Ett värdigt hejdå

Söndag morgon. Kl 8:30 ringer klockan och Gustav och jag släpar oss upp efter ytterliggare en hejdåfirande kväll dagen innan. Mindre än en timme senare kommer landlorden och lägenheten är fortfarande katastrof! (Hur det nu är möjligt med tanke på att det enda vi hade i hela lägenheten var två stora resväskor, handbagage och en luftmadrass...) Tiny översätter, vi får deposition och ringer sen och väcker våra kära grannar för att få bärhjälp. Hepp! Då var man hemlös igen då!

Förutom det brutala uppvaknandet och den dito baksmällan sen gårdagen har dagen varit fantastisk. Brunch på Le Meridien gick inte av för hackor. Vis av Sunes pappas lärdomar (ät inte potatis när du går på julbord) fokuserade jag på kaviaren, gåslevern, champagnen och efterättsbuffén. Mmm!

I god Shanghainesisk ordning tågade vi sedan mot karaoken! Underbara, härliga vänner och karaoke är ett fantastiskt framgångsrecept!

Sen sa vi hejdå. Mitt i den fantastiskt roliga dagen, och bara sådär. Hejdå. När jag skriver detta sitter jag på flygplatsen (dock utan nät så vi får se när det publiceras) och det känns fortfarande bara som att vi åker på semester.

Underbara vänner, vad jag kommer sakna er!

Always with the champagne in his hand...

I love this pic!

And I was soooo...

På vägen till karaoken träffade Gustav och Per en nästan jämnlång kines.

They might not look so bright but actually it's a group of amazingly smart and warm hearted friends.

And aaaa-i-ai will ålweys laaav ju-u-u

Grönt laser?

Och sen bara åkte vi...

En konstig midsomar del 2

Så vad gör man en regnig dag i Shanghai när ens hem är alldeles tomt, alla andra jobbar och man redan har varit och yogat?

Facial! Jag har aldrig gjort en ansiktsbehandling och har aldrig haft nån speciell längtan att få göra en. Men med tanke på prisskillnaden mellan Kina och Sverige att göra en och att det på nåt vis är typiskt expat-kinesiskt så tog jag mig till ett spa på Dong Ping Lu 6 och fick ansiktsbehandling 1A. Det tog 75 miuter och ärligt talat verkade hon bara kleta på en kräm, massera lite och sen ta bort. Och så gjorde hon den rutinen en hel massa gånger. Ja, det kanske är det som är ansiktsbehandling?

Tjejen var i alla fall jättegullig och vi pratade på bäst vi (jag) kunde. Hennes engelska sträckte sig till: skin, men det var jag som lärde henne. Jag fick veta att jag hade dålig hud jämfört med kineser. Varför? Jag har ju fräknar. Det är inte fint!

Efteråt fick jag ris-gröt-vatten. Det vände sig i magen bara av att ta en pytte-sipp. Men det kanske är bra mot fräknar...?

Dragonboat I

I onsdag förra veckan var det dragonboatfestival och alla kineser var lediga från jobbet. Tanken är att man ska ge sig ut och padla båt tillsammans med sina kompisar. Har man ingen båt får man som vi hitta på något annat att göra.

Vi tog oss till Shanghai history museum. Det ligger under Shanghai pearl som ni ser här intill.
Det är inte någe vidare stort museum men innehåller ändå en del intressanta bitar.
* En model på den populära krogen Sashas och berättelse om vad huset användes innan det blev Sashas.
* Ett exemplar ur den första serien Wolkswagen Santana som rullade ur fabriken i Shanghai någon gång på 90-talet
* Intresanta kartor på hur staden såg ut när den fortfarande kallades Little Suzhou
För att bara nämna några. Vad vi inte hittade något av, hur mycket vi än letade, var vad som hände mellan åren 1945 och 1975. Det fanns liksom inte med när museumbyggarna satte ihop museumet.

En del skyltar är lätta att förstå andra mindre.

Dubbelklicka på bilden för att göra den större.

De flesta rummen var fyllda av vaxdockor.

Detta rum visar tre trötta kineser.

När vi var klara gick vi ut i den 35 grader varma shanghaisommaren.

