En dröm som jag håller på att uppfylla

Till att börja med stort tack för alla röster på tyger. Tyvärr blev det dock inget av dem. Samtidigt som jag postade inlägget landade ett mejl i min inbox med informationen att jag inte fick köpa alternativ 1 om jag inte köpte 1500 meter. Lite för mycket för min smak... Och när då ingen röstade på det andra blommiga alternativet (förrän senare) lade jag ner båda alternative och stack ut på en sista desperat letatygrunda.

Nu blir det detta tyget! - Rösta gärna men du får bara rösta ja!

I går skrev jag på kontrakt med fabriken och betalade in deposition. Så nu är produktionen igångsparkad. Ska bli otroligt spännande att se om de fixar den tajta deadlajnen! 1000 väskor varav 500 med tyget ovan som yttertyg och svart innertyg och 500 vice versa.

Detta har jag drömt om sen innan jag flyttade till Kina. Känns lite overkligt att det nu blir av och även om jag faktiskt håller på att uppfylla en riktig dröm så känns det nu mest bara lite galet och riskbenäget. Men håll tummarna - det kanske kommer finnas nån som faktiskt kommer vilja köpa mina kamerafodral!

Finn ett fel!

Storångest

Alt 1.

• 
• Alt 2.

Alt 3: Olivgrön (enfärgad) som den gröna i alternativ 2 med mörkblå & ljusgula detaljer.

Inte blivit mycket skrivet under helgen. Kan vara kopplat till att det är hög tid för mig att bestämma om jag ska beställa 1000 kameraväskor eller inte för att produceras i Kina så jag kan ta med dem hem när vi flyttar.

Eftersom väskorna inte är insålda i Sveriga är detta en ren risk-investering. Och även om det är billigt att producera i Kina så är det inte gratis. Hade allting fix och färdigt i slutet av förra veckan. Tyger, spännen, färgställningar. Men sen visade det sig att de som vi skulle köpa yttertyget från inte hade tillräckligt. Så nu står jag på ruta ett vad det gäller materialval.

Så kära läsare - det är inte ofta jag ber er om nåt men nu: Snälla rösta - vilket av tygerna ovan skulle du helst köpa en kameraväska i? (Om du vill vara anomym - skriv i a f om du är tjej eller kille!)

Bröllopsmarknad

Kina må vara modernt i många avseenden, men vad gäller familjebildande är det traditionen som gäller. Arrangerade äktenskap är ganska ovanligt, speciellt i storstäderna. Att föräldrarna pushar, föreslår passande dejt-objekt och har en del att säga till om vad gäller valet av gemål verkar dock snarare vara regel än undantag.

Av det jag lyckades tyda av annonserna verkar ålder, längd och vikt finnas med på alla annonser.

Behövs en ytterliggare spark i baken kan man göra som dessa föräldrar och skriva ut en kontaktannons i sitt barns namn och hänga ut på bröllopsmarknaden! Har jag inte sagt att det finns en marknad för allt i Shanghai!? Jag undrar verkligen om barnen vet om att deras föräldrar sitter och säljer in dem till hugade intressenter i People's Park?

Effektivast är ju såklart om du kan sälja in ditt barn muntligt till intresserade mammor och pappor som letar lämplig gemål till sina barn. Inte en enda person i giftas-ålder syntes till utan här är det föräldrarna som bokar in första dejten.

Dan Barta

Cornelis Vreeswijk-lookalike

Jag är ju ingen konsert-räv, men nu har jag klämt in två på kort tid. Ikväll var det vår tjeckiska vän Zuzana som bjöd med oss att lyssna på Dan Barta (Nej, inte David Batra!). Han är tydligen en riktig storkändis i tjeckien och musiken var en blandning av melodiös jazz och rock. Killen hade tidernas mest imponerande register och fixade allt mellan bas och kastratsång så att jag verkligen letade efter var på scenen de gömt tjejen! Vi var på samma ställe som förra gången men denna gången var det fyllt av tjecker och inte svenskar och det var lugnare och mer plats. Så här gillar jag att gå på konsert!

