Att köa för utveckling

Finanstornet var jättehäftigt. Överst utsikten och nedan själva tornet. Skojigt var det också när Linda och jag fick gå på vårt allra första toalettbesök med vattenrumptvätt! Bara att trycka på knappen och välja framsprut, baksprut och styrka. Spex!

I går shoppade Linda och jag. Hon skulle prova ett par skor och bad om sin storlek. Killen pratade lite i sin walkie talkie och tre minuter senare kommer en man ute på gatan cyklandes med Lindas skor på pakethållaren! Åååå vad allt är konstigt!

På kvällen gick vi på cirkus. Kinesisk cirkus utan djur men med mycket akrobatik med mera. Kan inte säga nån favoritdel - vi satt hela gänget med hakorna vid knäna hela föreställningen! Det var det mest fantastiska jag sett! Det enda riktiga obligatoriska när ni kommer hit är cirkusen! Ni får inte missa den!

Kineser & köer
Häromdan skulle jag fylla på pengar på mobilen. Så man måste in på China Mobile och stå i kö. Efter lite förvirrat tittande på alla kinesiska tecken insåg jag attt jag behövde en kölapp. Tryckte på knappen, men innan jag hann ta kölappen var det en tjej som stack fram handen och tog min lapp! Jag blev så paff att jag tänkte att det nåste varit jag som gjort fel. I efterhand inser jag att så icke var fallet. Att tränga sig i köer är mer regel än undantag i det här landet! I morse skulle vi köpa tågbiljetter på stationen. Vi ställer oss i kön märkt "English speaking". Fler än vanligt tränger sig i just den här kön. När vi kommer längre fram inser vi att det är därför att det även står "army/officials". Det var ju inte så att vi tyckte att vi fick ställa oss först i kön bara för att det stod "English speaking", men det tyckte uppenbarligen alla militärer!

Vi var även i gamla staden igår. Då taxin bara kröp fram klev vi av och gick sista biten. Genom smågator och gränder där folk levde riktigt gammeldags. Men ändå mitt i city ett stenkast från flådiga skyskrapor. Sen kom vi fran till "The old town". I varenda guidebok jag läst står det att man inte får missa det. Vilket scam! Ett par tillrättalagda kvarter med uppbyggda nya hus i gammal kinesisk stil. Mc Donalds, Starbucks och massor av souvenirbutiker. Om ni kommer hit så gå ett par kvarter därifrån istället så får ni se nåt mycket mer spännande!

Paradoxal utveckling
Vi såg på filmen Den sista kejsaren häromdan och det var väldigt kul att se eftersom vi varit i både Sommarpalatset och Förbjudna staden precis. Men man slås av hur utvecklingen gått i Kina jämfört med i Sverige. I Sverige har vi gått långsamt fram i samma riktning de senaste hundra åren. Steget från t ex gammal TV till flat screen tas ungefär samtidigt av alla och politiskt har vi hållit oss neutralt socialt hela tiden. I Kina har de gått från kejsardöme till fight om makten efter kejsardömets fall, Mao med allt vad det hade med sig och sen nån typ av enpartirepublik. Den utvecklingen som tagit oss hundra år tog Kina 30 år, eftersom de inte kunde sätta igång förrän efter Mao. Men det gör också att mycket av det gamla finns kvar och att landet blir en galen blandning av gammalt och nytt. Ett tydligt exempel är taxibilarna; ofta lite småskruttiga med skrikande bromsar, nött klädsel och utan katalysator. Ändå är alla utrustade med touch screen som man kan sitta o leka med om man sitter i baksätet och har tråkigt.

Kram Nina, Gustav & Linda

Blå himmel

Nej vi kanske inte är så bortskämda med en o-smoggig himmel. Men idag! Jag tror jag kan se hur långt som helst! Det är så himla läckert. Lägger upp två bilder så ni får se. Den övre är från balkongen och den andra är från vardagsrumsfönstret. Längst till höger på den nedre ser ni Shanghai Finance Center som är den högsta byggnaden i Shanghai (och väl var tänkt att bli världens högsta byggnad, men nån annan kom före.) Dit ska jag ta med mig Linda nu så ska vi spana utsikt!

Tjingeling!

Beijing

Hej!
Three days in Beijing and I could almost write a book. But I promise to keep to the best bits and not bore you out with details...

MONDAY NIGHT - Train ride
Taking the train in this country is not like in Europe. To even be able to enter the train station building you need a ticket and have to go through airport like-security. Once in the building they use the sheep-hearding method and put the human-sheep in different waiting rooms. When it is time for the train to depart they open the gates and all Chinese want to leave the building first! Chaos!

