En konstig midsommar del 3

Young Professionals fixade midsommar i en jättefin trädgård på Anfu Lu. Gräsmattan hade varit perfekt att ha middagen eller dansa runt midsommarstången på. Dock satt vi inomhus med vita dukar och kände oss snarare som på en finsittning. (Denna känsla gick dock snabbt över när free flow snapsen kom in i pappglas.) Bättre att sammanfatta midsommar med bilder.

I taxin på vägen dit.

Per visade sig bland folk för en gång skull. (Dock med jobb-sms under halva middagen. Stackarn!)

Zuz i finaste sommarklänningen

Marie & Magnus

Just det, bilderna... For langsam mottagning. Nu checkar jag ut helt!

Uppdaterad: Nu även med bilder!

Checking out

Som ni markt har inlaggen kommit lite hipp som happ pa sistone. Det ar sa mycket som hant samtidigt som vi varken haft Internet eller tid hemma. Har en del fardiga inlagg men ingen batteritid pa datorn. Nu tar vi en kaffe pa kuala lumpurs flygplats o det kan vara det sista av civilisation som vi ser pa ett tag. Sa vi checkar ut fran verkligheten o gar under jord, eller snarare under havsytan. So long!

En konstig midsomar del 2

Så vad gör man en regnig dag i Shanghai när ens hem är alldeles tomt, alla andra jobbar och man redan har varit och yogat?

Facial! Jag har aldrig gjort en ansiktsbehandling och har aldrig haft nån speciell längtan att få göra en. Men med tanke på prisskillnaden mellan Kina och Sverige att göra en och att det på nåt vis är typiskt expat-kinesiskt så tog jag mig till ett spa på Dong Ping Lu 6 och fick ansiktsbehandling 1A. Det tog 75 miuter och ärligt talat verkade hon bara kleta på en kräm, massera lite och sen ta bort. Och så gjorde hon den rutinen en hel massa gånger. Ja, det kanske är det som är ansiktsbehandling?

Tjejen var i alla fall jättegullig och vi pratade på bäst vi (jag) kunde. Hennes engelska sträckte sig till: skin, men det var jag som lärde henne. Jag fick veta att jag hade dålig hud jämfört med kineser. Varför? Jag har ju fräknar. Det är inte fint!

Efteråt fick jag ris-gröt-vatten. Det vände sig i magen bara av att ta en pytte-sipp. Men det kanske är bra mot fräknar...?

Leaving

Haft en fantastisk dag m de narmsta vannerna. Tack for att ni finns! Aaa vad vi kommer sakna er! Kanns surrealistiskt att bara ga fran ett riktigt bra party direkt till den vantande bilen som nu tar oss till flygplatsen.
Vi kommer sakna Shanghai och dess invanare mycket!
/N&G

En konstig midsomar del 1

Man kan nog säga att det minst konstiga med midsommar i år var vädret. Det var hällregn. Hela dan. Och alla våra paraplyer har åkt med båt till Sverige.

Det blåste också. Gustav tar skydd från regnet bakom en elbox.

Och jag vid ett hustak.

Precis som förra året. (Ingmarsö 2009)

Två tårtor på en dag!

Sista dagen på jobbet. Hastigt. Lustigt. Och lite otippat. Men så är väl livet mest hela tiden? Snälla Gustav fixade så att jag fick bjuda på tårta på min sista dag. Fick en kram när jag gick.

Det fina är att jag gick till the Apartment där jag träffade Gustav för ett glas rosé. Underbar terrass, underbart sällskap. Svettig dag så där så man längtar tills solen ska gå ner. Gustav gick till en annan afterwork och då var det dags för tjejerna att dyka upp. Ellinor, Sara och hennes syster Nina, Zuzana, Helen, Alice, Therese & Yifang som kom med tårta. Tack!!

Ninas öga, Zuz & tårtan

Alice and...

Therese - my wonderful friends and colleagues!

Jag är väldigt glad för de fina vänner jag har. Kommer sakna er mycket!

Tredje ronden

Att stänga konton är alltid ett spännande företag. I Grenoble väntade jag med flit till sista dagen för att sen gå in och säga: Hej, ni måste lösa det här på en dag trots er evinnerliga byråkrati. Det funkade.