Team Dan Barta

Karl Alfred

Så här stark är jag faktiskt!

Halvmaran avklarad och den (lilla!) träningsvärken jag hade är borta. Av två anledningar känner jag mig oövervinnlig och stark.

Den ena är att jag ju faktiskt sprang 21 km i helgen och att jag insett att jag aldrig varit så vältränad som jag är nu. Jag har tränat 199 pass under de senaste 365 dagarna och sprungit i snitt en mil i veckan.

Den andra är att min lillebror, den stora atleten och OS-pojken aldrig sprungit så långt som jag! Mo ha ha! Jag har slagit honom i nåt atletiskt! Hurra! (detta har inte hänt sen jag tog ner honom i brottning när jag var 17 och han 12...) Denna punkt är minst lika viktig som den första - man får passa på att tävla mot andra om man har chans att vinna!

Så nu börjar, förutom den redan inplanerade halvmaran i Stockholm den 11 september, tankar växa fram om att göra en svensk klassiker! Har länge velat men alltid bott på fel ställe i världen. Men om jag börjar med Vasaloppet i februari är ju sannolikheten stor att jag inte lämnat Sverige redan i september när det är dags för Lidingöloppet.

En bra man - en datorfri man

Naken man med nybakat bröd - vad mer kan man önska?

I måndags gick Gustavs dator sönder. Den bara small till och började avge en klart oattraktiv doft av smält plast och brand. Det var dock ingen större fara förutom att datorn var just stendöd.

Så i går kom jag hem från jobb och yoga och i köket står Gustav och lagar mat. I vardagsrummet står en deg och jäser. Underbart! Så dagens tips från coachen: vill ni att era man ska bli lite mer husliga, ge datorn aktiv dödshjälp, stoppa in en spik och kortslut den!

Besökschock

Screen dump från svd.se

Mejlade och berättade för Petra på Svd:s marathonblogg om mitt lilla tilltag på muren och hon länkade till bloggen. Så igår blev det inget skrivet för jag va så upptagen med att ta emot gästande läsare till bloggen! Roligt att ha många läsare när jag ju faktiskt lägger ner en el del tid på min lilla blogg!

Prestationer

När vi hängt vid målgången tills vi tröttnat, dushat, checkat ut och fått massage, hade vi fortfarande en timme kvar innan bussen till flygplatsen gick. Vi gick då tillbaka till målgången - knappa sju timmar efter starten. Och där var målgången för trötta maratonlöpare fortfarande i full gång. Bredvid mig satte sig en gammal tanta från Schweiz som jag fick prata lite tyska med. Hon hade ont i en höft så hon hade bara sprungit 5km men hennes syster Ruth, 78, hade sprungit halvmaran. Plötsligt blir min prestation väldigt liten! Ruth kom in på 4:26 och slog med den tiden 26 yngre löpare.

Visst är det otroligt imponerande med maratonlöpare som kommer in på tre och en halv timme. Vilken grej! Men att se prestationerna och den kämparandan som måste funnits hos de som varit ute i sju(!) timmar fick mina ögon att tåras mer än en gång när vi satt där vid målgången. En vältränad ung kille kommer staplande med vad som i bästa fall verkar som blodig skoskav. Han hejas fram och segnar ner precis vid mållinjen. En bår bärs fram men efter ett tag lyckas han ställa sig upp igen. Galenskap kanske, men vilken kämparskalle!

En kvinna fullkomligt kastar sig över mannen som ger ut medaljer vid målgången. Hon släpper inte taget utan gråter hejdlöst ut i hans armar.

Nästan varje gång när flera månniskor korsar mållinjen samtidigt håller de varandras händer högt sträckta över huvudet. Jag skulle aldrig fixat det här utan dig säger en ung mörk tjej till en vithårig man. Jag inser att de som sprungit så länge och peppat varandra på vägen har verkligen hjälpts åt. De råkade vara lika snabba och de kunde peppa varandra längs vägen.

