Moganshan

Det finns många fler än en Mur i Kina som Gustav så fyndigt uttryckte det. En av dem är muren som finns på internet och som stoppar oss från att läsa vissa saker, koppla upp oss på vissa sidor etcetera. Muren är lite oberäknelig, slår med ojämna mellanrum ner mot Facebook och har nu valt vår blogg som dagens mål. Men men, vad gör väl en ivrig skribent? Så jag skriver i alla fall och hoppas att muren ska snirkla vidare till en annan sida snart.

Helgen har varit ovanlig. Ovanlig i kinesisk standard men mycket vanlig i ett Luzernliv. Vi har hajkat och cyklat! Åkte med en organiserad tour med tolv expats och tre kinesiska guider till en nationalpark tre timmars bilväg inåt landet. På grund av den ganska uppenbara avsaknaden av skyltning, hajkingkartor eller nån slags textning på annat än kinesiska var vi nöjda med att inte ha försökt klara av äventyret på egen hand.



I lördags gick vi upp för ett berg på hela 720 meter! Vi började väl på 3-400 höjdmeter så ingen direkt attackbestigning. Men det var underbart att få komma ut i naturen och vi gick genom böljande bambuskog och bara väntade på att en panda skulle kika fram bakom bambun. Nästan på toppen låg vårt hotell. Stort och ödsligt och med trädgårdar man inte kan nå och övergivna tennisplaner kan det nästan liknas lite vid hotellet i filmen The Shining. Vi lämpade av grejerna på hotellet och fortsatte ytterliggare knappt två timmars vandring upp och runt berget. När vi kom tillbaka var det alldeles bäcksvart.

Middagen som serverades var mycket kinesisk. Bambu stod såklart på menyn, men även kinesisk kål, räkor, helstekt fisk, tofu, ris, nudlar med mera. Det var riktigt gott! När man sätter sig ner på en kinesisk restaurang är borden runda och har en rund snurrplatta i mitten. Rätterna kommer in en och en och man tar av det man vill ha och delar på allt. Så inget snack om att behöva miniräknare för att dela på notan the Swedish way här inte. Bordskick är för övrigt ett helt okänt begrepp i Kina. Och det är ganska skönt, för om man som nykomling undrar om man ska plock över fisken på den djupa eller platta tallriken och om man borde använda skeden eller pinnarna så går det faktiskt precis lika bra hur som! Lite roligt är det att se när kineserna tar sin kultur till de västerländska restaurangerna som finns i Shanghai. De beställer in fler huvudrätter än vad de är gäster och tycker att det är helt okej om förrätt, huvudrätt och efterrätt ställs på bordet ungefär samtidigt.



Idag åkte vi först ner i dalen en bit och stack sen iväg på våra sjysta hyr-mountainbikes. Även om jag egentligen skulle ranka vandring högre än cykling så har cyklingen den fantastiska fördelen att man hinner se så mycket mer. Risfält, teodlingar, byar och skitiga landsvägar. Lastbilarna verkar vara drivna på en kol-dieselblandning och spyr ut tjock svart rök på oss cyklister.



Jag har lagt upp en del bilder på Picasa. Titta gärna in på http://picasaweb.google.se/ninatorlen/HajkingBikingInMoganshan# där det ligger en del riktigt fina bilder från helgen.