A wonderful life

De senaste dagarna har varit hyfsat omvälvande och hektiska. Men som vanligt plockar jag russinen ur kakan och berättar bara om de allra mumsigaste godbitarna.

Tong Li
Ett litet watertown knappt två timmar från Shanghai. Vi åkte hit med min kinesiskaskola och det är med stolthet jag kan berätta att vi nu har varit på en riktig flaggtur. Alltså en gruppresa med flagga. Dock var det i vanlig ordning enklare att hitta Gustav än att hitta guiden med flaggan i hand. Staden var fin och pittoresk och hade lite otippat ett sexmuseum.

Fåglarna är fiskar-fåglar och de är drillade så att de jagar fisk som de sen kommer tillbaka och lämnar till kvinnan i båten.

Igelkott i bur. Inga konstigheter tycker kinesen!

Venedig light

Gustav och gröna flaggan-guiden

Den kinesiska varianten av Baby Björn. Notera hjulen längst ner!

Eeh, ja... Detta är alltså utanför sexmuséet. Åldersgräns: 18 år.

Westin-söndag
Shanghai är lite av Brunchens huvudstad. Jag misstänker att det kan vara förknippat med att hajker och annat är desto ovanligare. Våra vänner Karin och Johan ska åka hem och därför blev det lyxbrunch på Westins hotell. Jag vet inte hur jag ska beskriva det annat än lyxbrunch, men kanske skulle LYX-LYX-Brunch passa bättre. Ackompanjerade av operasångare, stråkorkestrar och med en imponerande akrobatikshow drack vi fri flow champagne och åt hummer tills magen stod i fyra hörn och ögonen gick i kors. Väl ute på gatan insåg vi att Brunch ju faktiskt bara är en bortförklaring till att hinna få kalasa även på söndagen.

Ja, du såg rätt! Hon snurrar fyra dukar med händer och fötter och måste därför hålla i sig med munnen. Den yogapositionen har jag inte kommit till än...

Mmmm! Så mycket gott, tycker Långa Volvokillen a k a Per.

Wonderful Earth
Så sparade jag det bästa till sist. Jag har börjat jobba! Hurra! Och det var hög tid: jag har fått underkänt av Gustav som hemmafru, kinesiskan må vara rolig, men inte riktigt tillräckligt stimulerande och att söka jobb är det värsta som finns. Och jag har inte bara fått jobb, jag har fått ett riktigt drömjobb!

Wonderful Earth är ett svenskägt företag som producerar kläder (främst vintersportkläder), accessoarer och frilufts/camping-prylar. De är underleverantörer till diverse klädes- och sportmärken i Serige, Tyskland och Storbrittanien. Jag träffade ägaren för andra gången i onsdags. Efter ett par nervösa dagar fick jag mejl på fredag kväll klockan kvart i tio: Du börjar på måndag!

Jag har alltså jobbat min första dag på nya jobbet idag. Jag är CSR Manager och ska se till att företaget och våra underleverantörer och fabriker uppfyller alla kundernas krav på miljöhänsyn, hyfsade arbetsförhållanden, inget barnarbete o s v. I morgon har jag möte med en leverantör av färgningsmedel. Chefen ska på fabriksbesök så jag ska själv ta hand om färgmannen och försöka genomföra ett meningsfullt möte med honom på min andra arbetsdag. Lite läskigt kan det nog bli... Och det blir inte bättre av att den kinesiska färgmannen har tagit sig det västerländska namnet Hannibal...!!!

Tack mamma för blommorna!!!

Utveckling

Kära vänner!

Tack tack tack för alla kommentarer! Det gör oss så glada att även få höra lite hur ni har det! Bört, vi missade varann i Hong Kong, då vi var där efter dig. Klara & Per, bildbevis på dansen på bardiskan finns men kan tyvärr inte läggas upp på internet p g a Kinas censur... Eller nåt i den stilen.