Igår tyckte jag att jag var tidigt ute med en knapp vecka kvar till avfärd.

Bank of China: Bananskal. Fjorton signaturer och 32 choppar senare var det klart och jag fick ut slantarna i handen. Hepp!

ICBC: Detta kortet hade jag innan jag fick BoC-kortet. Jag har således inte använt kortstackarn på drygt ett halvår och har under tiden låtit glömskans korridorer sluka all erinran om en eventuell kod. Inte bananskal.

Efter mycket väntande fick jag reda på att det tar sju dar att få koden. Policy. Kineser älskar policy. Zhengce. Om man inte vet varför kan man svara policy och då biter inga motargument. Med hjälp av en vänlig besökare som översatte fick jag veta att det var för min egen säkerhets skull och jag borde vara glad. Det var jag inte. Gav upp.

Tillbaka på kontoret sliter jag mitt hår, försöker ringa ICBC och komma på smarta planer. Det funkar inte.

Går tillbaka en timme senare: I want to talk to the laoban! Aaaah! Sweet, beatiful words! Ojdå laowaien vill prata med chefen! Fick förvisso inte prata med någon boss men efter mycket ältande och många involverade samt chefen över telefon lovade de att jag skulle få ut min kod i dag under förutsättning att jag tar med mig:

- Pass

- Alien work permit (Ja, det heter så! Betyder inte att jag är en utomjording, utan bara att jag ska behandlas väl och är lite konstig!)

- En kopia på flygbiljetten som visar att jag flyger hem på söndag och därför inte kan vänta till på tisdag med att få min kod.

Tes: Det enda som biter på zhengce är laoban! Snart ska jag till banken och se om tesen stämmer. Önska mig lycka!

The final count down!

Idag är det:

Sista dagen med cykel till jobbet.

Den stora pack-kvällen - i morgon kommer flyttgubbarna.

4 dagar kvar på jobbet.

6 dagar kvar i Shanghai.

8 dagar kvar tills jag fyller 30.

12 dagar kvar tills vi landar i Hufvudstaden.

Guldet blev till...

sand!

Den må vara helt okej. Men problemet är att den inte är perfekt och att det finns två - en med blommor utanpå och en med blommor inuti. Inte 600. Trots att Dragonboat infaller varje år kom detta som en fullständig överraskning som slungade all tidplanering överbord. Det, plus att förra samplet - det som skulle vara det sista - var det värsta jag sett! Vill inte ens visa upp skraket på bild!

Nu är det bara småjusteringar kvar men på onsdag kommer flyttlasset och tills dess kommer det med säkerhet inte att finnas 600 färdiga kamerafodral. Den nya planen är nu att ta med mig två perfekta sales samples hem till Sverige och där sälja in dem innan jag okejar att produktionen sätter igång.

Sen hur de små fodralen ska ta sig till Sverige och vem som ska betala för kalaset är en hittills olöst fråga. Och att de inte kan lova att få två små fåniga samples klara till på fredag - så det finns en risk att inte ens de får följa med hem till Svedala. Dessutom har jag idag fått kämpa med klor för att få ursprungsdesignen okejad. De vill förenkla och göra räta linjer medan jag förklarar att fodralet är som ett klädesplagg och kameran som en tredimensionell kropp - såklart det ska vara fin passform!

Gran's case för att hedra mina tre grannies: Farmor, Mormor Märtha och Mormor Gulli.

PS. Idag berättade min kontakt förresten att det tillkom skatt på 7% av priset som hon inte nämnt tidigare. Ojdå, glömde visst det.

Vickan hjärta Daniel

Saras syster och farmor hälsade på. Bilden lånad från Saras blogg.

Och så var det ju bröllop! Vi var alla mycket taggade men SVT Play/kinesisk internetuppkoppling som enbart erbjöd 3/3 visning (d v s tre sekunder film, tre sekunder ladda) gjorde att det var svårt att hinna bli rörd mellan stillbildssekvenserna. Vi hörde att Daniel sade ja men lever fortfarande i ovisshet om Vickan också gjorde det!