Jag är väldigt glad att vi gick tillbaka och fick se målgången för de här människorna. Och jag inser att de riktiga vinnarna inte är de som kommer först i mål utan de som verkligen fått kämpa - må det vara mot skoskav, ålder eller trötta ben. Eller de som lyckats hjälpa en annan löpare att nå sitt mål och korsa mållinjen. Hatten av till er!

Muren del 2

5:00 ringde klockan och det var ännu en gång dags för mat. Frukosten intogs i sängen och sen kunde vi sova lite till.

6:00 ringde klockan igen och det var dags att stiga upp. På med kläder, klippa tånaglar och på med compeedplåster.

Hyfat imponerande backdrop! Tornet uppe på berget hör till muren och passerades en dryg timme senare.

7:05 var vi nere vid startområdet. Mycket pepp, glada miner och seriösa till oseriösa uppvärmningar. Madde och jag körde efter devisen Det är onödigt att göra av med energi redan innan maran. Så vi svängde och stretchade lite och ansåg oss vara nöjda med det.

Jag brukar älska att titta på berg - men när man vet att man ska springa upp til topparna i bakgrunden smolkas lyckan en aning...

Först i startfållan! 1 minut kvar till start!

7:40 Startskottet gick!

Maran börjar med en skön uppförsbacke på fem km. Jag hade gett mig tusan på att spinga upp vilket jag gjorde. Inte fort men jag knotade på hela vägen!

Här börjar muren!

Muren består ju som bekant mest av trappor. Så efter uppförsbacken kom trapporna.

Muren hade ändå sin charm - på vissa delar var muren så smal att man inte själv kunde bestämma takten utan fick röra sig framåt i samma fart som massan. Folk snackade lite skit, fotade och drack vatten. Och flåsade!

Det var riktigt coolt att springa/gå på Muren och vädret var finare än när jag var där sist.

Vi var på väg ner till torget där vi hade startat och som ses efter bron med ett litet blåaktigt gytter på bilden.

Efter åtta kilometer lämnade vi muren bakom oss och med darriga lår och ömma knän började det riktiga nötandet. Vi sprang längs en landsväg och fick ibland en pust av förbipasserande lastbiilar och dess svarta avgaser. Sen sprang vi genom en liten by vilket jag verkligen gillade. Massor av gamla och unga supporters och intressant att se hur de bodde - bara tre timmar från Peking! Dock började tröttheten så sakta komma och det enda kort jag tog på alla supportrar blev suddigt.

Det blev ett kort med mina nagel-supporters istället!

De dryga tre kilometerna tillbaka på landsvägen var den delen av loppet som jag skulle kategorisera som inte särskilt njutbar. Tunt med hejande människor och stumma skor och ben. Vid upploppet var det dock bortglömt och jag fick mig en spurt in mot mål!

Jag var jäkligt trött men var fantastiskt nöjd över att compeedplåstrena hjälpt, att jag inte gjort illa mig, fått kramp, behövt springa på toa och allt sånt där som jag oroat mig för. Jag tog mig i mål och jag hade trevligt nästan hela tiden!

Resultat:

Tid: 2:46:42

Placering: 67a av 351 tjejer eller 10a av 67 tjejer i åldersspannet 20-29 år.

Lite tröttare än förre team-bilden

Madde och jag hade bestämt oss för att inte bry oss om den andra under loppet utan springa i vår egen takt. Trots det höll vi i stort sett jämna steg, även om hon låg snäppet före nästan hela tiden. Hon sprang in 30 sekunder före mig vilket kändes helt rättvist.

Snabbfakta om Maran

Skärmdump av halvmarans höjddiagram från den officiella hemsidan.

Bara så att ni vet är detta inte någon vanlig halvmara. Höjdskillnaden ligger på ca 500 meter och vinnaren väntas i mål efter ca två timmar, d v s dryga halvtimmen senare än på en vanlig mara. Själv tror jag inte på nån medaljplats utan räknar med att det kommer ta cirka tre timmar.

Halvmara på muren Del1

Ja, det var väl dumt av mig att tro att jag skulle kunna blogga från en liten, liten by i närheten av Muren där civilisation bara blygsamt knackat på dörren. Men jag skriver ändå och lägger upp när det går.

