familj i sina nyinköpta jackor och matchande tofflor.

Yu Yuan Garden (och vägen dit)
En av de attraktioner som vi definitivt ville se var Yu Yuan Garden. En stenträdgård nära gamla stan. Jag hade redan varit på väg flera gånger men av olika anledningar aldrig kommit dit. Senare förstod vi att det måste vara nån slags förbannelse som gör att man måste vara på väg dit många många gånger innan män till slut kommer dit. Flera gånger försökte vi, men hittade mer spännande saker på vägen eller en stängd port när vi kom fram. En liten och genuin matgata leder fram till gamla stan (som är långt från genuin). Här verkade det som att tiden stått stilla och vi kände oss som de första västerlänningar som någonsin kom dit. Storögt tittade vi på deras mat och matvaror och liv och de tittade storögt tillbaka.  

Till slut fick familjen se Yu Yuan Garden och den var kall och stenig... 

- Jo jag tänkte gräva upp gatan här lite medans tvätten torkar. Vill du köpa en lök?

Julafton
Hur skapar men julkänsla på 14e våningen i ett hav av skyskrapor? Ingen snö. Och ingen andra halvan av släkten. Vi gjorde vårt bästa och Gustav och jag hade förberett med att laga lussebullar, knäck och köttbullar, samt inhandlat julpynt, gravlaxsås och sill på IKEA. Tyvärr blev det bara den enda lilla burken senapssill till jul då tullen i Zurich hade plockat sillen som mamma tog i handbagage. Vätska som vätska påstod de.... Morr!! 

Dagen före jul klädde vi traditionsenligt granen (a k a vårt Bonzaiträd med en filtgran i toppen). På julaftonsmorgon gick tomten upp tidigt, tidigt och lagade julgröt som på den gamla goda tiden (julgrötskorvar har inte tillräckligt bra hållbarhet...). Efter frukost hade Gustav och jag ordnat en slags skattjakt. Familjen fick ett brev med en uppgift och vi vinkade av dem hemma. De gick ner till motsvarande 7-11 på hörnan där vi redan instruerat kassörskan. När familjen så köpte sin choklad fick de ytterliggare ett brev av kassörskan – ”Ta er till Plottermarknaden!” Vi var redan där när de kom dit och de fick till uppgift att köpa en liten present var till en av de andra. Sedan bar det av igen till området Taikang Lu som hyser ett antal mysiga kaféer. På kafét fick de det sista kuvertet av servitören och då var det presentutdelning. Det blev en riktigt rolig julaftons-förmiddags-lek! 

Sen bar det av hemåt och julskivorna åkte på liksom glöggen. Ett nytt inslag var skypekonferensen med andra halvan av familjen som vi lagt in strax före Kalle Anka, svensk tid. Härligt att se dem allihopa men lite konstigt kändes det ändå.  

Cissi och Bonzaiträ... JULGRANEN!

Efter middag och julklappsutdelning var vi så trötta att det inte gjorde så mycket att Karl Bertil Johnson som vi laddat hem strulade.  

Hainan
Den 26 december, på kvällen, åkte vi till Hainan. Hainan kallas för Kinas Hawaii. I huvudturiststaden Sanya, där vi bodde, ligger långa beacher (längre än någon beach på Hawaii faktiskt) och palmerna lutar ut över havet. Geografiskt ligger Hainan ganska nära Hong Kong och Vietnam så kring juletid är en bra tid att åka och det är varmt, soligt och inte så mycket turister. I teorin... December ska ha åtta regndagar och vi prickade helt enkelt in dem alla. 

Ninas & Gustavs pappersbröllop
Första hela dan på Hainan var det den 27 december. Gustav och jag firade vår allra första bröllopsdag och detta gjordes i ett spa med varma källor. I regnet gick vi från heta till tokheta bad, till såna med fiskar i som äter på kroppen och såna utan fiskar (det kittlades så mycket med fiskar nafsandes på kroppen att egentligen bara Gustav verkade njuta av det). Spat, som låg utomhus i en enorm trädgård, hade 26 pooler och var riktigt vad man kunde drömma om att göra på sin första bröllopsdag. På kvällen fick vi middag på Fat Daddys, något som kommit att bli lite av ett stammishak och som ligger på hoppavstånd från balkongen (för den som är sugen på ett trettonvånigars fall).  

1 år idag!

Kite
Gustav ville kajta nu är han kom till havet. Alltså surf-kajta. Det fattar dock ingen kines vad det är utan deras kiter är regelrätta drakar som man kan flyga med. Så till slut blev det en sån istället. Själva inköpet tog minst en halvtimme och antalet kineser som nyfiket tittade på kunde enkelt räknas till 30. Festligt.  

