Golden week

Söndag. Linda åkte igårkväll och Gustav och jag har lagt in lågväxeln. Jag har suttit i flera timmar och försökt att traggla in räkneord på kinesiska. Yì, Èr, San... 1, 2, 3 och tillhörande tecken. Det som är sjyst är att om man kan räkna, kan man sen enkelt göra veckodagar, månader etc eftersom måndag heter ”dag ett” och januari ”månad ett”. I morgon börjar min intensivkurs i mandarin och nån slags vardag även för mig.

I tisdags åkte vi till Zuzhou. Jag hade krampont-i-magen på vägen dit så att hela kroppen bara drog sig ihop i fosterställning när kramperna kom. Men det blev bättre under dagen och vi njöt av att komma till en ”liten” stad (bara ett par tre miljoner...) Vi gick i de vackra parkerna och gick på Zoo till Gustavs stora lycka. Panda... check!

Vi hittade även en liten avkrok med en inomhusmarknad. Det var instängt, mörkt och luktade konstigt. Ur vattenbehållare kunde man köpa levande och döda fiskar och allt där emellan (halvdöd, strax död, antagligen död), kött från alla tänkbara djur inklusive de flugor som just då satt på köttet. På ett fat erbjöds ett stort utbud av hjärnor som måste kommit från ganska stora djur. Kanske överflödigt att säga att vi inte stannade alltför länge. Ibland behöver man inte ens äta maten för att må dåligt av den!

I onsdags - fredag hade vi planerat att åka till Hangshou (känt för sina sjöar) och sen vidare inåt landet för att vandra i berg. Dock satte magsjuka stopp för idéerna och den här gången var det Lindas tur. Hon var helt sänkt och låg och sov i ett dygn. Hur spännande alla konstiga nya rätter än må vara så gör man klokt i att vara töntigt försiktig och satsa på ganska mycket västerländsk mat i alla fall i början. Och att inte lämna lägenheten utan lite toapapper i fickan!

När Linda var sjuk passade Gustav och jag på att göra lite nytta. Efter en lååång morgonkaffe på ett franskt hak, då vi även budgeterade närmaste halvåret och klurade ut om bestick och tallrikar ska prioriteras före Gustavs portabla playstation, hade vi i alla fall bestämt oss för att en cykel till Nina har hög prioritet. Mindre än ett dygn senare är jag nu lycklig ägare till en cykel av det kinesiska märket Giant. Jag dissade den coola cykeln med pyttedäck för 340 kr som en man på vår gata sålde och satsade i stället på lite mer kvalitet (hoppas jag...). Det är en riktig innerstadscykel och prio var att jag ska kunna ha god uppsikt och lätt kunna hoppa av. Kanske skulle kunna ge en hint om cyklandet i den här stan... Den har inga växlar men en ordentlig cykelkorg! Jag var lycklig som ett barn när jag stolt cyklade iväg från affären. Kanske märks på smajlet...

Not till mamma:
Eftersom jag vet att frågan kommer komma upp... Nej, jag har inte sett nån cyklist med hjälm, däremot några få mopedister. Ja, jag tänker i alla fall ha hjälm, men den kommer med flyttlasset så inte än.

I fredags kom vi i alla fall iväg till Hangshou på en dagsutflykt. Ditvägen spenderades på tåg med ståplats i 2 timmar och 45 minuter. Kanske inte mitt favoritsätt att resa. Speciellt som vi inte hade ätit frukost eller tagit med oss nånting att äta.

Väl framme i Hangshou ville vi ta en taxi in till staden. Men alla taxibilar vägrade att plocka upp oss. Med vår rätt begränsade kinesiska lyckades vi aldrig klura ut varför. De bara vägrade. Vi till och med försökte att hi-jacka en taxi och slängde oss in i den innan han hann stoppa oss. Men inte hjälpte det – han körde oss inte en meter i alla fall och vi blev snällt tvugna att stiga ur. Så mycket små incidenter ter sig så mystiska när men aldrig kan få en förklaring till nånting. Till slut fick vi tag på en svarttaxi som körde oss.

I går lördag hämtade vi upp Lindas sista grejer som hon låtit sy upp på silkesmaknaden. Sen var det dags för henne att packa. När hon kom för två veckor sen hade hon med sig en kabinväska. Det var allt. Trots resväskan av storlek Större som hon köpt för 190 kr i Peking hade hon ett jättemeck att få ner allt. Och vikten var ju inte heller nåt att skryta om. Vi inhandlade en våg för ändamålet. Planen var att kabinväskan skulle bli handbaggage och att allt tungt således skulle läggas där. Gustav och jag fick följa med till flygplatsen för att vakta kabinväskan när hon checkade in så att den skulle undgå att vägas. Det gick bra trodde vi och sa hejdå vid säkerhetskontrollen. Två minuter senare kommer Linda springande efter oss. De har vägt handbagaget vid security istället! Hon har tolv kg men måste ned till sju! Linda klär på sig en kofta, en kavaj och en rock och stoppar fickorna fulla av böcker och laddare. Tar ytterliggare en rock över armen och traskar bort med sin väska igen. Denna gången klarar hon sig igenom! Vi hoppas att hon inte fastnade fler gånger på vägen.

Till sist vill jag säga ett stort tack till alla er som skrivit kommentarer! Kanske inte en drös just här men har även fått via mejl, facebook och telefon. Vi är glada att ni uppskatttar att vi skriver och vi är jätteglada att få höra hur ni har det och få kommentarer till vad vi skrivit!

Som svar på senaste inlägget från Kimmo kan jag rapportera att våra grejer förväntas anlända till Shanghais hamn den 9 oktober. Nästa vecka alltså! Dock får man räkna med att det kommer ta två veckor innan grejerna passerat tullen och får flytta hem till oss. Inte vet jag hur våra grejer kan vara så intressanta för tulltjänstemännen men det är väl bara att gilla läget och hoppas att det går fort!

Nu lagar Gustav mat! Det ska bli pasta med tomatsås och den första riktigt hemlagade maten sen jag kom hit!

Kram Nina & Gustav