Apropå Kinas censur, hade jag faktiskt tänkt att dedikera detta blogginlägg till lite mer itchi ämnen än vanligt. Med Kinas fantastiska ekonomiska utveckling kan man lätt luras att tro att utvecklingen och förändringen gäller hela samhället. Speciellt om man lever lite i en bubbla vilket den kinesiska regereingen ser till att både kineser och utlänningar gör. 

När jag fick mitt visum och var färsk i landet träffade jag en amerikansk lärare som förklarade de tre T:na som man ska hålla sig borta från att diskutera i Kina. Det handlar om Himmelska Fridens Torg, som heter nåt på T på engelska samt två atonoma regioner, en på fastlandet och en ö där det råder lite delade meningar om Kinas inflytande. Så därför tänkte jag såklart diskutera just dessa ämnen. Jag vet inte hur hård kontrollen är, men för att hålla mig på den säkra sidan undviker jag att skriva ut en del ord.

Satt i solen och pluggade i en park när en man kom och började prata med mig. Det är vanligt att folk brukar vilja träna sin engelska och vi satt och pratade lite. Han var från Peking, men var i Shanghai för att leta jobb. Det var svårt för honom att få jobb som lärare då han suttit 14 år som politisk fånge efter 1989. Han var med och organiserade studentrevolten och för det fick han betala med 14 år av sitt liv plus en stämpel som inte kommer kunna tvättas bort och som fortfarande gör hans liv svårt, bland annat genom att han inte kan få jobb. Han var nöjd med att inte blivit dödad eller fått livstidsstraff, men tyckte det kändes orättvist att inte ha gjort något fel och ändå fått betala ett så högt pris. De ville få oss att ändra åsikt sa han och visade på sin arm som såg tvinnad och obrukbar ut; ett minne efter tre dagars hängande i bara armarna i fängelset förklarade han. Herregud, tänkte jag. Jag läser precis en bok om en fånge under kultrrevolutionen och vilka hemskheter och tanke-omvändande fysiska aktiviteter som utövades. Men den här manens berättelse handlar om nutid! Medan han satt i fängelse har jag pluggat och rest och haft det gott. Det här mötet gjorde ett väldigt starkt intryck på mig!

I SvD i veckan skrevs om det enorma överskott av pojkar som har uppstått i Kina sedan könsbestämning genom ultraljud har blivit tillgängligt för den stor allmänheten. 

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2721925.svd Och nej, det här är inget som blir bättre - i åldrarna 1-4 år är förhållandet 100 flickor till 124 pojkar!  En kinesisk vän - vi kan kalla henne Anna - har en storasyster. Under vissa förhållanden får en kinesisk familj skaffa två barn, t ex om första barnet är en dotter (gäller i vissa regioner). Så Annas föräldrar skaffade ett till barn med förhoppningen om att det skulle bli en pojke. Det blev en flicka som de adopterade bort och försökte igen. Då kom Anna. Hade Annas föräldrar haft tillgång till könsbestämning via ultraljud för 20 år sedan hade Anna helt enkelt blivit en Anders. Nu har kineserna tillgång till det och plötsligt föds fem pojkar på fyra flickor. Så länge alla går på dagis är det väl ok, men hur blir det om 20 år?

Ingen i väst har väl undgått att den autonoma regionen i sydvästra Kina har varit kinesisk i 50 år. Det är rätt intressant hur detta rapporteras i västerländsk media och kinesisk dito. I väst berättar man om att D.L varit på landsflykt i 50 år och att ockupationen inte verkar kunna ta slut inom en överskådlig framtid. I kinesisk media refererar man till samma händelse som Befrielsen. På själva årsdagen var det bara en enda artikel i China Daily om händelsen. Det var snarare en insändare som uppmanade invånarna i området att bli lite mer tacksamma till Kina för vad Kina gjort för folket där. Och ja, läser man bara kinesiska medier och undviker att titta på youtubefilmer där männsikor från regionen försöker fly över bergen och kallblodigt skjuts ner av kinesiska gränssoldater, då är det inte så konstigt att man är av den åsikten. (Att undvika just youtube har ju blivit väldigt lätt här i Kina sen ett par tre veckor, då man bara når en sida där det står: This page does not exist.)  De flesta kinesiska vänner som vi har pratar bra engelska och är hyfsat västerländska i sin livsstil. Ändå står de benhårt på Kinas sida i denna fråga. Och ja, det såklart att en befrielse låter attraktivt, och jag förstår att regionen har blivit mer civiliserad sen kineserna tog över. Men befrielse låter ändå som något som jag tvivlar på att de som själva bor där skulle beskriva förändringen som. 

