Helt vanlig lördag

Kl 13 börjades det med coctails hemma hos min körledarkollega Annika. Kören gjorde en bejublad spontansjungning och det var ett skojigt mingel i alla åldrar. Min kollego Ove och hans fru Åsa var där - Åsa som också varit och åkte skidor lite våldsamt på sistone.

Åsa med kryckan i högsta hugg!

Hem i fem minuter på soffan innan det bar av till vårt första riktiga kinesiska bröllop. Jag var den enda icksekinesiska tjejen av alla de hundratals inbjudna. De är mycket för memoriabilia och artefakter snarare än för själva händelsen känns det som. Brudparet hade gift sig flera månader innan (registrera giftemålet gör man hos mydigheterna och ingen vill gifta sig i innevarande Tigerns år för det är inget bra år att gifta sig i.) Så ceremonin blir lite vad de känner för. En kinesisk kompis förklarade att kinesiska bröllop i första hand är till för föräldrarna. De får visa upp att de gift bort sitt barn med en god man/hustru och att de har råd att bjuda på stort bröllop. Den största delen av de inbjudna är således föräldrarnas bekana och kollegor.

Klänning & kostym 1

De spexar med brudparet så att brudgummen måste bära upp bruden för att tända en cigarett på någon som står på en stol. Det blev jubel när Gustav ställde sig på stolen. Larry till vänster står på golvet.

Bröllopet började 17.30 och var avklarat vid 21. Då gick vi till Peninsula och tog en drink och mötte vår inneboende för helgen Olivier, kompis och kollega från Schweiz.

Fina pojkar på Peninsula

Därefter bar det av till KTV, alltså karaoke med en drös svenskar, norrmän, canadensare och annat löst folk. En sjukt rolig kväll och lagom seriösa sångare.

Kanske inte den vanligaste duetten... Gissa sången - ni har lite text som hintar!

Geir rekryterades snabbt till kören. Här med Henning o Malin.

Varför göra det lätt för sig när det går att krångla till det?

Tillbaka i landet krångligt. På ett sånt där fascinerande sätt. Det är med förundran som jag just studerat proceduren att göra betalning på banken. (Jag lyckades trots att jag glömde min bankbok hemma!)

Betalningen tog ca en kvart och inkluderade två signaturer, kopia på mitt pass, 12 stämplar (jag räknade!) och jag behövde till och med berätta vad betalningen var för. Och det kan jag tala om - nu är boende och anmälningsavgift till Halvmaraton på Muren kirat. 15 maj ska det flåsas!

Japan in alles

Detta blir nu mitt sista inlägg om Japan, så för den som vill läsa i rätt ordning är det bara att scrolla ner en bit. Avslutningsvis kommer så ett par bilder som inte kom med nån annanstans.

Gustav och maskinen där man kan köpa nyfriterade pommes frites eller en varmkorv. Konstigt!

Portiern släpar alla våra väskor med pulka!

Det var många skolklasser i Rusutsu. Här står det i träningsbacken och gör morgongympa! (Jepp, de åkte från vänster till höger!)

Snöskottning har de ju lite erfarenhet av. Här delar av alla de fordon som ägnade sig åt skottning i Kutchan.

Mt Yotei

Funciga kläder

Jag jobbar med ett nystartat klädmärke som heter Func Factory. Skidkollektionens sales samples har precis kommit ut och de ni har sett på bilderna har fått agera testkaniner samt fotomodeller. Här är några typiska func-bilder!

Olyckor & annat surt

Per, som nog tillsammans med mig, hade den absolut grövsta skidabstinensen, fick feber, blev sängliggande och missade ungefär hälften av sina skiddagar. Men han var glad ändå och åkte så det rök när han väl var frisk...!

På tredje dagen bekantade jag med ett träd och fick betala för den närkontakten under resten av resan. Ipren och en gördel är mina bästa vänner och i och med att inget revben bröts var det ju bara att fortsätta åka. Ryktena säger att folk skrattade högljutt åt min snygga vurpa. Gustav passade på att ta kort.