I morse lyssnade vi på Olle Westlings tal till brudparet och jag måste bara säga: Wow! Jättefint tal, lagom personligt och framfört med större säkerhet och pondus än det tal som Kungen höll. Och unge herr Westling, numer prins/riddare/hertig Daniel var inte mycket sämre än far sin helller! Känns betryggande för framtida monarki-tvivlare att framtiden är säkrad med två till synes mycket kloka och trevliga människor! Grattis!

Packa pappas kappsäck

Helgen blev inte riktigt som planerat. Efter en trevlig fredagkväll under temat På cykel till franska koncessionens uteterraser, började lördagen som vanligt med frukost inklusive en (tvättad!) persika. Persikan hade dock den fantastiska egenskapen att vara giftig och både Gustav och jag kände av dess effekter. Sammanfattningsvis kan man säga att jag idag på söndag eftermiddag fått äta mitt första mål som jag fått behålla sen i fredags kväll. Lite matt.

Spara plats genom att tömma dvd-er ur sina fodral!

Ok, vad vill jag nu ha med mig de närmsta åtta veckorna? Pust!

Trots detta har vi hunnit med att sätta igång ordentligt med packningen , hämtat ut det sista från fabric market och sagt hejdå till min väsktjej på fejkmarket. Hon kommer sakna mig och all mina shoppande bekanta!

Dagens skörd: fyra klänningar, en kostym, en sidentopp och en kavaj. Hoppas klänningen sitter bra även då jag inte haft 1 1/2 dygns fasta innan...

Gustav ska bli pappa.

Efter flera års tjatande på kommer jag äntligen bli far. Inte är det tack vara Nina men i alla fall. Jag ska bli gudfar till Tiny och Sols barn med nedkommst i början av september.

Gravid Tiny på kontoret

//gustav

Dragonboat II

När vi var klara i museumet gick vi och åt en snabblunch på Starbucks. Inte värdens mest kulinariska upplevelse men vi hade bråttom så det fick bli det i alla fall. Cafeet ligger precis intill vattnet på Pudongsidan och vi fick finfin utsikt över Shanghais mindre kända skyline. Vanligen är vi på andra sidan och tittar ut mot Pudong men här nedan ser man Puxis inte riktigt lika imponerande skyline. (Bakom Nina och Gustav vill säga.)

Vi hade bråttom med lunchen för att det vankades Teppanyaki till middag. Middagen har Nina redan skrivit om lite så jag nöjer mig med en bild.

På besök var även Magnus Nilsson, min klasskamrat från grundskolan. Han jobbar numera på Scania och var i Shanghai en vecka för att titta på lastbilsfabriker.

//gustav

Dragonboat I

I onsdag förra veckan var det dragonboatfestival och alla kineser var lediga från jobbet. Tanken är att man ska ge sig ut och padla båt tillsammans med sina kompisar. Har man ingen båt får man som vi hitta på något annat att göra.

Vi tog oss till Shanghai history museum. Det ligger under Shanghai pearl som ni ser här intill.
Det är inte någe vidare stort museum men innehåller ändå en del intressanta bitar.
* En model på den populära krogen Sashas och berättelse om vad huset användes innan det blev Sashas.
* Ett exemplar ur den första serien Wolkswagen Santana som rullade ur fabriken i Shanghai någon gång på 90-talet
* Intresanta kartor på hur staden såg ut när den fortfarande kallades Little Suzhou
För att bara nämna några. Vad vi inte hittade något av, hur mycket vi än letade, var vad som hände mellan åren 1945 och 1975. Det fanns liksom inte med när museumbyggarna satte ihop museumet.

En del skyltar är lätta att förstå andra mindre.

Dubbelklicka på bilden för att göra den större.

De flesta rummen var fyllda av vaxdockor.

Detta rum visar tre trötta kineser.

När vi var klara gick vi ut i den 35 grader varma shanghaisommaren.

//gustav

Flyttfeber

Skajpade med min käre bror för några dar sen och han ställde hundra frågor om hemresan och hur det kändes. Jag hade inga bra svar och var mest neutral. Vi insåg att hans resfeber var bra mycket högre än min.

Nu har jag dock drabbats. Cyklade vanliga vägen till jobbet i morse och insåg att på tisdag kommer de och tar cykeln. Och allting annat minus två resväskor!