//gustav

86% luftfuktighet

För att stävja eventuell hemflyttarångest vill jag här påminna mig själv om det jag kommer sakna allra minst - Shanghais luft! För fuktig på sommaren för torr på vintern och för smutsig på vår, sommar, höst och vinter!

Nationaldag på Expot

Under hela terminen har kören övat, jag har suttit med i 6e juni-kommittén tillsammans med representanter från Swedeladies, Handelskammaren, svenska skolan, konsulatet, young professional, svenska kyrkan och alla andra svenskrelaterade organisationer i stan. Det har fixats och planerats. Jag har dessutom övat med en liten kvartett för att framföra ett schlager medley.

Svenska paviljongen som en groda ser den.

Så kom då den efterlängtade dagen. Kören tog första tunnelbanan ut till expot och sjöng upp i vagnen - ackompanjerade av några gitarrspelande spanjorer.

Som vanligt är kineserna duktiga på att undvika arbetslöshet i landet genom meningsfulla yrken. En spärr/spärrvakt.

Lite svårdechiffrerad skylt vid ingången till svenska paviljongen. Jag tror Catharina och gänget menar: Här är det svårt att komma in om du inte råkar vara president eller ha VIP-pass. Tur att vi hade VIP-pass!

Kl 10 var det gudstjänst med stor uppslutning. Sen var det skolavslutning för svenska skolan men då passade vi i kvartetten på att träna.

Vi gick även ner till kön in till den svenska paviljongen, delade ut flaggor och sjöng några sånger. Det var kanske det roligaste under hela dan. Alla blev så glada! Och naturligtvis blev det huggsexa efter flaggorna!

Kl 15 var det dags för Allsång på Expot! Allsången som inleddes med att kören kom in och skrålade Rövarsången (från Ronja - texten går ungefär Weeeei yeah på repeat!) Sen ledde tre blå kavajer bestående av Martin, Ola och Henrik allsången och det var väldigt uppskattat. De blå kavajerna gjorde ett kanonjobb och kan definitivt rekommenderas för andra sångrelaterade events.

Peter gjorde flera bejublade framträdanden. Martin stoppar upp micken under hakan på oskyldiga.

Sen var det sillmacka och lite paus. Hann i pausen kuta ut och titta på Norges och Italiens paviljonger. Jag har aldrig varit på Expot förut och det är större och häftigare än jag kunnat ana. Italiens paviljong var riktigt tuff och det var skojigt att se kineserna som mest fokuserar på att fota och samla konstiga stämplar snarare än själva upplevelsen.

Svensk av den yngre sorten diggar kören.

Solnedgången beskådades från svenska paviljongens tak och sen var det dag för nästa Allsång som i stort sett hade samma innehåll. Denna gången med lite äldre och roligare publik (inte hälften barn!).

Schlager schå det förschlår... Ok, kläderna kanske inte skriker schlager, men...

Ärligt talat kretsade min dag väldigt mycket kring det schlager medley som vi i kvartetten skulle framföra. Jag blir sällan nervös, men det var med skakiga ben jag stolpade upp och gjorde första framträdandet. I efterhand fick vi veta att vi stått lite ojämnt mot mickarna och att jag således inte hörts alls. Inget att behöva vara nervig för alltså! Andra gången hördes jag bättre vilket gjorde att missarna som såklart smög sig in hördes väl. Ja ja. Delar av sången finns på video och det är inget jag tänker dela med mig av. Nästa gång blir det nog ett enklare stycke...

Två polishistorier 1(2)

På allmän begäran kommer här en lite utförligare berättelse om de två polishändelserna som skedde förra helgen. Detta är del 1.

Daniel är en väldigt snäll och omtänksam människa, som förvisso har ett humör som, när han väl brusar upp, är mer likt en spanjors än hans fädernasland Tysklands stereotypa filbunkar. Han är också den enda jag känner som fått spendera ett par timmar i ett kinesiskt fängelse, men det är en annan historia.

På tordagkvällen, när Gustavs bror Anton just anlänt, tog vi ett par drinkar kring Utlänningsstrandens flådiga barer. Vid halvtvåtiden lämnade jag sällskapet som då bestod av de ovan nämnda tre herrarna. En dryg timme senare ringer Gustav och frågar efter telefonnumret till polisen. Daniel skriker och gormar i bakgrunden. Sen tog det ett tag att somna om...

