Två polishistorier - andra delen

Två dar efter det första mötet med polisen, var det dags för fest. Peter fyllde 30 och det firade flickvännen Malin med att bjuda på överraskningsgalej med salsaband på deras underbara terass. För att undvika trubbel började festligheterna vid fyra. Salsabandet rockade och det gjorde även vi. När det började mörkna fick vi först påhälsning av polisen. Några kloka själar som öppnade dörren ignorerade dock deras visit helt och vi fortsatte nöjt. Vid åtta kom de igen. Detta var alltså en lördag. Klockan var åtta på kvällen. Inte ens kineser går och lägger sig så tidigt!

Malin förklarade på klockren kinesiska med ljudeffekter: Zhongguoren, zao shang, qi dian bang bang bang!!! Fritt översatt: Men kineserna skjuter ju av smällare kl sju på morgonen! Polisen förklarade att i Kina är det okej att skjuta smällare kl 7 på morgonen men inte att ha ett salsaband på sin balkong kl åtta en lördagkväll. Diskussionen blev ganska hetsig och alla ville vi hjälpa till. Vi som var där ur kören ställde oss därför och sjöng Nu grönskar det och andra vackra svenska sommarpsalmer fyrstämmigt för polisen. Jag tror det gjorde susen. När poliserna var klara med att informera oss om kinesiska seder och bruk ställde de gärna upp på bild!

El Gustavo, Per, polisen och Sara

Silence is golden

På sistone har jag blivit smärtsamt påmind om bristen av tystnad i mitt liv. Tystnad och ensamhet. Jag kan inte minnas när det var tyst omkring mig sist. Om man gjorde en tänkt boll med en diameter på tio meter och satte mig i mitten; när befann jag mig sist på en plats där jag var ensam i bollen? Det ger mig klaustrofobi bara att tänka tanken. Hemmet är förvisso lungt – men det är aldrig tyst. Grannar finns både över under, till vänster och rakt fram.Och allt som händer utanför hörs rakt in i lägenheten. Bilar som tutar, bromsars skriande, människor som skriker eller pratar, ständiga byggarbeten och smällare.

Just nu är jag i akut behov av tystnad – eller i alla fall en relativ tystnad. Sitter på tåget på väg till en fabrik tre timmar bort. I ändstationen på den här tåglinjen finns en enorm och billig marknad. Vi kan kalla den Ullared. Utan att ha varit på någon av köp-meckana tror jag att de är varandras motsvarigheter.

Jag sitter i en horder av shoppingsugna tanter. Kinestanter i grupp. Ljudnivå: långt högre än att jag kan stänga dem ute med ipodden utan att spräcka trumhinnorna. Ljudfrekvens: Pipiga röster tjattrar utan stopp och utan minsta intresse att ge utrymme för andra. Ibland skrattas det hejdlöst och lite för länge för att det ska kännas naturligt.

Och jag? Jag tränar mig i att räkna till tio för att detta ska få ner min puls och få mig att inte bli irriterad. På 733 ger jag upp. Fortfarande irriterad. Men jag tänker inte säga nånting. Detta är kinesiskt. Jag ser det som skolning i kulturella skillnader. Ingen annan av alla kineser som sitter runtomkring säger ju nåt. De märker ju av kvinnornas skränande såklart – men jag tror inte det bekommer kineserna på samma sätt. De är vana vid myller. Andra sociala regler gäller som också bygger på en annan typ av samhälle. Gör dig hörd! Ta dig plats! För ingen kommer göra det åt dig. De har aldrig hört tystnad. Tystnaden skulle skrämma dem.

I Japan var det. Sist jag lämnade Kina åkte vi till Japan. I februari tog jag en lång promenad i skogen. Bort från allt och med ett tjockt dämpande snötäcke. Då var det tyst. Då hade jag bollen för mig själv.

The big announcement

Hög tid att outa sommarens planer. Göra det officiellt även i webuniversum... Vi ska flytta! Färden bär till en stad som inte är helt okänd för oss.

Detta är den sista bilden som togs innan jag lämnade den staden för mer än fyra år sedan. Och jag gissar att det inte är så svårt att gissa vart det bär...

Tankar kring Sverige och svenskar

Har nu spenderat ett par dar i fosterlandet och upptäcker med nya ögon förändringar sen vi bodde här, konstigheter och typiska svenskheter.

Bilkörning

Vi har kört 100 mil i bil till Varberg och tillbaka. Svenskar är underbara bilförare! Till att börja med var det lååångt mellan bilarna hela vägen förutom sista två milen in mot Stockholm i rusningstrafik (Varför betecknar förresten rusningstrafik den tiden på dygnet när trafiken går långsammast?).

De svenska bilförarna blinkar, ger företräde, kan blixtlåsprincipen, kör lungt och kan förutse vad som skulle hända om två bilar skulle köra in i samma fil samtidigt. Magiskt!

Miljö

Det ger hopp att komma till Sverige och märka hur otroligt utbrett miljötänkandet är. Minns från när jag var barn att det brukade ligga gamla colaburkar och skräp längs med motorvägarna. Det gör det inte längre! Och inte är det så konstigt med tanke på att varje tidningsartikel har en miljöaspekt-ruta, varje McDonaldsrestaurang berättar vad de gör för att värna om miljön och varje svensk gillar att vara politiskt korret. Och på topplistan av politisk korrekthet just nu verkar just miljö stå. Inspirarande för oss kineser att se att saker och ting kan bli bättre!