Även om Shanghai som stad aldrig kommer bli en storfavorit har den ändå varit mitt hem i nästan två år och det finns så mycket ur mitt liv här som jag kommer sakna. I mina sentimentala stunder kommer jag till och med att sakna skyskraporna - de är ändå rätt coola!

Igår hade Martin bokat bord på stans godaste Teppanyaki - Kagen. De var bara fyra men han bokade bord för tio och skickade ut några sms och kollade om fler var sugna. Kl 19.30 var vi 19 stycken som dök upp! Skulle det funka så i Sverige? Jag tvivlar...

Superhjältefest

2010 års version av Luke & Pippi. Tyvärr hittar jag inget bildbevis från 2001 års version.

Så här var det. För ungefär 8,5 år sen var Gustav och jag på superhjältefest på Nationernas hus i Linköping. Han var utklädd till Luke Skywalker och jag till Pippi Långstrump. Utan att gå in på närmare detaljer kan man säga att det var där allting började. (På vår första dejt klippte jag sen Gustavs hår...)

Som av en slump blev temat på vår hejdåfest superhjältar och Gustav och jag gjorde båda en favorit i repris vad gäller val av superhjälte. Vi kanske också borde göra en repeat av första dejten...

Ellinor i peruk, Sara som Ninja, en Charlie's angel och Saras syra Nina som cat woman.

Städade herrar: Johan, Christopher & Hugo.

Julie, Colin & Pippi

Ni får gärna lägga märke till att jag lyckades fläta in orange piprensare i mitt eget hår så flätorna stod ut hela natten. Tyckte själv att min konstruktion fick högsta betyg!

Skyddsängel-Marge? Therese vann nog utklädningstävlingen!

Observera roulettespelet med shotsglas - en riktig hit! Ove, Kjell & Annika var croupierer.

Peter, Nina, Martin

Lukes klädsel gick lite åt mysdräktshållet!

Även om det fortfarande känns overkligt att vi ska flytta kommer verkligheten närmare. Det är 11 dar kvar! Det jag kommer sakna allra mest är mina vänner! Tack för att ni förgyllt hela vår tid i Shanghai och även gårdagens fest!

86% luftfuktighet

För att stävja eventuell hemflyttarångest vill jag här påminna mig själv om det jag kommer sakna allra minst - Shanghais luft! För fuktig på sommaren för torr på vintern och för smutsig på vår, sommar, höst och vinter!

Otippat uppvaknande

I morse vaknade jag till Gustavs skönsjungande av Ja må hon leva. Lite förvånad blev jag eftersom det ju faktiskt är knappt två veckor kvar till födelsedagen. Men jag fick tårta på sängen och ett fint paket! I paketet låg spegeln som jag gått och spanat på så länge och som Gustav tutat i mig att han inte alls gillar. Men det göra han - och han köpte den redan första gången när jag drägglade över den! Hurra! Tack min prins!

Och här uppdaterad med bild: Som ett smycke!

Logistiken förhåller sig så att flyttfirman kommer och packar ner hela bohaget den 23e juni och det förväntas sen dyka upp efter åtta veckor i Estocolmo. Den 27e tar vi med oss så mycket packning vi får på flyget och börjar hemresan. Den packningen kommer då att rymma allt vi kommer att behöva de närmsta åtta veckorna - inklusive dyksenestern i Malaysia på vägen hem. Så att släpa på en spegel till Malaysias stränder är inget alternativ, hur vacker den än är! Därav den tidiga presenten!

Och i helgen var vi på ktv

Överflödig information kommer här:

Ktv = karaoke

Abstinens

Mycket trovärdigt kvitto - signerat Dinkie!

Sen den första juni har jag varit gymkortslös. Det är ett tillstånd som jag befunnit mig i ungefär 28 av mina 30 jordsnurr. Därför är det konstigt att jag efter bara två veckor fick en sån gymabstinens att jag idag gick tillbaka och dealade. Försökte köpa ett månadskort redan första juni men då var priset 580 pix! Jag som betalade 1900 för 13 månader! Matten gick inte ihop och jag blev sur och gav upp.

