Vad snabbt det går!

Allt går så fort i Kina. Det säger alla. Men när Gustav och jag pratade om det för nån vecka sen höll ingen av oss riktigt med. Trafiken och inte minst cykeltrafiken hasar sig fram. Folk går i maklig takt. Ingen stress så långt ögat kan nå.

Sen öppnades en liten kiosk mitt över gatan. En morgon var den bara där. Vi hade inte sett några förberedelser eller tecken på att den gamla kiosken var på väg ut. Trollspö?

Och i fredagsnatt när jag kom hem vid tretiden såg gatan ut precis som den brukar. Morgonen därpå hade de grävt upp halva gatan. Ett trettio meters långt hål grävdes nån gång mellan tre på natten och tio på morgonen. (Och ja, jag hade märkt byggjobbare alternativt ett hål i marken om det funnits där.)

I söndagskväll när vi kom hem vid tiotiden trodde vi först vi löst gåtan. Ett nytt hål höll på att grävas. Kanske tio meter den här gången. Vi räknade antalet hjälmförsedda Byggare bob-kopior som var involverade i grävandet. De var 19. Nitton!!!
- Ah! Tänkte vi - de är så många och kan således jobba så snabbt. Denna idé grusades dock fort när vi studerat arbetsfördelningen. Tre som grävde och 16 som tittade på...

Hemligheten till det kinesiska undret måste vara idogt arbete och möjligheten till avbyte så fort nån av de aktiva arbetarna tröttnar. Att de dessutom jobbar natten igenom borde redan vara bevisat men kan även underbyggas av att vi hört slamrande och bankanden alla tider på dygnet.


Lägger in en bild från skolbarn som gymnastiserade och sjöng ramsor idag när jag gick förbi på People's Square.

Kram!

PS. I morgon börjar jag jobba...!