Glad Påsk!

Hong Kong

Man kan ju tycka att vi dels borde fått nog av Hong Kong efter vår ofriviliga natt där för två veckor sen. Eller att vi kanske skulle tycka att det vore trevligt att vara hemma en helg. Och det är möjligt att vi hade tyckt det, men samtidigt får man ju pasa på när man är i den här delen av världen att försöka se så mycket som möjligt av den. Det tyckte i alla fall Gustav och bokade och fixade. Själv fick jag bara veta att vädret skulle ligga kring dryga 20 grader och att vi skulle ta ett flyg kl 9:00 från Pudong på lördagmorgonen. Vart vi skulle visste jag alltså inte.

Hong Kong, nästan som hemma fast ändå inte.

Så vi började med en trevlig hejdånatt i Shanghai med Jeff och Chiuan som ska flytta till Canada. Kom hem vid halv tre och gick upp tre timmar senare. Härlig morgon! När vi kom till flygplatsen och såg avgångstavlan förstod jag att det var Hong Kong som vi var på väg till. Kul!

Gustav var väldigt inriktad på shopping så dag ett och dag två har ägnats åt denna i Hong Kong vanliga hobby. Vi har fått en webbradio så att vi nu kan vakna till p3. Jag har dessutom fått en ny Sigma 80-200lins till kameran! Den var sen länge efterlängtad och priset är bättre i Hong Kong än på många andra ställen.

Första kvällen hade Gustav styrt upp middag med en tidigare kollega till mig som bor i Hong Kong. Stort cred ill Gustav! Jätteroligt att få träffa Marjolein och hon visade oss till ett fantastiskt thaiställe i restaurang och barområdet Sofo. -Här brukade det vara packat med folk förklarade Marjolein, och syftade till hur finanskrisen har slagit hårt i denna finansmetropol. Efter middagen blev det sight seeing till The Escalator - En kilometerlång utomhusrulltrappa som går neråt på morgonen och uppåt på kvällen för att folk ska kunna pendla upp och ner i staden som är lika brant som Monaco.

En del hus är riktigt höga.

I rulltrappan passerar vi en restaurang där någon ropar: -Gustav! Och jajemen, Therese från EFs Hong Kong-kontor satt där med sin man och ytterliggare ett par. Så det kan gå. Så vi hjälpte dem att dricka upp sitt vin och sedan gick vi till Lan Kwai Fong (eller nåt i den stilen). En bargata som väcker minnen från Kos -98. Men vi knatade in på ett av ställena och sedan vidare till ett annat område i Wan Chai där Marjolein och jag i stil avslutade med dans på bardisken. Kvällen därpå blev det lugnare tempo med en före detta kollega till Gustav.

På tredje dagen hade vi planerat att gå upp till Victoria's Peak. Dock satte ostadigt väder stopp för det och vi valde istället inomhusaktiviteten Hong Kong History Museum. Ett riktigt stort och ambitiöst museum med massor av fullskaliga modeller. Hong Kongs historia är imponerande. Speciellt 18- och 1900talen har varit turbulenta med Opiumkriget som resulterade i att Hong Kong blev en brittisk koloni, ockupationen av Japan 1941-1945 och sen den osannolika moderniseringen sen 1970talet och fram till nu.

Papier maché-liknande dockor som ingår i kinesiska traditioner med historia från 900-talet.

Cool fakta 1: Från 1945 till 1950 ökade Hong Kongs invånarantal från 600 000 till 2,4 miljoner!
Cool fakta 2: Hong Kong är den enda koloni som gått om moderlandet i BNP per capita!