Vischan

Dagen har haft ett starkt fokus på mat. Två pastasallader i jätteformat var dagens mål - i dubbel bemärkelse. Jag är fortfarande inte riktigt där – har en fjärdedels sallad kvar, men hoppas på att trycka ner den innan läggdags. Och minst en halvliter vatten till.

Först åt vi tills vi storknade, sen åt vi andra halvan av pastasalladen! Aldrig har ätande varit en sån pers!

Det stora orosmomentet för dagen – om vår inhyrda chaufför skulle ha förstått instruktionerna och hämtat upp våra nummerlappar inne i Peking innan han hämtade upp oss på flygplatsen – skingrades snabbt när vi mötte den söte gubben med ett snirkligt skrivet Nina i ankomsthallen.

Väl framme i Huangyagang blev vi inkvarterade på ett jättemysigt hotell och tog oss en tur kring omgivningarna. Mera pastasallad, lite snack med grannarna och nu, 20.34, är det strax dags för läggdags.

Madde och taxichaffisen konstaterar att arrangörerna åtminstone har laddat väl med vatten inför morgondagen.

Så här ser det ut där vi bor. Hotellet består av en massa söta innergårdar och vackra stenbyggnader.

Det är fantastiskt att komma bort från Shanghais betong och få se Natuuuur!!

Vackra vishan!

Mer akvarium

Det vackraste var maneten!

Nina var coolast - som inte blinkade trots två hajar på väg att attackera

Gustav var sötast som tog med mig till Akvariet!

Dagens engelsklektion: Ni vet väl att ett fiskstim heter school of fish (Jepp, inte fishes! Fisk i plural heter fish och inget annat!)

Redigerad: Nu med bilder och text i lite mer naturlig ordning!

Akvarium

Nu ger jag upp på proxyn som bara funkar i korta stunder. Så bifogar ett antal bilder så får vi se om ni förstår vad som är vad. Redigerad: Nu med bilder och text i lite mer naturlig ordning!

Gustav bjöd mig till Shanghai akvarium i söndags. Det roligaste var att se hur roligt Gustav tyckte att det var och vad exalterad han blev över fiskar vi sett i verkligheten.

Det näst roligaste var den lille pojken som försökte mata fiskarna med glass genom akvarieglaset.

Det intimaste var de två sköldpaddorna som helt ogenerat hade sex framför öppen ridå.

Den coolaste rulltrappan var den som gick genom ett akvarium!

En Speciell Dag!

Oj, oj, oj! Hur kunde jag glömma!? Idag är ju en Speciell Dag! Jag skänker en tanke till min kusin samt till farmor och gammelmormor på deras moln i himlen.

Vad det gäller? Nedan en liten ledtråd!

Låt kommentarerna strömma in!

Kören sjunger!

Trots att jag påstod att det inte skulle gå har nu snälla Hugo lagt upp filmen på min kör när vi sjunger på påskgudstjänst i Hengshan Community Church, i French Concession Shanghai. Lyssna och njut!

Nu ligger vi i hårdträning inför 6e juni som kommer bli nåt alldeles speciellt för alla svenska shanghaibor! Hoppas ni kommer alla som kan!

PS. Om ni tröttnar på tre verser av En vänlig grönska så börjar Glad så som fågeln vid 2 min och 30 sekunder.

Nedräkning: 2 dar kvar!

Äntligen är jag tillbaka! Innan ett långt lopp (och mind you - detta är inte bara min första springtävling sen Minimaran 1988 - det blir även det längsta jag nånsin har sprungit!) bör man äta ordentligt. Bär är nyttigt står det i min träningstidning men jag tvivlar på att blåbär på burk är nåt att ladda inför en halvmara med. Färska blåbär har jag dock inte sett av och mammas blåbärssylt är slut! Så det blev stor burgare till middag igår och ett pain au chocolat efteråt - bra mat för en maralöpare!