Tre personer köpslår och 30 tittar på. 

Apornas ö
Vi gjorde flera utflykter och en av de roligaste var när vi åkte ut till en ö med en massa apor. Höjdpunkten för kineserna verkade vara när aporna gjorde cirkustrix, cyklade och stod på händer. Vi var dock lite skeptiska på grund av den minst sagt kyliga attityden som apförarna hade. Det finns fortfarande mycket mer att önska inom områden som respekt för, och vård av djur. Att vi dessutom sett ett antal apor i koppel på gatorna och gatshower med apor understryker det bara än mer.  

Men några apor fick vara fria och Gustav blev apman eftersom han fick väskan med mat. De är otroligt fascinerande ända tills en av de kissade på min hand (och skvätte på min kamera) från en trätilja ovanför mig. Jag är bara väldigt glad att han i alla fall förvarnade så jag hann flytta på mig innan han började med del två! 

Några andra apor på ön iklädda de för dagen mycket populära regnrockarna.

Öråd
Regnet bara fortsatte och solen var fortfarande ur synhåll. Den 30 hade vi öråd och beslutade att vi, trots att väderutsikterna såg fortsatt mörka ut, minsann tänkte stanna och inte åka hem till Shanghai tidigare än planerat. Alla var nöjda med beslutet.  

Mamma och Kalle i djup kontemplation på balkongen. Stanna eller inte stanna... Life is hard!

Parkdansare
I Sanya, mer än nånsin i Shanghai, har vi sett massor av gymnastik och dans. Antagligen eftersom vi hade balkong mot stranden, där det mesta sådant utspelar sig. Det är riktigt maffigt! De gamla tanterna är vigare än jag och riktigt flinka i sina nätta danssteg. En gammal tradittion som jag hoppas inte kommer glömmas bort bland skyskrapornas väggar.  

Turister
På Hainan finns två typer av turister: Kineser och ryssar. De har både en ganska olika syn på turistande än vad svenskar har. Kineser vill göra allt i grupp och ser gärna på turistmonument som är byggda för att vara turistmonument (t ex en jättestor snäcka som varenda kines var tvungen att fota sig med ute på en vattensportö där vi var). Ryssar som kommer till Kina är per definition rika och vill mest bo på sitt flådiga lyxhotell och inte lämna det. Helst inte röra sig alls.  

Svenskar i gemen vill gärna kliva bort från the Beaten track och se nånting på riktigt. Kalle och jag hade sett fram emot att klättra uppför Hainans högsta berg, men insåg att det var en ren omöjlighet på grund av behov av guide, avsaknad av engelsspråkig guide, väder med mera. Ute på ovan nämnda vattensport-ö tänkte vi i alla fall söka lite natur genom att gå runt den. Men icke. Man fick gå genom en tillrättalagd park tills man nådde en mur. Två vakter såg till att man inte passerade – det fick bara göras sittande på en elekrisk buss. Vi sällade oss och tog en liten buss för att se vad som fanns på andra sidan. Vi blev körda till en klippa som förvisso var riktigt häftig och där vågorna slog upp högt och krabborna var riktigt stora. Men man kunde även se resten av ön och den perfekta lilla landremsan nedanför regnskogen där man kunde vandrat... Jepp! Gör i Kina som kineserna och följ the beaten path helt enkelt! 

Nyår
Nyår firades på Fat Daddy’s. Trevligt och gott och vid tolvslaget gick vi upp på vår balkong och tittade på fyrverkeriena. Fastnade sedan däruppe och löste ett antal världsproblem innan vi kröp till kojs. Gott nytt 2009! 

2009 kunde dock börjat bättre. Både jag och Gustav hade haft magsjukekänningar i ett par dar, men nu slog det verkligen ut för mig och jag fick sällskap i sjuksängen av både mamma och Kalle. Vi hade feber hela gänget men det var åtminstone trevligt att ligga tillsammans och titta på kinesisk TV och hitta på egen dialog. 

Tre Trötta Torlénare i en rosa säng. 

Den 2 januari åkte ett rätt skröpligt gäng tillbaka till Shanghai, men dan därpå var vi alla på benen igen. En sista tur till alla gamla stammisställen och sen middag på en Japansk tepanyakirestaurang där halva vårt bord bestod av ett stekbord och där vi fick vår egen kock som stekte och flamberade nästan i knät på oss. Häftigt!  

Vi det här laget har nog familjen hunnit till Zurich och själva har både jag och Gustav jobbat en dag. Tillbaka till vardagen! Kram från Nina och hela gänget!