Luckily Linda and I found our sleeping-wagon and there we were accompanied by two Chinese sisters. As they both spoke a little English, (and I had just received my pack of vocabulary cards Eng/Chinese and considered myself to speak decent mandarin), we spent the rest of the night chatting about China, Sweden, Switzerland, Germany (where Linda lives) and of course to learn a few chinese words and expressions. By the end of the night Sherry, the younger sister, and I decided to start Chinese/English-conversation-"fika" when we get back to Shanghai! We were both superexcited and I am surprised to say that I got my first Chinese friend much faster than I got a Swiss one!

TUESDAY - Tianamen Square (Himmelska Fridens torg), The Forbidden city, Silk and Pearl market
After a good night's sleep on the train we started up fairly early. Sitting down in the middle of Tianamen Square just to relax we were suddenly surrounded by a big group of older Chinese men. They asked politely to take pictures of us and five minutes later when we had posed with all of them individually a group of older chinese women came and wanted the same thing. This was the first time it happened but definitely not the last. We are happy to be in lots of chinese photo albums!

Entering the Forbidden city, we got a chinese man to guide us. Not that he knew so much of the place but he was quite nice and fun anyway. His English name was Bob(!). After a lot of walking we sat down in some below the ground-silk market where we found a wonderful little coffee shop. Really good coffee and a chair was exactly what we needed, before we headed off for some haggling for clothes. I must say that shopping with a set price is a bit more efficient than this forevergoing haggling about coins...

WEDNESDAY - The Great Wall, The Summer Palace, Beijing Roasted Duck (Pekinganka)
It rained when the driver picked us up. After a short walk we came up on the wall and it was nothing like I expected. We were alone! So cool! And just being there only Linda and I and the Wall was quite a feeling! I had heard about big crowds and people selling souvenirs... Nothing! I guess I should thank the weather (which cleared up in the end) and also maybe our choice of venue - Mutan Yi and not Badaling.

After a couple of hours on the wall we took the cab back to the Summer Palace. The entrance fees, we have learnt, work this way: You pay to get in, if you want to see more, enter a building walk along the lake etc, you must pay extra. Strange! Good thing nothing is expensive - I feel fooled all the time! Or maybe just like a fool cos I don't understand anything people say... :o) The Summer palace was for the Emperor and his family when they didn't want to stay in the forbidden city. Same style but more nature and lovelier. If I were the emperor I would stay at the Summer palace all year around!

Linda has walked around with her Lonely Planet the whole time and yes, I must say it has helped. Now she had found The Roasted Duck Restaurant which claims to have been the first and the best and all that. Anyway, as always, we jumped in to the cab and pointed on the map. We were dropped off almost at Tianaman Square and the driver pointed us in the direction in line with Tianamen Square but opposite to the Forbidden City. The street was all empty - like a ghost street! All the houses really fancy and recently built in old chinese style but all empty. Anyone who knows what this street has been/will be?? Please let us know!

The Duck place was full and she told us to leave. As all the other houses on the street were empty we didn't have so many options so decided to go back again and ask for suggestions. This time she let us in with a waiting number for the table and 15 minutes later we were seated. The Duck was good and it was great to have been just there.

THURSDAY - The Lama Temple, Olympic village, Hutongs
It is strange to be a tourist in a Lama temple. Here I am taking photos of buildings, buddha statues and people but for the buddhist they have come to a wholy place and they pray and burn essence in front of every Buddha. I feel like I'm destroying their experience just by being there. I probably was... The temple was impressive and it hosted an 18 meter high Buddha statue. Unfortunately they had put him in a hall 19 meters high and not much bigger that the statue itself. So you had to crack your neck to be able to see him.

Outside of the Lama Temple we decided we had seen enough of old stuff and were ready for something newer. As Linda's Lonely Planet didnät have "Olympic village" in Chinese we tried to communicate with three guards sitting in some little "hut" covered with maps of the Olympic stadium. After 15 minutes of trying to make them write "Olympic village" in chinese on a piece of paper we were saved by a Dutch couple with a good map. We borrowed it to show the taxi driver and then we were off. The Dutch couple had told us that you could enter but you needed tickets. The tickets were free of charge but noone had been able to tell them where to get them. When we asked a man he told us you needed to haggle about the tickets and they were most likely at least 100-200 RNB each. Too much, we thought and strolled around outside instead. Until we found an entrance were we sneaked in. No ticket or anything! The village was quite impressive and of course I thought extra much of my brother (Not only Olympic athlete - it was also his birthday!).

Some hutongs later we sat in the cab heading towards the airport and realised we were unable to point out where our hotel was located on a map. When you take a cab everywhere, you only need the hotel name and adress on a piece of paper. Tourism the Chinese way... ;o)

PS. Oh yes, the sky in Beijing was as blue as it looks!