Men idag kröp jag alltså till korset men med en ny taktik: Jag vill köpa tre gånger - vad kostar det? Surkarten till chef gav mig det mycket förnäma priset 300 (halva priset mot ordinarie!) Men denna gången gav jag inte upp utan bråkade och smörade. Hade turen att DInkie var där. När chefen gått sade hon: betala 150 men håll det hemligt för chefen. Så jag antar att hon spädde på sin egen hushållskassa lite!

Så lite smygande äntrade jag gymmet efter jobbet med ambitionen att utnyttja mina tre gånger till max. 6 km löpband och en timme combat. Hade det inte varit för att jag blev tvungen att lämna löpbandet kutandes till toaletten coh sen hade en lite taskig mage strax innan combat-passet hade det ju inte varit hårt nog! Så efter lite snabb vila på omklädningsrummets golv blev det combat. Efter en kvart smet jag ut och frågade Dinkie efter socker - fortfarande helt matt! Hon hade ett sött tuggummi och jag fixade hela passet. Kändes som jag hade sprungit ett maraton när jag var klar - men klart värt 50 spänn!

Nationaldag på Expot

Under hela terminen har kören övat, jag har suttit med i 6e juni-kommittén tillsammans med representanter från Swedeladies, Handelskammaren, svenska skolan, konsulatet, young professional, svenska kyrkan och alla andra svenskrelaterade organisationer i stan. Det har fixats och planerats. Jag har dessutom övat med en liten kvartett för att framföra ett schlager medley.

Svenska paviljongen som en groda ser den.

Så kom då den efterlängtade dagen. Kören tog första tunnelbanan ut till expot och sjöng upp i vagnen - ackompanjerade av några gitarrspelande spanjorer.

Som vanligt är kineserna duktiga på att undvika arbetslöshet i landet genom meningsfulla yrken. En spärr/spärrvakt.

Lite svårdechiffrerad skylt vid ingången till svenska paviljongen. Jag tror Catharina och gänget menar: Här är det svårt att komma in om du inte råkar vara president eller ha VIP-pass. Tur att vi hade VIP-pass!

Kl 10 var det gudstjänst med stor uppslutning. Sen var det skolavslutning för svenska skolan men då passade vi i kvartetten på att träna.

Vi gick även ner till kön in till den svenska paviljongen, delade ut flaggor och sjöng några sånger. Det var kanske det roligaste under hela dan. Alla blev så glada! Och naturligtvis blev det huggsexa efter flaggorna!

Kl 15 var det dags för Allsång på Expot! Allsången som inleddes med att kören kom in och skrålade Rövarsången (från Ronja - texten går ungefär Weeeei yeah på repeat!) Sen ledde tre blå kavajer bestående av Martin, Ola och Henrik allsången och det var väldigt uppskattat. De blå kavajerna gjorde ett kanonjobb och kan definitivt rekommenderas för andra sångrelaterade events.

Peter gjorde flera bejublade framträdanden. Martin stoppar upp micken under hakan på oskyldiga.

Sen var det sillmacka och lite paus. Hann i pausen kuta ut och titta på Norges och Italiens paviljonger. Jag har aldrig varit på Expot förut och det är större och häftigare än jag kunnat ana. Italiens paviljong var riktigt tuff och det var skojigt att se kineserna som mest fokuserar på att fota och samla konstiga stämplar snarare än själva upplevelsen.

Svensk av den yngre sorten diggar kören.

Solnedgången beskådades från svenska paviljongens tak och sen var det dag för nästa Allsång som i stort sett hade samma innehåll. Denna gången med lite äldre och roligare publik (inte hälften barn!).

Schlager schå det förschlår... Ok, kläderna kanske inte skriker schlager, men...

Ärligt talat kretsade min dag väldigt mycket kring det schlager medley som vi i kvartetten skulle framföra. Jag blir sällan nervös, men det var med skakiga ben jag stolpade upp och gjorde första framträdandet. I efterhand fick vi veta att vi stått lite ojämnt mot mickarna och att jag således inte hörts alls. Inget att behöva vara nervig för alltså! Andra gången hördes jag bättre vilket gjorde att missarna som såklart smög sig in hördes väl. Ja ja. Delar av sången finns på video och det är inget jag tänker dela med mig av. Nästa gång blir det nog ett enklare stycke...