I efterhand får jag veta att de tre städade pojkarna tagit sig till utestället Mao. Gått in och konstaterat att det var tomt och lämnat stället ca 30 sekunder efter ankomst. Daniel går då baklänges och råkar stöta till en pulpet som välter och får en spricka i glaset. Vakten kräver sällskapet på 2000 kuai vilket de inte är så intresserade av att betala. Hur det sen gick från det till ett antal smitningsförsök och en fullständigt blåslagen Daniel är lite oklart. Dock är det bekräftat att vakten och hans crew använde de där stolparna, som används med band emellan för att definiera kön, som tillhyggen när de slog och sparkade på den liggande Daniel. Övervåld heter det. Resultatet blev dock att pojkarna fick slanta 500 pix (allt är förhandlingsbart i Kina!). Sen tog de i hand med vakterna och gick därifrån. Daniel haltade.

Bröllopsmarknad

Kina må vara modernt i många avseenden, men vad gäller familjebildande är det traditionen som gäller. Arrangerade äktenskap är ganska ovanligt, speciellt i storstäderna. Att föräldrarna pushar, föreslår passande dejt-objekt och har en del att säga till om vad gäller valet av gemål verkar dock snarare vara regel än undantag.

Av det jag lyckades tyda av annonserna verkar ålder, längd och vikt finnas med på alla annonser.

Behövs en ytterliggare spark i baken kan man göra som dessa föräldrar och skriva ut en kontaktannons i sitt barns namn och hänga ut på bröllopsmarknaden! Har jag inte sagt att det finns en marknad för allt i Shanghai!? Jag undrar verkligen om barnen vet om att deras föräldrar sitter och säljer in dem till hugade intressenter i People's Park?

Effektivast är ju såklart om du kan sälja in ditt barn muntligt till intresserade mammor och pappor som letar lämplig gemål till sina barn. Inte en enda person i giftas-ålder syntes till utan här är det föräldrarna som bokar in första dejten.

Sahara Hotinghts's...

... spelade igår i en liten shyffig lokal igår fylld av svenskar. Ja knökfylld av alla Shanghais svenskar! Roligt att se så många välkända ansikten och att dessutom märka att det finns svenskar här som man aldrig har träffat!

Tjejerna på scen var jag dock inte så impad av. Nån slags scenstil inspirerad av fotomodeller där de verkade fullständigt frånvarande och stirrade tomögt på ingenting i ett antal väl inövade poser. Barnsligt!

Av nån outgrundlig anledning hade Micke fått tejpat ett kyskhetsbälte av tesatejp.

Det bekräftar bara det jag redan visste: Det finns inget som man inte kan använda tesatejp till!

Kinesiska gym - den orakade sanningen

Nu kommer den! Den nakna sanningen om vad som egentligen händer på ett kinesiskt gym och speciellt inne på tjejernas omklädningsrum.

Träningskläder är en så kallad omogen marknad i Kina. Omogen i det här fallet känns väldigt underdrivet. Sport-bh är ett okänt begrepp – det är push up som gäller. Det närmsta jag har sett sport-bh är baddräkt. I fråga om skor har jag sett allt utom högklackat – vilket ändå måste ses som positivt! På löpbandet återfinns folk klädda i polotröja, kofta, jeans eller klänning.

Men tydligen inte viktig nog att översätta till engelska för oss som tycker att kinesiska skrivtecken är svåra att uttala...

Innan själva påklädandet slår dock kvinnorna in sig själva i gladpack. Att punktförbränna fett är omöjligt i hela världen förutom i Kina verkar det som. På med gladpack runt armar och mage bara och sen en maklig tur i crosstrainerna så är valkarna borta. Hepp!

Eller ta med dig en egen bandspelare med kinesisk musik och en röst som säger till dig vad du ska göra – ockupera sen stretchavdelningen i en timme och gör den kinesiska varianten på Susanne Lanefeldt-gymnastik.

Att det är lite si och så med ambitionen på gymmet kan bäst beskrivas med skylten vid sofforna på Gustavs gym: No sleeping! Jag förvånas ofta över att folk orkar ta sig till gymmet när de ändå inte gör nån nytta där. 20 minuter på löpbandet till en fart av 3km/timmen. Imponerande. Varför gick de inte bara runt kvarteret?

