Jag - en helt vanlig Wu

Har haft en svacka i skrivandet som ni märker. Liten motivationsdipp. 

Vet inte om Gustav skrivit som jag bad honom eftersom jag inte kan komma in på bloggen själv. Det är en del av problemet. Det som började efter oroligheterna i Urumuqi som ett pittoreskt litet staket kring vissa sajter har nu blivit mer och mer oigenomträngligt. I början var det bara att söka efter proxyservrar och plocka en i mängden. Men nu har internetpolisen hunnit ikapp. De proxys som vi tidigare använde funkar inte och till och med när man googlar på "proxy" är muren redan där och sidan "är tyvärr inte tillgänglig för tillfället". 

Sen har jag fått en insikt. Jag är utless på att hela tiden söka olikheter och bevisa hur olik jag är kineserna. Det är jag inte. Vi äter, pratar och gråter. Vi blir irriterade, glada, saknar, drömmer och pillar oss i naveln. Jag är tött på att hela tiden se mig som en apa som inte hör hit. Och jag är trött på att hela tiden generalisera. -Oj, titta, där står en kille och borstar tänderna i ett gathörn. = Kineser borstar tänder i gathörn. 

Det är säkerligen kopplat till vår sverigevistelse. Svenskar är också konstiga! Jag lovar! Dessutom förstår man ju vad de säger så de kommer inte undan! 

Samma dag som vi landat på kinesisk mark satt jag i en taxi på väg från jobbet. Tittade ut på cyklister i tokiga hjälmar, krabbförsäljare och helt vanliga tråkiga vardagskineser och kunde bara tänka: Åååå vad skönt att vara hemma. 

Men oroa er inte, att jag nu officiellt blivit kines betyder ju inte att jag inte fortsätter skriva på bloggen! 

Framme!

Efter den något stökiga resan till Sverige känner jag att det är läge att rapportera att resan tillbaka till Shanghai gick strålande, vi landade 10 minuter tidigt och jag var på kontoret inom två timmar efter att flygplanshjulen nuddat kinesisk mark. 

Dagsrapporten är som följer: 

Sovtimmar på planet: För Gustav exakt så många timmar som resan varade minus några mycket korta matpauser. För Nina snäppet mindre men ändå helt ok. 

Plats på planet 30E & F - d v s precis i mitten av mitten. Snälla flygvärdinnor gjorde allt de kunde för att Gustav skulle få en plats med mer plats för benen. När detta inte lyckades lovade de att skämma bort oss extra... Hmmm, vi sov väl förbi den möjligheten..! :o)

Väder i Shanghai: Grått och 18 grader

Betalat hyran: Nej! Vad svårt det är när man är borta på semester att komma ihåg vardagliga ting! 

Olästa mejl när jag kom tillbaka till jobbet: 53

Folke åt folket

Folke är ju inte ett så värst vanligt namn. Min farfar hette det och min pappa och farbror heter det i andranamn. De utgör nog ungefär hälften av folkarna i Sverige... De bär namnet med stolthet och det är nästan en större synd att glömma bort folkedagen än pappas födelsedag. Folke är liksom en liten egen kult i vår familj. 

Nu verkar kulten ha spridit sig! Det måste vara så! I en trappa i Vasastan hittade jag det här Folke-statementet och kände direkt att det var nån som ville just mig nåt. Att så var fallet blev alldeles uppenbart när jag dagen därpå gick in på ett café och hittade boken nedan liggandes på disken. Jag väntar bara på tecknet som ska visa vad allt det här egentligen betyder. Vad Folke vill mig...

Sthlm going crazy

Jag knatar nerför Kungsgatan och känner mig plötligt ovanligt hemma. Efter en snabb analys inser jag att bilarna som passerar mig tutar frenetiskt. I nästa gathörn frågar jag en polis vad det är som händer (det är nämligen ovanligt mycket poliser också). Jo, det är en spontandemonstration av mindre välkända taxibilsmärken som har bestämt sig för att skapa trafikkaos i hela stan. Arlanda ska tydligen skapa en A och en B-kö för väntande taxibilar och i A-kön får bara de stora etablerade taximärkena stå. Kreativt! Tut tut!

30+20

Hallå! Jag trodde Sverige var ett i-land! Finns inte ett enda fik i hela stan med fri internet! Sitter nu på Wayne och har betalat 30 spänn för en liten kaffe och 20 för en timmes surfande. Note to myself: Tjäna mycket pengar när jag flyttar till Sverige.

Tankar kring Sverige och svenskar

Har nu spenderat ett par dar i fosterlandet och upptäcker med nya ögon förändringar sen vi bodde här, konstigheter och typiska svenskheter.

Bilkörning

Vi har kört 100 mil i bil till Varberg och tillbaka. Svenskar är underbara bilförare! Till att börja med var det lååångt mellan bilarna hela vägen förutom sista två milen in mot Stockholm i rusningstrafik (Varför betecknar förresten rusningstrafik den tiden på dygnet när trafiken går långsammast?).

De svenska bilförarna blinkar, ger företräde, kan blixtlåsprincipen, kör lungt och kan förutse vad som skulle hända om två bilar skulle köra in i samma fil samtidigt. Magiskt!

