PK

Jag är rädd för att komma tillbaka till ett Sverige som blvit alldeles galet politiskt korrekt (Läs: trist och fullt av människor som är livrädda för att stötta sig med någon eller ha en egen åsikt!) Om jag nånsin är politiskt korrekt så är det av hövlighet mot någon/några eller av rent misstag.

Jag är med och planerar 6e junifiranet som kommer gå av stapeln inne på Expoområdet. Alla Shanghais svenskgrupperingar ska vara involverade är tanken: skolan, kören, Handelskammaren, Swedeladies, Svenska kyrkan mm. Det kommer att vara skolavslutning men, har jag fått lära mig, man måste ge alla en chans att gå mellan sommargudstjänsten och skolavslutningen. Men vill ju inte pracka på barn och vuxna nån religion bara hur som helst! Sen att det råkar vara den religion som hela vår kultur och det svenska samhället bygger på, det verkar folk ha glömt bort.

Precis som kineserna som i sin iver att bli "moderniserade" ständigt gör avkall på sin egen historia, sina traditioner och sin kultur till förmån för nåt diffust utländskt (läs amerikanskt), gör svenskarna avkall på vår historia i sin iver att vara politiskt korrekta. Hyckel!

Tacka vet jag på den gamla goda tiden när jag växte upp. Religion är de lektioner som jag minns mest från lågstadiet. Det var fascinerande historier om kungar och äventyr!

En jul spelade klassen upp ett julspel för föräldrarna. Hooni och Sofia hade av fröken valts ut att vara Josef och Maria. Hooni kommer från Korea och Sofia från Chile - det var de två med mörkast hår i klassen helt enkelt! Politiskt korrekt? Icka då!