Väl klara i gymmet kommer damerna in till omklädningsrummet. Som svensk har jag ett rätt avslappnat sätt till nakenhet och har fått många goa skratt av naken-rädda amerikanska vänner. Nu färstår jag dock hur amerikanskorna känner sig. Nakenheten i Kina är lite väl påträngande för min smak.

Typiskt kinesiskt sätt att be folk att uppföra sig: för den stora massans skull såklart!

Om man skulle råkat ha binda på sig kan man ta av sig den mitt i omklädningsrummet. Det är heller inte så viktigt att rulla ihop den eller på annat sätt dölja den när man väl slängt den överst i papperskorgen.

Efter dush kan man värma sig i bastun. Bastun är även en jättebra plats att torka sina underbyxor, varför bastun ofta är belamrad med svettandes, använda underkläder. Det verkar nämligen mycket ovanligt att byta underkläder efter träning.

Framför speglarna finns pallar och hårtorkar. På stolarna kan man sitta spritt språngandes med lätt särade ben. Kinesiskorna har generellt inte den där västerländskt kvinnliga sittstilen men benen i hop – så heller inte i omklädningrsummet. Där sitter man sen och skvallrar med väninnorna samtidigt som man inspekterar sina bröst, använder hårtorken till att torka sitt hår, sina underkläder (om de inte blev torra nog i bastun), sina fötter och sitt underliv.

"Please respect other member's usage right. Do not use hair dryer on feet, armpits or privates." Well...

Efter att ha spenderat minst lika mycket tid i omklädningsrummet som i själva gymmet lämnar sen kvinnorna gymmet nylunkade, nydushade och i alla fall med en ny binda i trosorna.

F1

F1 var i stan i helgen. Nån bil hade visst åkt fel...!

Gratismiddag igen

Vue bar är känd för sin utomhuspool på 33e våningen med utsikt ner mot the Bund (Förlåt! Utanförskapsstranden menar jag!). Trots att poolen var lockande varm blev det inget bad den här gången!

Förra torsdagen var det gratis lyxmingel på Peninsula och denna torsdag blev det gratis lyxmiddag på Vue bar. Hur ska man nånsin kunna bli en vanlig Svensson efter all denna flärd?

Austin Morris Associates bjöd mig, Sara, Therese och en drös rika människor, vars pengar Austin Morris förvaltar, på fyrarätters middag med fyra olika viner. Plus bubblet innan såklart...

Utanförskapsstranden ner till höger

Kinesiska på engelska

Det stör mig vansinnigt när kineser, när de förklarar en gata för mig, säger till exampel Fuxing Road. Det kanske första ord man lär sig på kinesiska är ju Lu - gata. De kan faktiskt säga Fuxing Lu! Som om fransmännen skulle säga: Och sen tar du Road of Faubourg!

Men att engelska är det andra språket här är svidande uppenbart. Vi satt i taxin och språkade häromdan, fyra svenskar. Vi var på väg till the Bund. Varför säger vi The Bund? Då är det väl mer naturligt att ett gäng svenskar säger det kinesiska namnet Waitan? Vi försökte översätta The Bund till svenska men vi vet inte vad det betyder. Däremot klurade vi ut att Waitan betyder utanförskap-stranden. Så får det bli i fortsättningen! Snart öppnar utanför-stranden igen efter den nästan årslånga uppfräshningen inför Expot!

外滩

Wàitān

The Bund

Utanförskapstranden

Ikväll ska jag till utanförskapsstranden på flådigt kalas! Ska fråga om det är nån som kan förklara varför The Bund heter som den gör på engelska. Nån med input?

Shanghaibilder

Tänkte jag skulle bli bättre på att ha kameran i fickan när jag cyklar till jobbet - finns ju alltid så mycket skojigt som ja ser.

Här är dagens bild - några byggjobbare vid Shanghai library i hörnan av HuaiHai Lu/Gaoan Lu.

Snapshot of our life

Did you know that up until 1978, when China was opened to the rest of the world, every worker had the same salary and that salary was 36 kuai (today 1 kuai= 1 sek). 36 kuai per month! Of course everything was much cheaper then but still it is no wonder inflation is so high and they think 4000 kuai/month is a descent salary.

I have also learnt that if you study to become a doctor in China the main education is eight years long. After that you need to get out another 2-3 years to work in a hospital (In Swedish: AT). 1500 kuai/month is normal to get when you just graduated as a doctor...