Vi fick alternativet att flytta till Hong Kong när det bar iväg österut och visst hade det varit sjyst! Alla pratar engelska. Det är en charmig storstad som ändå känns liten och greppbar med gott om natur och vandringsmöjligheter runtomkring. Det är en häftig mix av nationaliteter där det verkar som att utlänningar är nästan lika vanligt som "honkisar". Ändå är jag väldigt nöjd över att bo i Shanghai. Det är mer Kina och mindre Europa - en större utmaning!

Kram på er!

Filippinerna Del 2: Eden, Santander

Utsikten från vår balkong....

Andra halvan av semestern spenderade vi på Eden resort (www.Eden.ph). Eden är ett litet, charmigt familjeägt hotell. Vid ankomsten bjöds det på välkomst drink i form av mangojuice och vi fick reda på att vi skulle vara de enda gästerna hela veckan. Vi satte båda i halsen vid tanken på att vara de enda gästerna på ett hotell. Att det bara finns fyra rum totalt hjälper inte. Tanken på att bli uppassad varje minut är inte särskilt avslappnande!

- Hmmm... Ska jag dricka paraplydrink före eller efter massagen...?

När vi senare ligger vid polen och gottar oss åt utsikten och solen som håller på att gå ner får vi reda på att vi inte alls kommer vara ensamma; öns borgmästare har nämligen beslutat sig för att komma på besök. Detta innebär att stället snart kommer invaderas av säkerhetspoliser och annan militär. Lyckligtvis sköttes allt väldigt diskret - till och med så diskret att vi inte ens fick en skymt av borgmästaren!

Rolig bild som man kan ta med undervattenskamera.
(Vår får dock bara bada ner till tio meter så den passade bäst i poolen!

Nästa dag lånade vi cyklar och gav oss iväg på upptäcktsfärd i landskapet. Vi tog en skogsslinga på någon knapp mil med en lagom blandning av asfalt och skogsstigar. Det påminde en del om Papua Nya Guinea när skolbarnen skrattande och pekande sprang efter oss långa sträckor.

Ååå! Såg ni vilken lång stilig man som kom cyklande?!!? Stanna!

Filippinarna är kända för att gilla basket och det märks överallt. Tyvärr har de inte de genetiska förutsättningarna för att nå några större framgångar internationellt... Medellängden är nog kortare än i Kina.

De två nästföljande dagarna åkte vi till grannön Negros och dök. (Vi såg delfiner från färjan - många fler än under delfinsafarit!). Dykningen här var lika otrolig som i Moalboal. Vrak, sködpaddor och turkost vatten. Vi träffade en dansk kille som vi sett i Moalboal och fick honom att följa med sista dagen då vi åkte till Apu Island. Vi körde tre dyk där och även om första blev lite oorganiserat med väldigt strömt vatten och Nina som inte lyckades tryckutjämna och var tvungen att stanna långt över oss andra; så var det ett fantastiskt rev och en varm och solig dag. Ett perfekt avslut på semestern!

Trafiken är kaosartad men ändå oftast långsam. Här tutar man mycket gladare (Tu tut!) än kinesernas vanliga tutningar (TÖÖUUUT!).

(Att det egentliga avslutet innebar ett försenat flyg, ombokning till Hong Kong med övernattning och nya biljetter som vi fick betala själva vill vi gärna förtränga... Vi träffade åtminstone Philip på flygplatsen vilket var en positiv överraskning!)

Vår väska står sist i kön...

Filippinerna Del 1: Moalboal

Två fula fiskar...

Efter att jag varit hemma i Shanghai i fyra dar bar det alltså av till Filippinerna och ön Cebu. Det kan låta lite lyxhustru-aktigt att säga, men jag behövde nog den semestern lika mycket som Gustav gjorde. Att komma tillbaka från tre undebara veckor bland släkt, vänner och berg i Europa var det lite tungt att komma tillbaka till ett jämngrått Shnanghai däst av luftföroreningar och där syftet med min vistelse fortfarande är lite oklar.

Vår första anhalt på var Moalboal, en dryga två timmars lång taxiresa från Flygplatsen i öns huvudstad Cebu City (150 kr - Filippinerna är landet där till och med kineser som vi tycker att det är billigt!)