Weekend and guests

The weekend has almost passed. Well, for me every day is a weekend... ;o) But it is nice when Gustav has time off too.

Friday night we went out for beers with some of his friends. The night ended at Bund 18 - a super fashionable place on the Bund crowded with expats and very rich Chinese. A little like the Yacht Club in Papua New Guinea. Maybe not the place I will return to on a general basis but fun to see.

On Saturday Gustav and I went shopping at the market. Canada Goose jackets that look really good for 320 Swedish crowns for anyone interested. Two pairs of shoes, a table cloth, a camera tripod, sunglasses and a fake leatherman later we felt the need to relax and went to get a foot massage. Mmmm!

When we walked on our street this morning they sold snakes, turtles and small rabbits from small boxes on the street. Alive! I guess they are for eating... We continued to the gym which is super nice and in the same building as where my mandarin classes will be. After sweating for an hour we went for brunch with my old high school friend Oscar and his girlfriend Ingrid. They are here for a couple of days to check out the city and maybe move here. So fun to meet and update the last couple of years.

At 15:30 Linda, my friend from Grenoble, landed. She will stay for two weeks and explore China with me. Fun!!!

Keep in touch!

Die Mauer

Jag fortsätter traditionsenligt på Svenska.

Förra helgen var jag och vandrade på den kinesiska muren. Vi var 4 tappra själar som hoppade in i ett flyg i Shanghai fredag kväll för att flyga den första etappen till Peking. Jag har lyckligtvis utvecklat en fenomenal förmåga att sova på flyg. Denna gång lyckades jag somna innan vi lämnat marken och vaknade inte förrän vi fäller ut hjulen innan landning i Peking. Jag har Idas mammakurser att tacka för detta. Vid något tillfälle berättade hon om andningsövningar som hon fått lära sig… dessa har jag lärt mig att använda för att kunna somna.

Anyway, det var inte det jag tänkte skriva om nu (om någon är intresserad kan jag skriva mer i ett mejl). Vi som åkte till muren var Adrian och Samantha från kontoret och Samanthas pojkvän Brent. Brent och Samantha har båda bott i Kina en längre tid och pratar kinesiska bra. Detta visar sig vara bra kunskap för kineserna pratar i bästa fall begränsad engelska.

Vi tar oss raka vägen till hotellet när vi kommer fram till Peking. Vi har ett 4 stjärnigt hotell som vi får till 1/3 av originalpriset tack vare våran EF rabatt. Nästa morgon äter vi en stadig hotellfrukost och tar en taxi till muren. Efter lite förhandling får vi ner priset på den 1,5 timmar långa färden till 600 RMB (594 kr).

Vandringen börjar vi på en turistig del av muren. Vi köper entrébiljetter för 40 RMB och kommer in. Första timmen är fint ordnad mur med raka mur-staket. Efter det kommer en igenbommad grind med tillhörande skylt, Do not climb. Så laglydiga som vi är går vi runt och ner vid sidan av muren. Efter att ha gått 800 meter bredvid muren uppför en slänt (låter lättare än det var) möter vi några kinesiska byggarbetare som jobbar med restaurering av den här delen av muren. De berättar glatt att vi kan komma på muren igen om vi bara fortsätter längs en stig runt nästa krön.

De bilder jag hade sett tidigare från muren stämde inte så bra överens med den mur som vi spenderade de kommande 34 timmarna på. Mestadels är den totalt övervuxen av småträd och buskar. På många ställen har den rasat så pass mycket att man varken kan gå eller klättra på den. Om man tänker på att den är byggd längs en bergskam med utkikstorn på alla lokala toppar så är det ganska enkelt att förstå att den på sina håll är väldigt brant och inte alls ser ut som en väg hela tiden. På de mer branta ställena ser vägen ut som en mur med små trappsteg. Den brantaste delen av muren lutar så mycket som 70-80% vilket är mycket!

På ett ställe mötte vi några kineser som hade med sig rep som vi kunde låna så vi kunde fira ner våra väskor för att sen smidigare kunna klättra ner själva.

Natten tillbringade vi i ett vakttorn. Vi gjorde en liten lägereld och kokade vatten till våra medhavda nudlar. Det blev både billig champagne och Southern Comfort till maten så det var riktigt trevligt. Vi sa allihopa att vi skulle vara uppe klockan 5 och se soluppgången men ingen utav oss rörde sig igen innan halv 9 nästa dag. Vandringen var alldeles för utmattande. Till och med så att vi mot slutet av andra dagen bestämde oss för att hajka ner till en by och leta reda på en taxi tillbaka till civilisationen istället för att stanna ytterligare en dag på muren. Vilket bara gjorde mig glad, jag hade ju aldrig varit i Peking tidigare.