Miljö

Det ger hopp att komma till Sverige och märka hur otroligt utbrett miljötänkandet är. Minns från när jag var barn att det brukade ligga gamla colaburkar och skräp längs med motorvägarna. Det gör det inte längre! Och inte är det så konstigt med tanke på att varje tidningsartikel har en miljöaspekt-ruta, varje McDonaldsrestaurang berättar vad de gör för att värna om miljön och varje svensk gillar att vara politiskt korret. Och på topplistan av politisk korrekthet just nu verkar just miljö stå. Inspirarande för oss kineser att se att saker och ting kan bli bättre!

Anton & Ida

Ja, vi kom hem. När vi väl kom iväg gick allting enligt tidtabellen och vi landade i Stockholm tio över tolv. Vi hann överraska både mamma och pappa innan bröllopet. Det är tur att de har bra hjärtan ,för de blev hyfsat chockade!

Sen blev det bröllop och det åtnjuts bäst om man följer den här länken. En härlig dag, fantastiskt höstväder och ett jättefint bröllop och skön middag och fest! 

TORSDAG 22.14

Checkar in.

Jag kan inte uppdater bloggen med det jag skriver för vår hemresa är en överraskning för mamma o pappa. Sa jag skriver detta nu och hoppas komma till Sve nån gång o kunna posta det. Min bror bestamde lunchdate med mamma och så skulle jag vara där istället. Men tiden för lunchdate har passerat och vi hänger fortfarande på Pudongs flygplats. 

Vi sov gott till kl 15 så vi jobbar på att i alla fall ställa om tiden till Europeisk medan vi är i vår flygplatsexil. Träffade sen en svensk tjej som var pa samma plan och har dödat ett stort antal timmar med henne. Först på Burger King och sen på en bar. KLM betalar! Nu har vi efter lång nervös väntan checkat in och väntar på att få boarda ett AirFrance flyg till Paris. Om allt kommer gå som planerat är vi i Stockholm kring lunchtid i morgon. Men det har vi inte sett än. Kommer nog ställa till ordentligt med bråk om vi inte är där till dess dock eftersom det skulle innebära att vår marginal till bröllopet minskat från 35 till 5 timmar redan och vi inte har så himla mycket kvar att leka med. Håll tummarna!

TORSDAG 9.31

Från hotellrummet: Lika långa, likadana kineser paraderar i tiotusentals på Himmelska Fridens Torg samtidigt som vi ligger i den runda dubbelsängen och tittar på ett regngrått Pudongs Flygplats. 

Nej, FinnAir flög utan oss och det verkar som att så kommer bli fallet framöver. Känns orättvist att de som åker business eller har goda kontakter är de som har knipit de få kvarvarande biljetterna. Om de skulle behöva döda en dag skulle d faktiskt kunna joba från hotellet. Vi har köpt biljetten själva och byter nu en semesterdag mot en dag i ett hotellrum på Pudongs flygplats. Morr! Våra vapen har tagit slut och det skulle kunna vara dags att få lite sömn. Verkar som att vi kommer att få hänga i den runda dubbelsängen i ytterliggare många timmar. 

TORSDAG morgon 07.54 kinesisk tid

En läckande Airbus underifrån

Vi är på väg till Sverige. Började kl 19.50 igårkväll med att ta en taxi ut till Pudong. Checkade in, boardade och skulle lämnat kinesisk mark kl 23.20. Men planet visade sig läcka bränsle. Vi kunde se hur det riktigt skvalade från änden av vingen (inte visste jag att man förvarar bränsle i vingarna). Brandmän stod utplacerade kring hela flygplanet men vi var lite för trötta för att oroa oss. 

Efter tre timmar får vi äntligen veta att läckan är lagad och vi ska göra oss redo för att flyga iväg. Vi rätar upp stolsryggarna, knäpper säkerhetsbältet och får sen höra att läckan inte alls var lagad. Efter att ha suttit fyra timmar i flygplanet på marken görs hela påstigningsprocessen ogjord; vi får hämta ut bagaget igen och blir tilldelade ett hotellrum. Strax efter halv sex somnar vi utmattade på hotellrummet (som för övrigt har en rund dubbelsäng och speglar i taket!). 

Mindre än en timme senare ringde klockan och det var dags för oss att charma till oss en plats på viket flyg som helst till Europa. Status är: Dagen är 1 oktober och det är Kinas nationadag och första dagen på en av kinesernas få enveckaslånga ledigheter. Vi är bokade på planet som läckte ett dygn senare än planerad avgångstid under förutsättning att felet är lagat. Gustavs bror Anton och hans Ida gifter sig kl 17 på fredagen och vi tänker vara där. Vi börjar med vapnet charm vilket fungerar över förväntan. Blir bokade på ett Air France-plan samma tid som det läckande KLM-planet (känns säkrare så) och får dessutom stand by biljetter till FinnAir nu om en dryg timme. Där var det vapnet gråtande och ledsen Nina som gällde och det har kanske räckt till att ge oss en förstaplats i kön. Om en halvtimme lär vi veta. Vi ber till FinnAirguden och hoppas på att vi ska åka med önskeflyget med egna TV-skärmar som kommer göra att vi i slutändan bara blir sex timmar försenade.