Inte så kaxig...

Dan därpå åkte vi till Shisannapuri, ett litet ställe med flacka backar men absolut ingen tävlan om pudret. Snorkel hade varit bra. Kimmo, som då åkte sin andra dag, gjorde att strålande hopp och räknade med att landa mjukt i snön. Dock vred han knät och har sen dess haltat och inte fått åka mer bräda på den här semestern. Stackarn.

Le hoppet

Känns ändå lite som en riktig skidsemester när man kommer till sjukhuset. På patientbrickan står det Kimmo Brundin på japanska! Tufft!

Även Gustav bekantade sig med ett träd och vi har stönat och pustat i kapp, jämfört hur djupt vi kan andas, hur ont det gör när man hostar respektive skrattar. Härligt pensionärigt! Här hjälper Kimmo Gustav att bandagera bröstet.

Onsen

Raffe

Kimmo

Varma källor, onsen är en viktig del av varje japanresa. Det välkända, pluffiga pudret är ju just så fint och lätt eftersom det är rätt kallt. Så efter en heldag i backen är ett dopp i en 41-gradig utomhuspool som mumma för trötta muskler. Onsen görs i spritt språngande skick och således är det uppdelat i män- och kvinno-onsen.

Att jordskorpan är så tunn märks även på att inga sjöar eller floder är frysta. I Shisannapuri luktade dessutom hela området ruttet ägg. Mums! Ellinor & Per diggar lukten...!

Djurligt

I Kina finns det inga djur. Det slås man av när man kommer till Japan och ser fler djur på två veckor än vad man gjort i Kina på två år. En räv, en ekorre, en skogsmus och småfåglar. Vad äter de stackars djuren när snön ligger bottenlös över all deras mat?

Skogsmusen bekantar sig med Martin...

...och med Nina. 

En räv på snövallen!

After ski

Det var lite tunt med after ski måste erkännas. Lodgen erbjöd öl men livebandet hittade vi aldrig. Detta löstes genom en hemma-afterski i rummet! 

Martin... dansar?

Martin & Johanna

Vi fick också till en sjyst after-lunch en av de snöigare dagarna. Efter buffé på Hilton dissade vi eftermiddagsskidåkningen och gick direkt på champagnen (som råkade vara billigare en öl!). 

Kimmo tar ansvar för bubblet

Lite träspel och karaoke på det så var vi i fin form sen. Här visar Raffe vad han går för.

Japanska uttryck & fenomen

Japanerna är fantastiskt trevliga, hjälpsamma och ler och bockar så fort de kommer åt. Dock pratar de generellt inte ett ord engelska. Martin, som varit i Japan tidigare, lärde oss därför några bra-att-ha-uttryck: 

Konitchua (Känner man ju igen från Robyns skivbolag) betyder Hej.

Arigato betyder Tack och används mycket flitigt. 

Simbassäng betyder Ursäkta mig. Mycket praktiskt och lätt att komma ihåg. 

Lamen är det japanska sättet att uttala ramen, alltså en slags mycket smaskig nudelsoppa som vi ätit till lunch så fort vi fått chansen. 

Lamen

Tempura är japanska för friterat. Pengar är värda mycket lite vilket förvirrar det redan dyra landet ordentligt. Lunch brukar gå på dryga tusenlappen!*

Tofflor verkar japanerna gilla. På den här lunchrestaurangen fick man ta av sig pjäxorna och byta till gröna tofflor. Underbart för stela, kalla fötter! Varje toalett med snits har dessutom sin egen toalett-toffla. Bara att byta från sina vanliga hastofflor till toalettditon inför toalettbesöket och sen tillbaka när man är färdig. Å nåde dig om du hasar kring med toalett-tofflorna i korridoren!