Today has been a weird day. Fiona and I went to IKEA (2nd time this week for me...). On the way there they sold puppies on the street. Tiny white puppies in a box on the street. We decided not to get the puppies today. (Tomorrow, you never know!)

I bought Christmas flowers at IKEA. We jumped in to a taxi from IKEA and sat happily chatting in the back. Suddenly the taxi driver breaks more than usual, and I kept thinking I didn't want my flowers in the boot to fall. But then I slammed my head in to the plastic sheltering thing behind the driver. We had our first Shanghainese car accident!



Nina, badly shocked shows her wounded lip...

We weren't wounded at all (apart from my lip which hurt for five minutes) but a bit shaken up. The flowers however were very badly wounded and looked quite crippled when we left the taxi to leave the driver to the big fight with his fellow street comrades and a policeman. Maybe they should start working with margins when they drive I thought to my self but realized that is just too strange of an idea to suggest to any Shanghainese taxi driver.


Och vad vi vet så står de där än idag.



Later on we went for a little walk on our street and met this little girl standing in a washing machine. Quite surprising even for China But I guess the parents knew where she was...

Att skaffa jobb i Kina måste väl vara enkelt?

Att arbetskraft inte är så dyrt i det här landet blir vi ständigt påminda om. Här en lista över vanliga jobb i Kina som kanske inte finns i så många länder. Så om jag skulle känna mig desperat så finns här ju ett urval...

-Övergångsställesvakt
Varje större övergångsställe har åtminstone två övergångsställesvakter. Det är inte ovanligt med fyra. De har fina reflexvästar och visselpipor och de blir jättearga om en cyklist eller gångtrafikant går mot rött. (Egentligen en omöjlighet. Man behöver inte kunna kinesiska för att förstå hur arga de blir om man försöker och då är det bara att snällt gå tillbaka och vänta på grönt.) De finaste vaktplatserna är de vid tågstationen. Där har vakterna dessutom rep! För att kunna stoppa mängderna av folk som väller ut från stationen måste de stänga in dem varje gång det blir rött!

-Paraplypåse-provider
När det regnar och miljoner kineser tar med sina paraplyer in till nåt av shoppingcentrumen finns det stor risk för halka på de blankpolerade golven. Lösning? Vid varje entré står två paraplypåse-providers och ger ut paraplypåsar. Har man ett långt paraply är det bara att stoppa ner det i en för ändamålet konstruerad paraplypåseapparat som paraplypåseprovidern sköter och som enkelt trär på påsen. Genialt!

-Cykelvakt
Dessa söta människor har jag nämnt tidigare då jag var lite skeptisk till deras rätt att faktiskt ta ut en hel halv kuai för att vakta en cykel några timmar. Men sen de även tog hand om mina nycklar som jag glömde i låset har jag slutat klaga och jag tycker till och med att det är rätt trevligt. Man får en liten hälsning på morgonen och om man har mycket väskor hjälper de gärna till att hålla väskan eller flytta omkring cyklar så jag får plats med min.

Hissoperatör
Återfinnes även på flottare hotell i västvärden. Jag kan inte påstå att det är jättevanligt här, men de finns och de blir jättearga om man själva trycker på knappen! Hade ett stiligt kort på en hissgubbe som verkar ha blivit uppätet av den hemliga fotograftjuven. Postar det om jag hittar...

-Hårklämma
Jag var och klippte mig i förra veckan. Precis som det brukar i alla andra affärer el dyl var där överbelamrat med anställda. Efter att jag fått förklara på engelska för en tolk hur jag ville ha det blev detta översatt till kinesiska och jag hoppades innerligt att det var ungefär samma sak som förmedlas till själva frisören. Fem personer var inblandade i Nina-klipper-håret-processen. Förutom tolken och själva frisören var det hårtvättaren och hon som tog betalt. Dessutom stod det en kille med hunsat uttryck och tittade på när jag blev klippt. Då och då sa frisören till om något och han ilade och hämtade en sax och ställde sig sen hunsat bredvid och fick mig att känna mig väldigt uttittad. Vid föningen fick han äntligen göra nytta - då fick han nämligen hålla upp den delen av mitt hår som inte fönades just då. I Sverige brukar de använda hårklämmor för sånt. Men det är väl en prisfråga såklart...

