Folke är ju inte ett så värst vanligt namn. Min farfar hette det och min pappa och farbror heter det i andranamn. De utgör nog ungefär hälften av folkarna i Sverige... De bär namnet med stolthet och det är nästan en större synd att glömma bort folkedagen än pappas födelsedag. Folke är liksom en liten egen kult i vår familj.
Nu verkar kulten ha spridit sig! Det måste vara så! I en trappa i Vasastan hittade jag det här Folke-statementet och kände direkt att det var nån som ville just mig nåt. Att så var fallet blev alldeles uppenbart när jag dagen därpå gick in på ett café och hittade boken nedan liggandes på disken. Jag väntar bara på tecknet som ska visa vad allt det här egentligen betyder. Vad Folke vill mig...
Inlägg
Kära dotter.
SvaraRaderaMycket bra uppmärksamhets faktor, mer än godkänt. Huruvida Folke letar efter Gud vet jag inte och det kanske inte gäller så mycket vår del av Folkemänniskorna. Full respekt dock till de Folkar som gör det. Bra att resan gick bra också.
Puss o kram
Hans Folke
Min farfar hette också Folke (och min pappa heter Folke i andra namn) - därav mitt eminenta efternamn: Folkesson!
SvaraRaderaVad skönt att ha hittat lite likar här i världen. Folkes of the world - unite! :-)
Kram,
Catrin