När vi ändå är inne på toaletter... Varenda sitt-toalett jag besökt har haft uppvärmd stol. Till och med små ödsliga toaletter uppe på berget. Inbjuder till långa toalettbesök, när vinden viner utanför och man har en hörlig stjärtvärmare att ty sig till! Squatter-toaletter finns men är generellt vansinnigt mycket fräshare än i Kina. Den här började spela skval-musik så fort jag började skvala så att ingen runt omkring skulle veta att det var jag! Smart!

* ca 85 riksdaler.

Skidåkning

Per på skidor

Martin på bräda

Johanna på telemark

Ja, snön är fluffig! Oooh så härlig den är! Och ja, det har snöat! Antagligen mindre än vanligt, för vi har haft säkert fem soliga/halvsoliga dagar och det är tydligen väldigt mycket för den här tiden om året. Men det känns som att det fanns så det blev över i alla fall! Vallarna kring vägarna är utan att överdriva högre än två meter!

I Niseko får man absolut inte åka offpist. Det finns speciella gejter som man får åka in i och som är säkrade offpister, men mitt i området ligger två stora fält av orörd offpist, som vi inte vågade oss på. Dels för att vi råkade se när en kille blev fasttagen efter ett antagligen gudomligt åk. Han fick nån slags fyrhjuling med larvfötter och blåljus efter sig och mitt framför näsan på oss steg en väldigt arg japansk pistvakt ut och skällde ut honom efter noter. Det sägs att man blir av med liftkortet när detta händer, men vi missade tyvärr slutet. 

I Rusutsu finns det också rep, men här får man krypa under dem. Tävlan om pudret i Rusutsu är klart mindre hetsigt än i Niseko. Inte förrän sista dagen såg jag nån med större skidor än jag själv vilket kan ge en indikation om läget...!

Liftar har också varit ett intressant fenomen. 

Det finns enstols-sittliftar i Niseko! Helt utan bygel! Vojne vojne!

Japan

Verkar som att semestertider även betyder semester från bloggen-tider. Men detta ska jag nu ta igen och försöka sammanfatta två veckors skidåkning i Japan. Hmmm... Med ett ord blir det SNÖ! Om ni inte nöjer er med den beskrivningen kommer här en del ljusglimtar. 

Framme i snön!

Jag bara måste skriva! Det är så mycket snö!!! När vi kom till flygplatsen hade Daniel lovat att han skulle stå och vänta på oss. Det gjorde han inte. Istället satt denna lapp upklistrad precis vid utgången genom securityn. 

Foto genom ett lite fuktigt bussfönster. 

I morgon ska snön tuktas så tidig sänggång ikväll!

Over and out!

2413 km kvar

Flyget har varat i en halvtimme. Per läser en bok om snökunskap, Martin sover med hakan mot nackkudden och Gustav försöker få till en skön position för att sova. Trots de senaste dagarnas hets kan jag inte sova, så tänkte skriva av mig lite. 

Veckan har varit minst sagt hetsig. Som vanligt innan man ska åka på semester med andra ord. Igår satt jag på kontoret till kl 22 för att få ihop det sista. Gustav hade tagit ut någa kollegor som kom från Sverige så när jag ringde och fick veta att det satt på Velvet och tog en drink, lockade Velvets ökänt goda pizza bra mycket mer än att åka hem och packa. Så en mojito och en pizza senare gick vi hem genom Shanghai-natten. (Det börjar närma sig kinesiska nyåret och det verkar som att alla taxichaufförer lämnat stan åt sitt öde.)

För att få ta två veckor ledigt, fick jag lova att ta med kläder från vår skidkollektion och fota i Japan. Så Gustav och jag har nu med oss åtta jackor, fyra byxor, 10 mössor, två kameror, en extralins samt alla vanliga grejer man måste ha när man ska åka skidor: pjäxor, hjälm, spade, sond med mera. Som de jobbnördar vi är har vi även med varsin dator på skidsemestern... Övervikten beräknades till ca 10 kilo men damen vid incheckningen förklarade bara snällt att det är nog smartare om ni tar ytterliggare en väska som handbagage så slipper ni betala övervikt. Man tackar!