Man ska även inte träna så mycket direkt innan loppet utan låta kroppen vila och riktigt längta efter träning när man står där i startfållan. Så i måndags skulle jag bara ta ett skönt stretchigt yogapass. Icke! Yogan har fått ge vika för mitt myckna springande på sistone så jag var inte så van och passet var dessutom riktigt Hulken-inspirerat! Har fortfarande träningsvärk! Så skulle det ju inte vara! Hoppas benen hinner vakna till liv igen innan de ska tampas med Muren!

Taget i en park nära jobbet för nån vecka sen.

Till råga på detta är väderutsikterna för Peking på lördagen minst sagt somriga - lite väl somriga för att springa en halvmara på en mur utan skuggmöjligheter... 30 grader och strålande sol väntas.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag har gjort mitt bästa för att ladda och jag räknar mad att vinna loppet! Wish me God Tur! Ikväll ska det packas i morgon bitti bär det av!

Fast på fel sida muren igen

Sparade ner en massa fina bilder i söndagskväll och just när jag skulle lägga upp dem så lade proxyn ned. Den har nu legat nere sen dess och jag fick ett mejl igår som sade att de skulle få igång den inom 48 timmar. Så det närmar sig väl. Så tills bilderna kommer upp kan jag hälsa och tacka jättemycket för alla kommentarer som jag fick i början av veckan. Ska svara på dem individuellt så fort jag blir insläppt bakom muren igen...!

Sommarhälsningar Nina

(Ja, här har vi i alla fall högsommar i svenska mått mätt...!)

En röd liten godbit!

Så här såg det ut på Casa Pagoda för tre veckor sen. Efter det infann sig en mycket passande VIP-kväll på Casa dit vi blev bjudna av vår kompis Zuzanna. 40% på allt fick de sista tvivlan att överkommas.

Och nu sitter jag här och bloggar och trivs. Och hoppas jag att vi hittar en lägenhet i Stockholm med en bra plats för vår röda loveseat!

Sahara Hotinghts's...

... spelade igår i en liten shyffig lokal igår fylld av svenskar. Ja knökfylld av alla Shanghais svenskar! Roligt att se så många välkända ansikten och att dessutom märka att det finns svenskar här som man aldrig har träffat!

Tjejerna på scen var jag dock inte så impad av. Nån slags scenstil inspirerad av fotomodeller där de verkade fullständigt frånvarande och stirrade tomögt på ingenting i ett antal väl inövade poser. Barnsligt!

Av nån outgrundlig anledning hade Micke fått tejpat ett kyskhetsbälte av tesatejp.

Det bekräftar bara det jag redan visste: Det finns inget som man inte kan använda tesatejp till!

Potpurri av bilder

Har varit fullt upp och jag känner att jag inte riktigt fått med allt jag vill visa, så här följer en del bilder från de seaste veckorna! Njut!

Detta måste väl var ett tecken på att salladen är obesprutad?

Grabbarna Grus på väg till Brunch på Sasha's.

Äntligen vår i Shanghai!

Johanna visar upp sina nya inköp: Väskan, kappan, glasögonen, skjortan... Vad vore Shanghi utan alla marknader?

Skäggig Gustav med fru :o)

Pust o flås

15 km innan frukost (men efter två ägg) runt Suzhou creek och ner på Bunden (Kolla runda här!). Sprang med Madde som också är inbokad om en vecka att tampas med Muren! Hon sprang som en gud och jag hade en dålig dag från början som inte blev bättre av att äggen gjorde sig påminda efter ca en mil. Aj aj! Inte dubbla ägg innan halvmaran! Bra dock att göra misstagen nu innan!

Tack vare Alice på jobbet har jag nu blivit väldigt kittad, dels med en liten ländryggsväska där jag ska förvara en liten kamera så jag kan föreviga muren samt en Running cap som vi gjort åt en Brittisk kund nyligen. Så var såklart tvungen att prova på att ta med kameran!

Typisk träningsbloggare! Svettig med keps!

Madde sprang nästan om moppeåkaren!

Större delen av vägen var verkligen förvånansvärt fin längs med floden och med fina promenadstråk. Allt var dock inte riktigt klart!

Äntligen färdig!