onsdag 19 maj 2010

Karl Alfred

Så här stark är jag faktiskt!

Halvmaran avklarad och den (lilla!) träningsvärken jag hade är borta. Av två anledningar känner jag mig oövervinnlig och stark.

Den ena är att jag ju faktiskt sprang 21 km i helgen och att jag insett att jag aldrig varit så vältränad som jag är nu. Jag har tränat 199 pass under de senaste 365 dagarna och sprungit i snitt en mil i veckan.

Den andra är att min lillebror, den stora atleten och OS-pojken aldrig sprungit så långt som jag! Mo ha ha! Jag har slagit honom i nåt atletiskt! Hurra! (detta har inte hänt sen jag tog ner honom i brottning när jag var 17 och han 12...) Denna punkt är minst lika viktig som den första - man får passa på att tävla mot andra om man har chans att vinna!

Så nu börjar, förutom den redan inplanerade halvmaran i Stockholm den 11 september, tankar växa fram om att göra en svensk klassiker! Har länge velat men alltid bott på fel ställe i världen. Men om jag börjar med Vasaloppet i februari är ju sannolikheten stor att jag inte lämnat Sverige redan i september när det är dags för Lidingöloppet.

2 kommentarer:

  1. Gört!! Då kan jag stå på sidan och känna mig atletisk bara för att jag står där och tittar!

    SvaraRadera
  2. Nu när du gått om mig i atletiskighet (nytt ord!) så är det bara för mig som för Hugo att stå bredvid och hejja på!

    SvaraRadera