Älvestorp

Vi har paddlat kanot, badat, lagt tusenbitarspussel, läst och sprungit.

Vi har varit på teater på Stadra, på bokloppis och i Filipstad på ett lokalt konstmuseum.

Vi har druckit kaffe, lagat rabarberpaj, grillat och grävt bland gamla minnen på vinden.

Trots det känns det som att vi mest bara latat oss! Härliga semester!

Puls och flås!

Vi kunde inte vänta så länge så vår första morgon i Stockholm stack vi ut och sprang. En del i att jag inte kunde hålla mig var min födelsedagspresent som jag fått dagen innan: en kick-ass-pulsklocka med GPS. Riddarfjärden runt är exakt sju km kan jag meddela. När vi sen stod på Smedis brygga och pustade ut kom en man fram och frågade vad jag hade runt benet. Modigt med tanke på att det är misstänkt likt en elektronisk fotboja!

Om den här mannen skulle veta vad glad han gjorde mig! Dels för att jag fick berätta om min coola pryl men även därför att han på ett exemplariskt sätt visade att svenskar inte alls måste vara antingen dyngraka eller förståndshandikappade för att börja prata med främmande människor. Trevligt gjort Sverige!

Bästa kusinen var även snabbaste tjejen i mål. Knappt så pappa hann ta kort på henne!

En dryg vecka senare råkade det sig inte bättre än att det var Ingmarsömaran (vilket är en mil och inget annat.) Så klart vi skulle ställa upp sa Gustav och jag kaxigt. Kusin Klara var lite mer osäker eftersom hon inte sprungit på tre månader på grund av en skada. Men vi stod ändå där på startlinjen kl 12 på dagen i gassande sol med ett mål att ta oss runt på under en timme. Det var Gustav och mitt mål vill säga. Klara såg vi inte röken av och när vi kom inflåsande på 63 snöpliga minuter hade hon nästan hängt i målområdet en kvart. Ja ha. Nu måste man hem och tävla med sin hurtiga släkt också...

Med fotboja i Älvestorp!

Som ett skönt plåster på såren har pulsklockan i veckan klockat Gustav och mig på 57:44 på milen. Nästan lika varmt som på Ingmarsö och ungefär lika kuperat. Första gången ute under timmen på milen. Mer av sånt här!

PS. Och sen sprang vi spontant en halvmara dagen efter. Nu: träningsvärk!

Nu har jag landat!

Inte på Arlanda, inte i Stockholm. Utan nu har jag verkligen kommit hem.

Hem till Ingmarsö. Där flaggstängerna är krokiga...

Det var tänkt att vi skulle skippa Ingmarsö till fördel för att städa ur vårt överfulla förråd i stan. Dock insåg vi att det var olagligt att ägna svenska underbara, varma sommardagar åt att grotta i ett förråd. Så vi tog det mogna beslutet att skjuta fixandet på framtiden. Det skulle bara bli två dar men har nu förlängts till fem. Detta är ju hem!

Rosé på Ingmarsö stekhus och bryggas' brygga...

med kära Karin som gått och blivit mamma sen vi sågs sist. Mycket att ta igen!

En aktiv första dag

Efter spontas släktfrukost hos Anton o Ida vankades det födelsedagslunch. Sverige hälsade oss välkomna med att bjuda på årets varmaste dag.

Ida & Helmer

Mmm, mammas lunchbuffé med massor av svenska, goda rätter!

Allan & Helmer var till god hjälp när det var paketöppning

Vid kl fem gick vi ner till Boule och Berså och fortsatte att fira vårt hemvändande i glada vänners lag! Kul att så många kom!

Emma ska också flytta till Järla sjö och då agera kattvakt åt vår katt. Inflyttning och kattinköp ännu oklart.

Härliga vänner

Det var gott om barnvagnar men bara en tjock mage - den stod Johanna för. Nedkomst i september!

Kl 23 stängde Boule och Berså och tur var väl det. Alldeles utmattade åkte vi kommunalt (vi måste nu vänja oss ifrån att åka taxi!) hem till Kungsholmen och vår nygamla lägenhet, som snarare känns som ett hotellrum än ett hem.

En konstig midsomar del 1

Man kan nog säga att det minst konstiga med midsommar i år var vädret. Det var hällregn. Hela dan. Och alla våra paraplyer har åkt med båt till Sverige.

Det blåste också. Gustav tar skydd från regnet bakom en elbox.

Och jag vid ett hustak.

Precis som förra året. (Ingmarsö 2009)

Otippat uppvaknande

I morse vaknade jag till Gustavs skönsjungande av Ja må hon leva. Lite förvånad blev jag eftersom det ju faktiskt är knappt två veckor kvar till födelsedagen. Men jag fick tårta på sängen och ett fint paket! I paketet låg spegeln som jag gått och spanat på så länge och som Gustav tutat i mig att han inte alls gillar. Men det göra han - och han köpte den redan första gången när jag drägglade över den! Hurra! Tack min prins!

Och här uppdaterad med bild: Som ett smycke!

Logistiken förhåller sig så att flyttfirman kommer och packar ner hela bohaget den 23e juni och det förväntas sen dyka upp efter åtta veckor i Estocolmo. Den 27e tar vi med oss så mycket packning vi får på flyget och börjar hemresan. Den packningen kommer då att rymma allt vi kommer att behöva de närmsta åtta veckorna - inklusive dyksenestern i Malaysia på vägen hem. Så att släpa på en spegel till Malaysias stränder är inget alternativ, hur vacker den än är! Därav den tidiga presenten!

Familjesportare

Jag brukar säga att jag kommer från en seglingsfamilj. Och alla som suttit med på en helt vanlig tisdagmiddag hos familjen Torlén vet att det är sant. Det blir mycket seglingssnack helt enkelt. Men idag när jag vaknade slog det mig att om man förstorar familjen utöver mamma, pappa och lilebror så är vi kanske snarare en rätt hyfsad sportfamilj. För att bevisa min poäng tänkte jag berätta vad min familj där hemma gör idag.

Pappa seglar inte för isen är nämligen ca 40 cm tjock. Dessutom ligger hans folkbåt på båtmässan där han istället promotar folkbåten som familje- och tävlingsbåt. Denna bild låg i min inbox i morse:

Tänk vad många som är intresserade av vår fina Marelin!

Kalle har löst problemet med 40 cm is genom att åka till Mallorca där han redan varit i två omgångar, totalt en månad, under 2010. Tränar 49er som vanligt och satsar högt och stort. Nån som vill sponsra så är det bara att skrika till!

Mamma är definitionen på en icke-tävlingsmänniska. Skulle hon åka vasaloppet skulle hon aldrig komma i mål för hon skulle bara ge alla andra företräde och hoppa ur spår hela tiden. Däremot är hon envisare än synden och kör lätt tre mil i Hellas. Tror det var det hon hade tänkt göra idag.

Några fler som ska åka lite längd idag är kusin Klara samt mina farbröder Kjell och Sören. Har lite dålig koll på mina farbröder men vet att Klara har ätit tre gånger så mycket mat som vanligt (bara pasta!) i ett par dar för att fylla på depåerna. Om ljumsken bara håller hoppas vi på fantastiska resultat på Vasaloppet! Heja heja!

Min kusin Oskar kör väl antagligen snöskoter idag eftersom det är för mycket snö för att köra cross. Men när det inte ligger snö på åkrarna kring Åsmundshyttan brukar han tävla i cross, 85kubik, med riktigt fina resultat.

Kram på er familjen och lycka till idag allihopa!