Att ta sig framåt

Vi har nu jobbat oss igenom ganska många kommunikationsmedel i Kina de senaste veckorna och jag tänkte att jag skulle ägna det lite tid. Vi har åkt tåg i liggvagn, första klass, andra klass och stående. Vi har flugit inrikes och åkt långfärdsbuss (hem från Hangzhou). Vi har åkt tuktuk (cykel/moppe-taxi), cyklat, åkt tunnelbana och åkt vansinningt mycket taxi. Här följer en snabb ordlista:

Tågbiljett: Krävs för att åka tåg. Man kan bara köpa tågbiljetter från den stad som man befinner sig i. Returbiljetter är alltså ett icke existerande begrepp. Om man således vill åka tåg till och från Hangzhou får man ägna första timmen väl framme i Hangzhou åt att köa för biljetter. Inser man då att första biljetten går nästa dag kan man köpa det för säkerhets skull och sen sälja på svarta marknaden. Enkelresa Shanghai-Hangzhou stående kostar 54 kronor.

Tågtidtabell: Förvirrande. (Se bild.)

Elevated road: I Shanghai är de största vägarna upphöjda över normal marknivå. Vanligen ligger de på motsvarande 4e våningen i ett hus. Detta är ett ganska smart sett att undvika att motorvägar och cykelbanor ska behöva samsas på samma nivå. Som mest har vi sett fem våningar väg ovanför varandra. Längs med stora delar av de upphöjda motorvägarna hänger prunkande blomlådor!

Filer: Detta är ett väldigt ospecifikt begrepp. På motorvägen kan man helt plötsligt upptäcka att, trots att bilarna ligger fyra i bredd finns det bara tre filer enligt vägens uppdelning.

Helstreckad linje: Betyder faktiskt ingenting. Enligt kinesiska taxibilsförare skulle det kanske definieras som nåt slags försök från trafikverket till att piffa upp vägen med en annan färg.

Cykelbana: Upptar ofta en stor del av gatan. Här trängs cyklar, tuktuks, eldrivna moppar och ibland även taxibilar och gångtrafikanter.

Hjälm: Okänt begrepp. Inte ens barn använder det, de är ju så små.

Jag har nu börjat cykla och njuter av det i fulla drag. Smutsigt, rörigt, tutande bilar, klingande moppar (de använder nån slags motsvarighet till de schweiziska koskällorna och istället för att klinga på klockan när det är nån i vägen gör de det hela tiden för säkerhets skull), cykelkärror som är så där fullpackade att det skickas runt bilder på dem som massmejl i Europa. Och mitt i allt åker jag på min fina cykel och får känna mig som en del av allting! Galet! Vägen mellan skolan/gymmet och hem är i stort sett bara en lång väg och sen svängar man och åker ytterliggare två kvarter och sen är man framme. Tvärs igenom French concession passerar man massor av hippa butiker men även hål i väggen där man säljer mat som jag aldrig skulle våga äta, skrothandlare, baljfösäljare, fruktstånd som sträcker sig över hela trottoaren och massor av hem med tvätten hängande för att torka ut på gatan. Undrar lite om det verkligen är nån idé att tvätta kläderna överhuvudtaget om de sen låter dem hänga att torka ute på en avgasig och dammig gata...