Tjingeling!

Marathon!

Nej nu var det väldigt längesen som det skrevs ett ordentligt inlägg. Det är inte för att det inte har hänt nåt utan beroende på motsatsen - en vanlig stressig vardag har infunnit sig.

Vi har bytt ut dyr yoghurt och bröd mot morgonpannkaka på gatan. Den är varm och god och kostar 1 kuai. Jag får två och Gustav får tre och sen är vi mätta längre än om vi hade ätit havregrynsgröt.

Mina kineskurser har ökat i intensitet och jag pluggar nu fem dar i veckan, tre timmar per dag. Vi gör nu bok två och har på en vecka kommit genom halva boken. Två och en halv vecka kvar på kursen och vår lärare förklarade att den sista en och en halv veckan ska vi göra extramaterial. Jag dunkar glosor dygnets alla timmar.

Borde man kanske skriva "Mind your shoulders för att skylten ska passa Gustav och Bört bättre?

I fredags kom Bört och hälsade på igen. Vi började med en tur till en liten prylmarknad bakom min skola. En Shanghaikarta från 1931 (med alla gator i French Concession på franska), en häst i brons, ett par planscher, och en skoputsning senare och jag tror både jag och Bört var imponerade av mina framsteg i kinesiska. Jag kan nu checka av prutande i mitt kinesvokabulär. Detta var första gången jag verkligen försökte mig på prutandet på kinesiska och det är nog rätt som de säger - ett pris för turister, ett för kineser och nånstans mittemellan för de Lauwais som kan slänga sig med kinesiska fraser.

Jag skulle dessutom fråga om det jag höll i handen verkligen var en häst och fick för första gången använda två likadana ord i samma mening men med olika betydelse beroende på dess ton. Ma ma? (Uttalas Maa ma...)

Moganshan Lu ligger en bit norrut vid Souzhou Creek. Där har de byggt om gamla fabrikslokaler till konstgallerier och där har man möjlighet att köpa orginalen till de tavlor som finns att inhandla på vår gata och som kopieras flitigt över hela stan. Med en prisskillnad på två nollor vet jag inte om det är värt det med originalen men det var roligt att se och området kändes modernt på ett svenskt vis. För en gångs skull har man tagit vara på charmen av något gammalt och gjort det trendigt. Annars är de mest för att riva allt gammalt och bygga upp en ståtlig, men ack så själlös, glasskrapa istället.

Lördagskväll bjöd vi Bört på pasta med köttfärssås och sen var det tidig hemgång. Bört skulle flyga hem tidigt och Gustav skulle ju springa. Kvart över fem gick vi upp i morse och vi träffade de andra kl sex. Det var inte många grader och jag tyckte riktigt synd om de lättklädda maratonlöparna. Att bära plastpåse över sig är tydligen ett populärt sett att hålla sig varm.
Gustav och några kineser i startfållan...

Gustav såg peppad ut när han sprang iväg och det var en fantastisk dag. Krispigt klar höstdag. Så eftersom hela stan sprang bestämde även jag mig för att byta ut gymmet mot en utomhustur. Sprang lite planlöst väster ut med hopp om att träffa på maratonlöparnas bana. Men när jag blev trött hade jag fortfarande inte hittat nåt och bortsprungen som jag var fick jag ta en taxi hem.


Gustav kan få berätta mer om sin upplevelse, men inte helt otippat var han rätt slut när han kom hem. Sedan klockan tolv har vi sen suttit med våra vänner från Moganshantrippen, Banu och Pål, på Sashas och ätit brunch, druckit drinkar och sen ätit middag. Kom hem klockan åtta... Men har man sprungit en halvmara måste man ju fira så Pål och jag fick ju fira våra duktiga springare och dessutom passa på och ha riktigt trevligt!
Banu (Singapore), Pål (Norge) & Gustav

Och om ni vill veta vad Shanghais Halv-Marathon hjälte gör nu så spana nedan. Och nu ska jag göra detsamma. Kram och godnatt!

Tjyv!