Munstycket var så stort att jag fick hålla i det för att det inte skulle trilla ur munnen!

Redan andra dan började jag ta mitt dykcert. Instrukionsfilmer på förmiddagen och lite eftersnack med ultragöteborgaren Jesper, som ägde dykcentret där vi var. Dyk på eftermiddagen och sen hem och plugga dykbok på kvällen.

De första dyken ska göras i confined waters, det vill säga helst en pool. Men Moalboal är inte direkt stället där man bygger en pool när havet ändå börjar vid farstubron. Så för min del blev det ut i havet med en gång och mitt allra första dyk såg jag en sköldpadda!

Som att åka skidor (tänka säkerhet, respekt för havet/berget, naturupplevevelse, socialt, mycket attiraljer)... Men ändå inte.

Vi hade blivit tipsade om Moalboal, dykcentret och hotellet där vi bodde. Det verkar som att alla utlänninga känner varandra och tipsar om varandra inbördes. Fair enough. Vårt lilla rum hos tysken Jochen var jättetrevligt, inte minst tack vare vår trevliga granne Philip. En liten promenad längs med strandkanten, förbi ett par restauranger och genom ett hem (så kändes det i alla fall)och man var framme vid dykcentret. Moalboal är i min mening den perfekta blandningen av turistigt och genuint. Ingenting är tillrättalagt; barn och hundar leker överallt, till och med bredvid mig när jag gjorde mina "pooldyk". Restaurangerna har sin egen tideräkning och ett tips är att beställa maten långt innan du börjar bli hungrig! Huvudgatan är inte mer än en upptrampad lerstig. Att stämningen är hyfsat avslappnad bejöver jag nog inte ens nämna.

Första kvällen blev vi bjudna på middag hos Jesper. Morgonen därpå var det barnens första dag på sommarlovet och vi blev medbjudna på delfinsafari. (Ja, Filippinerna har bara två årstider - regn och sol och deras skolår är förskjutet så att det inte matchar något annat lands.) Det var fortfarande mörkt när vi möttes på morgonen och vi såg soluppgången från båten. Tyvärr såg vi dock bara en och annan delfin vid horisonten, men det var en härlig utflykt i alla fall.

Hela gänget och alla barn på delfinsafari. Flytväst? Hur stavades det sa du?

Gustav dök med den grupp som redan hade dykcert och de sista dagarna fick jag följa med dem men med min egen dykinstruktör.

Gustav och Philip på väg mot nya äventyr.

Topp 3: Häftiga upplevelser

3. Enorma stim av sardiner såg vi vid ett antal tillfällen. Det är en svindlande känsla när man är i mitten av ett enormt stim och bara ser en vägg av fiskar i alla riktningar!

Philip har tagit bilden med sin undervattenskamera.

2. Vi har sett ganska många sköldpaddor men två tillfällen var speciella. Vid det första dök jag med min instruktör och vi hittade en sködpadda som låg på en liten platå av en rev-vägg. Hanstördes när vi kom och simmade iväg precis under mig så att jag kunde röra längs med hela hans ryggplatta. En annan gång dök Gustav och jag i lite grundare vatten och två sköldpaddor, som inte alls verkade störas av vår närvaro, träffades på botten, verkade hälsa med kindpussar och satt där tillsammans ett tag innan en av dem simmade iväg och den andra simmade med oss. Till slut blev det vi som var tvugna att lämna sköldpaddan och inte tvärtom.

Courtesy of Philip igen.

1. Min coolaste upplevelse var när jag fortfarande inte tagit cert men börjat få dyka på djupare vatten. Plötsligt upptäckte jag en White tip reef shark ett antal meter under mig. Haj är ändå alltid haj och den här var säkert en och en halv meter lång. Jag var väldigt glad att jag lyckades få instruktörens uppmärksamhet och visa hajen som jag "hittat". Dun dun dun dun dun dun dun (Hajen-soundtrack)

Nej, fick ingen bild på hajen, men här är Gustav med en Cessna på 22 meter.