Så varför Japan? När vi flyttade till betongdjungeln Shanghai var en av lockelserna att det i alla fall var nära det bottenlösa pudrets Japan. I mars 2009 hade jag en notering om att börja planera Japanresan. I augusti var flyg och boende bokat. Sen har det varit ett halvår av längtan.

The crew

Nina & Gustav

Ganska välkända filurer för er som läser den här bloggen. Niseko nio dar och sen Rusutsu i fem dar. 

Ellinor

Har efter veckor av försök att skaffa ett nytt visum till Kina för Kina, åkt tidigare till Japan på vinst och förlust för att lösa visumfrågan. Enligt rapporter verkar det ha fungerat. 

Per

Den kompisen som vi har känt längst i Shanghai. Är den enda av alla vi känner som kan mäta sig med Gustav i skidolyckor. Flink på skidor och kanske speciellt efter skidåkningen...

Martin

Vår granne som har koll på allt och alla i Shanghai. Vet du inte vad du ska göra en fredagkväll så ring Martin så kan han rapportera vad han respektive alla andra gemensamma vänner har för planer. Klippa. 

Daniel

Daniel är tysk och kom med i vårat gäng efter att ha träffat Martin ute lite för ofta för att inte börja snacka. Har servicen i kroppen och kan bara inte låta bli att fixa och trixa för att alla i hans omgivning ska må bra. 

Jennifer

Daniels amerikanska flickvän och den enda i sällskapet som pratar flytande kinesiska då mamma är från Kina och pappa från Hong Kong. Influgen från Kalifornien. 

Johanna

Johanna och Per var i Chamonix 97. Johanna och Martin spelade bridge ihop i Sthlm 2006. Johanna och Nina seglade ihop på KSSS ungefär samtidigt. Så hon är lite av en sammanknutande punkt. Bot sen ett par år tillbaka i Zurich. 

Ralf 

Johannas tyska pojkvän som lärde sig åka telemark på en eftermiddag och allmänt benämns Tysken. 

Kimmo

Kompis från Schweiz som precis fått jobb i Sthlm och kommer att flytta tillbaka till Sverige efter sju år utmlands två veckkor efter hemkomst från Japan. 

Eftersom schweizerborna inte kmmit än får de heller inga foton...

I bet you can't dance!

Jag är lite dålig på utmaningar. På att tacka nej alltså. I somras kom det fram en halvmullig australiensare på The Beaver Bar kl 4 på morgonen och utmanade mig i ett dance off. Orden "I bet I'm better than you at ..." får den lilla tävlings-Ninan att vakna och jag bara kan inte tacka nej. Och att köra ett dance off mot en mullig australiensare en lördag morgon kändes ju som en rätt lätt match. Han visade sig dock ha takten på rätta stället och, ivrigt påhejade av några vänner blev resultatet till slut oavgjort.

Nu har det hänt igen. Jag prenumererar på branschtidningen Sportfacks nyhetsbrev och för ett par veckor sen såg jag detta: Sportfack utmanar dig! Även om utmaningen, den här gången, inte var så direkt menad mot just mig kunde jag inte låta bli. Jag svarade såklart att jag antar utmaningen. I morse fick jag mejl och av 37 tappra hade 7 valts ut att få vara med och springa Stockholms Halvmaraton den 11 september. Jag var en av dem. Och den här gången blir det inte bara några kompisar som kollar utan 5000 unika besökare i veckan som läser Sportfack. Gulp.

Men jag vet hur jag funkar, om jag nu ändå ska springa en halvmara är det lika bra att jag har ögonen på mig så presterar jag bättre. Det blir löpband på gymmet och P3 dokumentär i podden. Och sen har jag ju redan anmält mig till halvmaran på muren den 15 maj så det blir ju en bra uppladdning.

Denna vecka blir det dock fokus på bål och benstyrka inför Japan dit vi flyger på lördag!

Fortsättning följer!