Jag laddade hårt med att krasha med ett träd i Japan och har således tränat näst intill inte alls på mer än en månad. Revbenet är bättre men inte bra. Jag känner av det och går fortfarande med gördel men lyckades faktiskt springa min första mil sen olyckan i går. Det gick långsamt men det gick. Dock hade jag 182 i maxpuls trots att jag bara sprang 9km/h! Katastrof!
182!
Läste dock på min favvoträningsblogg som en kommentar till ett inlägg om pulsklockor denna klokhet som är värd att upprepas.
"Huvudskälet till att jag motionerar är att bli av med stressfaktorer,
då kan jag inte låta klockan skapa en annan stress."
Ja, jag vet inte. Men så hög puls stressar mig när jag ska springa en kuperad halvmara om sju veckor! Kan det ha med revbenet att göra? Att jag inte kan andas så djupt och därför får förhöjd puls? Eller har jag helt enkelt tappat all kondition på en månad? Vad tror ni?
Inlägg
Det kommer säkert att gå alldeles kanon och pulsen kommer säkert att sänkas succesivt.
SvaraRaderaNär jag gjorde något liknande, sprang långt alltså, så var du 4 år och satt på din mammas axlar för att kunna se bättre.
Pa
Halvmara? Imponerande!
SvaraRaderaKul att du gillade min blogg förresten. Jag försöker skriva vad jag tycker utan "krussiduller". :-D
Tror absolut att det har med revbenet att göra, till stor del. Sen att kondition är en "färskvara" är väl ingen nyhet precis, men den jobbar du tillbaka på nolltid! Lycka till min sköna!
SvaraRaderaOn t'embrasse! /K,D&J
ps. själv har jag börjat "smygträna" lite efter förlossningen, man ska egentligen vänta 2 månader för att undvika framfall(!), men herre gud vad skönt det är utan mage, jag kan bara inte låta bli! ds.