För första gången träffade jag Sherry (ja, som drycken...) i lördags, min kinesiska vän som Linda och jag träffade på tåget. Vi satt i Shengzhouparken, den största park jag sett här i Shanghai (drygt Humlegården). Jag lade ur telefonen ur bakfickan och lade den snett bakom mig, en decimeter ifrån. Vi satt och tränade uttal på gräsmattan med massor av folk runtomkring som spelade badminton, flög drake, dansade eller bara kollade. Plötsligt ropar människorna mittemot oss på kinesiska och Sherry säger nåt om mobil. Den är borta och en man går långsamt bort från oss. Jag hoppar upp och kutar efter mannen som då snabbt sätter fart han med. Även om jag tappar honom ur sikte hela tiden kineser och pekar åt vilket håll han sprang. Som på film! Till slut pekade de in i ett buskage och väl där inne var det ingen som pekade längre. Jag irrade runt ett tag men fick till slut inse att det var kört. Så jäkla fräckt! Mitt framför ögonen på massor av folk och ändå lyckades han komma undan! Tillfället gör tjuven så klart och jag gav honom ju chansen. Men anar att det inte var första gången han gjorde det där.

Jag går i alla fall till vakterna och lyckas med teckenspråk förklara vad som hänt. Ett kort tag senare kommer två poliser och jag får åka polisbil till stationen. Jag antar att någon där pratar engelska eftersom de tar mig dit. Men icke! Så långt hade de inte tänkt och väl där står vi fortfarande och pratar varsitt språk till varandra. Tack vare en dam som stod i kö klurar vi i alla fall ut att jag bor i Shanghai och därför måste gå till min lokala polisstation. Därefter ber jag dem att skjutsa mig tillbaka eftersom jag anar att Sherry har tröttnat på att sitta i en park med mina grejer och vänta. Men vi kommer bara en gata bort när vi passerar en annan polisbil som stannar och tutar på oss. Sherry, som var orolig att jag klått upp tjuven (eller vice versa kanske det var) har gjort ungefär samma tur som jag och lyckats bli hämtad med en annan polisbil för att hitta mig.

Tillsammans ska vi nu spärra kortet samt gå till polisen och göra en anmälan. Till detta krävs mitt pass och kvittot på telefonen. Passet lämnade jag i fredags in för att få mitt residence visa och det kommer tillbaka om två veckor. Kvittot ligger säkert i Shanghais hamn tillsammans med alla våra andra grejer och kommer få flytta in på Yong Jia Lu den 27 oktober. Mörker! Tack vare att Sherry var med och kunde tolka lyckas vi i alla fall spärra mitt kort och klura ut att en kopia av passet är good enough. Kopia finns på Gustavs jobb så det är rätt okej ändå. Polisanmälan är svårare. Vi går till polisen som lojt sitter och röker och verkar som att han aldrig någonsin lyft ett finger. Polisanmälan ska du göra hos Shengzhoupolisen om stölden hände där orkar han berätta. Menååå! Vi blev ju just skickade hit! Ja ja, men du kan inte göra ett skvatt innan du har kvittot i alla fall. Suck! Får väl göra ett till försök i november…

Tre veckor in

Jag är som bekant ingen stor skrivare men här kommer i alla fall lite uppdateringar.

Tre veckor har jag varit i det nya främmande landet. Första veckan bodde jag på samma hotell som förra gången jag var här. Jag hann med 15 lägenheter innan jag hittade den rätta. Med de 18 jag såg första gången så blev det totalt 33 lägenheter innan jag bestämde mig. Det kanske låter som massor och det är det också.

Med tanke på att detta blir det 5te landet som jag bor i så trodde inte jag att det skulle vara särskilt jobbigt. Men mina första veckor här har varit ensamma. Mer ensamma än vad jag hade räknat med. ibland kan det vara skönt att ha ett meningsfullt jobb som man kan stanna på.

Helt ensamt har det förståss inte varit. Molly, en kompis till en Schweizare som jag träffade i Spanien, började jobba på samma kontor som jag en vecka efter mig. Hon har redan bott tre år i Peking och pratar kinesiska, det har varit både roligt och lärorikt att lära känna henne. En kväll andra veckan var vi ute och träffade några av hennes kompisar på en bar inte långt hemifrån. Ölen där kostar 10 kuai och hamburgarna 20.

De här meningarna har tagit hela dagen för mig att skriva och jag kan inte ens säga att det blev så mycket.
förhoppningsvis kommer det mera.