Det finns fler bilder på

http://picasaweb.google.com/gsimberg/DieMauer

Simma lungt

16 hours and counting

Efter att Gustav nu har rekat i flera månader var det äntligen min tur att landa i 20-miljonerstaden i morse kl 06:30. Äntligen återförenade och äntligen dags att börja vårt nya liv ihop i Shanghai. Resan gick bra - lunchade med Johanna i Zurich och satt bredvid en brittisk dam som just gift sig med sin andra svenske man på flyget. Hon var dessutom en exakt kopia av min kära mor. Nästan skrämmande.

Efter att ha sovit bort hela förmiddagen och halva eftermiddagen förberede jag mig väl med min nya Shanghaibok för att gå bort till Gustavs jobb. Allt är så konstigt!!! Det luktar underligt, det är tokigt varmt och fuktigt, cykelbanorna är lika breda som våra vanliga bilfiler och ingen (varken cykel-eller moppeåkare) bär hjälm. På min tvåtimmars promenad hann jag med att se qi-gongande kineser i en park, en spontan liten dans-happening i ett gathörn (konstig musik, stora högtalare och 20talet pardansare), barn som seglar drake, småbarn med byxor som har hål i grenen, massor av jättekorta kineser och en skog av skyskrapor.

Det är nästan så jag kände mig lite hemma när jag såg ett känt ansikte från Luzern på en av EFs affisher (när jag efter mycket letande äntligen hittade rätt byggnad och rätt (outtalbara) gata). Tog en snabb tur på Gustavs kontor och sen hoppade vi in i en taxi och gav chauffören en lapp med kinesiska tecken för den restaurang som vi blivit tipsade om.

En mycket tjusig japansk restaurang fick bli starten för vårt nya asiatiska liv. 600 kr för en trerättersmiddag för två är tokigt dyrt i det här landet men chockerna har redan avlöst varandra och jag var inte redo att prova hundtassar första dan. Dessutom fick vi ju varsin present när vi gick - en servettring och en ätpinnar-hållare var.

Gick hem från restaurangen och passade på att kolla lite i affärer på vägen. Kl 21 är ingen tid för en kinesisk affärsinnehavare och de flesta affärer var fortfarande öppna. Har inte startat mitt shoppande än men har, inte helt otippat snöat in mig på ett par tokigt läckra läderstövlar.

I morgon ska vi gå till polisen och annonsera min ankomst till Kina.

Kram

tillbaka på riktigt

Hej igen, 

Nu har jag kommit tillbaka till Shanghai efter två smått kaotiska veckor i Europa, första veckan fick jag återigen se min underbara Nina. Efter sex veckor isär finns det mycket att prata om. Och prata fick vi göra. Det första som händer är att Nina drar med mig på en vandring med helt fanastisk utsikt (alla 10 molnfria mintuer vi fick var vackra). I vilket fall var det skönt att få komma ut i naturen och inte ha någon annan att prata med än Nina en hel dag. och nej, jag är inte ironisk.

efter en veckas fixande i Lucerne var det dax att åka till stockholm för att jobba. Anton kommer och hämtar kl 22 på aralnda söndag kväll. Vi åker rakavägen till Berns för att träffa Pirre. Perfekt start på en hecktiskt vecka. Det blev mer eller mindre utgång varenda kväll och som grädde på moset ett nattdopp på smedsudden för att sen smita upp barfota till lillebror på Fyrverkarbacken. Kanon.

Sista kvällen blev det familjemiddag (minus Barbro, vi saknade dig). Det som om möjligt gör mig ännu gladare än att få träffa Allan och Helmer det är att vi hela familjen har möjlighet att få träffas så där. Sådana kvällar gör att jag inte längtar hem lika mycket. dels för att jag får min dos av familjekärlek och dels för att jag har en känsla av att det inte skulle vara lika speciellt om jag faktiskt bodde i stokholm och vi kunde ses vilken helg som hellst. Tack allihopa för att ni tog er tid och tack extra mycket Anton för den kanongoda maten.

klockan är nu 19.24 fredag kväll och jag sitter på jobbet och väntar på att Adrian ska bli redo att gå. Adrian har bjudit med mig att vandra tre dagar på kinesika muren. Vi ska ta flyget nästa fredag till Peking och ta med oss sovsäckar, liggunderlag, mat och vatten och sen traska tredagar på muren och sova under bar himmel. Känns som det kan bli hur fantastiskt som hellst. :)

kram på er